Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« september 2006 | Hem | november 2006 »


Varför filmen borat kommer bli en succé

Filmen som alla pratar om just nu är filmen om Kazakstans Teve-ankare Borat. Borat är ett slags global Ronny & Ragge-figur som gestaltas av den brittiske komikern Sacha Baron Cohen.

Han spelar på omvärldens fördomar om människor från det före detta öst och framställer Borat som primitiv, smaklös och korkad

Den största anledningen till att så många talar om filmen beror på att den avviker från det gängse filmmönstret, dels genom sin förpackning och dels för att den tar en enorm risk. Filmen skulle egentligen lika gärna kunna bli en riktig kalkon för sina osmakliga och ibland riktigt låga skämt och sin taffliga produktion. Filmen balanserar hela tiden på en knivsegg där man blandar genialisk amerikansk samhällskritik och riktigt låga skämt. Men med en otrolig taktkänsla lyckas Sacha Baron Cohen hålla tunga rätt i mun och lyckas hela tiden hålla sig kvar på eggen.

Presidenten, Nursultan Nazarbajev, i Kazakstan är rädd att den bild som Borat målar upp ska färga av sig på den genomsnittlige kazakstaniern, vilket kanske inte är så förvånande. Jag är mer förvånad över att President Bush inte uttryckt sitt ogillande, då Borat driver mer med amerikanernas konservativa och ibland rasistiska åsikter än vad han faktiskt gör med Kazakstan.

Filmen kommer garanterat att bli en vattendelare. Antingen kommer man att hata den eller älska den. Den kommer få människor att bli engagerade och ta ställning. Och det är därför den här filmen kommer att bli en succé.

Weird Al större än någonsin - tack vare internet

Efter 12 album och 30 år i musikbranschen har Weird Al Yankovic plötsligt fått in en låt på Billboard Top 10 för första gången. Varför? Tack vare internet, mer specifikt tack vare YouTube, MySpace och iTunes.

I gammal god stil har Weird Al gjort en parodi på en annan låt, i det här fallet Chamillionaires "Ridin' (Dirty)" - men den här gången har han nått en större publik och populäritet än någonsin helt enkelt för att låten spridits på nätet, samtidigt som skivbolagen stått bredvid och bara tittat på.

Det här är ett fint exempel på vad man kan åstadkomma i en värld där mediekostnaden går mot noll (i det här fallet var den noll). Fint också att det krävs en galenpanna för att visa det.

Här är originalet från Chamillionaire:

Och här är kopian från Weird Al:

Mer finns att läsa här.

Rädda liv med en mustasch

Movember

Här är en bra idé för en bra sak. Movember är ett välgörenhetsevenemang med Cancerfonden som förmånstagare, där syftet är att samla in pengar till forskning kring prostatacancer genom att få folk att sponsra din nya mustasch. Läs mer här, sprid gärna ordet/länken till fler och sedan är det väl bara att sätta igång med odlingen?

(Via Erik Boltjes)

Massmedia den viktigaste kunskapskällan

Att word-of-mouth är är ett såväl effektivt som produktivt sätt att sälja måste utan tvekan vara den största icke-nyheten i marknadsföringsvärlden på senare år. Helt plötsligt har dammluckorna öppnats för en smörjig ström av böcker, tidningsartiklar, konferenser och förståsigpåare i ämnet "WOM Marketing", precis som om det vore något nytt. "Kolla här! Jag har kommit på att den absolut bästa reklamen är att människor rekommenderar produkten till sina vänner." Jo, och gräs är grönt och vatten blött.

Då är det kul att hitta signaler som pekar i en lite annan riktning. En sådan kanske en av frågorna i Synovate/Temo:s undersökning om svenska folkets syn på kunskap kan vara:

Varifrån hämtar du oftast ny kunskap?

Tidningar, TV, radio 72%
Sökning på internet 49%
Böcker 37%
Släkt och vänner 30%
Arbetskamrater 27%
Vidareutbildning i jobbet 25%
Kurser på fritiden 10%

7 av 10 tycker sig alltså få ny kunskap från massmedia och bara 3 av 10 från släkt och vänner. Nu är det klart, "kunskap" är ju ett minst sagt vitt begrepp och de här sifforna kanske inte säger något alls om kraften eller svagheten i word-of-mouth. Eller så gör de det. Eller så visar de bara att massmedia fortfarande är en rätt bra budskapsspridare. Eller att vi generellt tycker att vi lär oss mycket mindre av varandra än vad vi gör av tidningar och TV, vilket i så fall möjligtvis är lite tråkigt. Tolkningen är fri.

Helt klart är att word-of-mouth förstås är jättebra; det har det alltid varit och kommer alltid att vara. Men massmedia spelar uppenbarligen också en viktig roll vad gäller att forma människors bild av världen (inklusive produkterna och tjänsterna) omkring dem.

Fast det hade ju å andra sidan "the walking, talking, dancing powerhouse" Meat Loaf klurat ut redan 1977.

Meatloaf

Är Sverige kört som kunskapsland?

Francisbacon_1

Nä, så illa är det förstås inte. Kanske är det precis tvärtom egentligen, med tanke på hur mycket det gås på universitet, kvällskurser, workshops, internutbildningar, seminarier och konferenser från norr till söder.

Ett sådant seminarium är Kunskapens Dag, som hölls i förmiddags på Rival i Stockholm och där det kom fram något som ändå kan få en att börja fundera.

Synovate/Temo har nämligen gjort en riksrepresentativ undersökning för att kartlägga svenska folkets inställning till kunskap; var man får den ifrån, hur man delar med sig av den och huruvida man tycker sig behöva mer kunskap inom olika områden. Det intressanta är att Synovate/Temo hyllar resultaten på just den sista frågan som ett positivt tecken på svenskarnas kunskapstörst: 43% känner att de har behov av nya kunskaper i sitt arbetsliv.

”If you torture the data enough, it will tell you anything you want to hear”, sa den brittiske undersökaren Paul Feldwick en gång. Kanske är det här en klassisk halvfullt-eller-halvtomt-glas-fråga och jag må vara en pessimist just nu, men måste erkänna att den första slutsats jag drar är att 6 av 10 svenskar alltså tycker att de inte behöver lära sig mer i sitt arbete.

Men vänta hallå?

En majoritet av Sveriges befolkning tycker alltså inte bara att de är fullärda i sitt nuvarande yrke utan till och med i arbetslivet i stort? Att de har järnkoll, kan allt och inte har något mer att hämta i form av kunskap och vidareutveckling? Det är ju inte så att frågan är särskilt svår att förstå: ”Känner du att du har behov av nya kunskaper i ditt arbetsliv?”. Nähä.

Om detta är en temperaturmätare på hur det står till med kunskapssamhället Sverige finns det anledning att vara rädd. Att vara mycket rädd. När tillverkningen flyttat till Kina och Östeuropa och när administrationen flyttat till Indien hänger hela vårt välstånd (eller frånvaron av det) på att vi kan konkurrera med kunskap och kreativitet. Då är det ju inte särskilt upplyftande att de flesta människor – det där berömda humankapitalet som går hem klockan fem – inte tycker att de behöver lära sig mer än vad de redan kan.

Nog om det. Några mer upplyftande inslag på seminariet:

  • Jan Sturesson från Öhrlings PricewaterhouseCoopers som under några minuter presenterade några slutsatser ur en rapport om framtidens städer. Förutom ett intressant innehåll hade Jan en presentationsstil och inlevelse som var raka motsatsen till allt du någonsin lärt dig om revisorer.
  • Robert D. Denhardt som talade om ledarskap som konstform.
  • Beata Söderberg och Justango som spelade fantastisk tango nuevo i pauserna.
  • Att nyutnämnda VD:n för SVT Eva Hamilton rekommenderade publiken att ta en titt på YouTube, precis som om de aldrig hade hört talas om det. Och det kanske de inte hade. (Här är ett exempel på att YouTube inte bara är videodagböcker och finniga upptåg.)
  • Bara 35% av befolkningen känner att de behöver mer kunskap i egenskap av konsumenter. Är det bra eller dåligt förresten?

Till sist: Den som myntade uttrycket "kunskap är makt" var Sir Francis Bacon, i boken Meditations från 1597. Så nu behöver du inte säga "var det någon som sa" nästa gång du ska dra till med det.

Lite pausunderhållning

Flashback är fortfarande kungen av nyhetsbrev. Var annars får man tips om t ex den här indiska versionen av Thriller? Så skrämmande konstigt på så många sätt.

Talangjakt på YouTube

Originalet, sett 245.983 gånger på YouTube:

Parodin, sedd 844.121 gånger på YouTube:

"Everybody is now a potential artist." Den här gången är det inte vem som helst som säger det, utan United Talent Agency - en av Hollywoods största artist- och talangagenter med bl a Vince Vaughn, Jack Black och M. Night Shyamalan i sitt stall. Nu har de startat en särskild enhet vars uppgift är att upptäcka filmskapartalanger på sajter som YouTube och Revver i syfte att förse hungriga annonsörer och företag på nätet med nyskapande innehåll från färska förmågor. Upphovsmakarna till "Paxilback" ovan, t ex, är några som är på gång.

Mer finns att läsa på NY Times sajt.

Reklamfri TV, en klassfråga?

Images1_1

Vi har idag lärt oss att medier ska vara gratis. Bara på väg till jobbet blir jag påhoppad av den ena gratistidningen efter den andra. När jag kommer till jobbet och slår på min dator ramlar mejlen in om sajter att besöka. Samma sak när jag kommer hem och slår på TV:n, saker, program och filmer att se. Och allt är gratis. Eller är det verkligen det?

Nja, för mig kostar det ju inget eftersom många av kanalerna finansieras av reklam, vilket den normal begåvade läsaren redan känner till. På det sättet sliper jag ju betala. Men inget är ju som bekant gratis här i livet. Så istället för att betala med pengar får vi betala med något annat. Något som jag anser värdefullare än kontanter, min tid.  Då du tittar på en film på kommersiell TV, blir filmen i snitt 30 minuter längre på grund av reklamavbrotten. Du betalar alltså med 30 minuter av din oersättliga tid.

Och det visar sig nu att pendeln börjar slå tillbaka. Enligt en undersökning som genomfördes av Sveriges reklamförbund i dagarna så säger 46% att de är beredda att betala för att slippa se reklam. Och det är framför allt på TV som man är mest angelägen att slippa reklam.

Och jag förstår dem. Trots att jag arbetar med att göra reklam så är jag varken förvånad eller bitter. Att bli avbruten och störd är något som vi helst vill slippa, speciellt när resultatet blir att kanalen ”stjäl” min tid.

Så frågan man bör ställa sig är? Vad händer om 46% av svenska befolkningen avstår från reklam genom att betala för det? Ja den cyniske personen i mig konstaterar snabbt att då kvarstår de 54% av befolkningen som sannolikt inte har råd att betalt för reklamfri TV. De som sannolikt har lägre inkomst och då också sämre köpkraft. Men den kritiske personen i mig konstaterar att det kanske är dags för TV-kanalerna, företagen och reklambyråerna att kritiskt granska vad det är vi håller på med.

Självklart bör vi som reklambyrå fortsätta att göra relevant och distinkt reklam och se till att hjälpa vår uppdragsgivare att reducera antalet budskap som sänds ut. Och företagen måste se till att faktiskt lägga tillräckligt med tid och resurser på produktionen. Så att resultatet håller hög klass och inte blir ett hastjobb.

Men framför allt anser jag att kanalerna måste börja ta sitt ansvar. För att undvika att ett viktigt media som reklam-TV i framtiden, eventuellt kommer bli klassfråga och tappa en viktig köpkraftig målgrupp, anser jag att det är hög tid för kanalerna att börja fundera på hur ofta och när man lägger sina avbrott.  Självklart förstår jag att de har en intäktsmodell och de behöver en viss omsättning för att finansiera sina program. Men å andra sidan så borde väl färre och kortare avbrott innebära att kontakten med tittaren blir mer värdefull och därigenom borde man väl kunna ta bättre betalt. Som vanligt borde väl utbud och efterfrågan få styra!

Ny kampanj för Alvedon / New Alvedon (pain killer) campaign

Alvedon är Sveriges mest använda och betrodda värktablett. Det är förstås en position som både är värd sin vikt i guld och värd att värna om. Den nya kampanjen går därför under temat ”värktabletten du kan lita på”.

Alvedon is Sweden's most widely used and trusted pain killer - a position worth both its weight in gold and worth protecting. The theme of the new campaign, therefore, is "the pain killer that you can trust".

TV-reklam / TVCs:

Utomhus / Outdoor:

Alvedon_1_350x481

"Sorry to bother you, but your umbrella is in my eye."
Alvedon. A pain killer you can trust.

Alvedon_2_350x481

"Wow, how exciting! I've never kissed anyone with glandular fever before."
Alvedon. A pain killer you can trust.

Alvedon_3_350x481

"Excuse me for interfering, but you're drilling in my palate."
Alvedon. A pain killer you can trust.

"It's gonna be on Youtube, where the whole wide world can see it."

Gratis, gratis, gratis

Det är vad tonåringar förväntar sig att saker ska vara på nätet - och kanske utanför nätet också? Ingen betalar t ex för musik utan använder iTunes Music Store för att söka och provlyssna på låtar som de sedan laddar ner gratis någon annanstans.

Mer intressanta insikter om deras nätvanor finns i en paneldiskussion som du kan lyssna på här, från alltid intressanta IT Conversations. Särskilt bra för alla som varken är tonåringar eller har några hemma.

Itcheader

Förlåt

Jag lovade att inte blogga om Second Life på ett tag, men kunde inte hålla tassarna borta.

Ibminsl

Nu är det IBM som tagit steget in i den nya världen genom att öppna (minst) en ö där man håller internpresentationer och andra sammankomster.

"But this isn't the work of teenage gamers interning at IBM. Researchers are looking at the potential business impact of virtual worlds and massively multiplayer online games."

Mer finns att läsa här och här.

Tack, Dennis!

Vaniljhjartan

Idag är det Sibylla som har namnsdag och alla som köper ett Sibylla Meal bjuds på vaniljhjärta och kaffe. Och på byrån kom det upp en hel låda mumsigheter. Man tackar och bockar (och undrar om detta kan vara början på en trend?).

Undersökningsinflation

Godmodig_1

Ett kort litet podcast-avsnitt (7.40) från Advertising Age handlar om att undersöknings- branschen i USA har hamnat i kris. Man har råkat ut för "opinion fatigue", vilket betyder att så många människor har tröttnat på att delta i marknadsundersökningar att det allt oftare är svårt att hitta tillräckligt representativa eller tillförlitliga urval av respondenter. Folk orkar inte med alla telefonintervjuer, webbenkäter, postala frågeformulär, påstan-undersökningar och vad det nu kan vara.

Vad kan det här bero på?

a) Hårdare konkurrens så att fler företag vill göra undersökningar?
b) Högre tempo i lanseringar av nya produkter, innovationer, reklamkoncept, m m?
c) Undersökningsinflation för att nätet gjort det så lätt och billigt att skicka ut enkäter?
d) En tro på att kvantitet, dvs fler undersökningar, kan ersätta kvalitet, dvs analys och omdöme?

Kanske lite av allt. Frågar man inget får man inget veta, brukar det ju heta. Nu kanske man inte ens får veta något ändå.

When the world zigs. Zag.

Svepbok_7

Svepbok_2

Svepbok_9

Rubriken är en stöld från Bartle Bogle Hegarty i London. Den dök först upp i en legendarisk Levi´s annons på 80-talet och har sedan avancerat till någon sorts devis för hela BBH. Hursomhelst passar den rätt bra som beskrivning av en liten trycksak som byrån just gjort för Posten.

Du känner kanske till Svepet, ett tunt 4-sidigt vik som håller ihop bunten med direktreklam som dimper ner på hallmattan ett par gånger i veckan. Svepet är en annonsplats i sig själv, grymt effektivt men underskattat och nästan bespottat i de finare salongerna (läs medie- och reklambyråer).

Hur ska man prata om något så lågt värderat till några så högt värderade? Genom att göra tvärtom förstås. ”10 klassiska svepskäl” är en liten elegant skrift, exklusiv till både form och innehåll, som lyfter fram goda argument för att annonsera i svepet. De tio skälen ackompanjeras av högklassiga bilder på kulturligheter som Pont Neuf svept av Christo, en mumie i sin svepning och Jesu svepeduk, för att nämna några.

Kan man göra så? Kan man sälja högt med lågt och tvärtom? Klart man kan. Så länge det är relevant och åstadkommer det svåraste av allt: Bråkar lite med mottagarens invanda förväntningar.

Nu blir den virtuella verkligheten verkligt verklig

"Det enda som är säkert här i livet är döden och skatterna", sa Benjamin Franklin. Om det stämmer så har det i dagarna kommit ett högst säkert bevis på att Second Life är här för att stanna: skattmasen har börjat intressera sig för de allt större belopp som omsätts och ägs där.

Ok, det kanske har blivit lite mycket inlägg om Second Life här på senaste tiden. Men vad kan jag säga, det är bara så fascinerande vad som håller på att hända.

Förresten så har Reuters öppnat en virtuell nyhetsbyrå där också. Här är byråchefen:

Adamreutersheadshot2

Jag lovar, inget mer om SL på ett tag nu.

Som TiVo fast för radio

Pcmusicdock2

Nu kommer den - radion som skiljer musiken från pratet och reklamen. Tekniken är tagits fram av ett litet företag i Stockholm som heter Popcatcher och som drivs av två bröder, den ene civilingenjör och den andre civilekonom, och är patentskyddad globalt.

Popcatcher fungerar så att den laddar ner musiken från en radiostation på en mp3-spelare men tar bort allt radiopratareprat och all reklam. Ännu en utmaning för annonsörer, reklambyråer och medieägare således.

Mer finns att läsa på Ny Teknik: "Popcatcher silar snacket med unik frekvensanalys"

"Grönan slår Liseberg på fingrarna"

Konkurrensen från friidrotts-EM blev för stor för Liseberg. Nöjesparken tappade stort under sommaren. Gröna Lund lyckades däremot bryta en neråtgående trend och skapa tillväxt. Nu rustar båda för det stora julslaget.

Gl_vinnare

Läs mer på Dagens Industri, här:
http://di.se/Index/Nyheter/2006/10/16/205873.htm?src=xlink

Det finns inget effektivare än kreativitet

Produktivitet

1996 och 1994 gjordes två undersökningar som tyvärr inte fått den spridning de förtjänar och som tål att återigen se dagens ljus. Båda undersökningarna gjordes på exakt samma sätt och hade exakt samma syfte:

Att testa om prisvinnande reklam faktiskt säljer.

Bakom undersökningarna stod Leo Burnett i Chicago och man ville alltså ta reda på om det ligger någon sanning i det spridda och segdragna ryktet att reklamtävlingar bara är en klubb för inbördes beundran som inte har något med uppdragsgivarnas mål att göra, eller om kreativ, prisvinnande reklam även kan sälja. Eller kanske rentav att den säljer just för att den är kreativ.

Utifrån rubriken på det här inlägget kan du nog göra en inte helt okvalificerad gissning om vad resultatet blev. Men svaret är intressantare än så.

Det undersökarna gjorde var att de tog de 200 reklamkampanjer som vunnit flest kreativa priser i världen under respektive period (200 kampanjer från 1994-95 och 200 kampanjer från 1992-93, totalt 400 kampanjer som prisats för extraordinär kreativitet). Sedan gjorde de en noggrann studie av vilka resultat varje kampanj uppnått. Och här var det inte fråga om något godtyckligt tyckande à la "både kunden och vi var jättenöjda". Nej, det enda som godtogs var ”hårda” resultat, som t ex en ökning i försäljning eller marknadsandel, och i några fall mätbara resultat i varumärkesparametrar som direkt korrelerar med försäljning, såsom kännedom och attityd. I samtliga fall bedömdes resultaten utifrån de mål som uppdragsgivaren hade satt för respektive kampanj.

Så här blev utfallet:

  • Av totalt 400 kampanjer var 101 kampanjer extremt framgångsrika mätt efter ”hårda” parametrar.
  • Ytterligare 135 kampanjer var framgångsrika mätt efter ”hårda” parametrar.
  • Ytterligare 110 kampanjer var framgångsrika mätt efter kvalitativa parametrar (som också hade varit målet med kampanjerna).
  • 54 kampanjer var inte framgångsrika.

Resultaten var mycket likartade för båda mätperioderna. Det visade sig att 86,5% (346 av 400) av de mest prisvinnande kampanjerna även uppvisade marknadsmässig framgång.

Författarna menar vidare att det som typiskt sett händer i en typisk marknadskategori under en typisk tidsperiod är att en tredjedel av de konkurrerande varumärkena ökar, en tredjedel minskar och en tredjedel ligger still. 86,5% är mer än 2,5 gånger så mycket som 33%, och eftersom de 400 kampanjerna spände över ett mycket brett spektrum marknadskategorier är en sådan jämförelse fullt relevant åtminstone som en mellan-tummen-och-pekfingret-uppskattning. 

Slutsatsen är med andra ord att reklam som har det som krävs för att vinna priser i kreativa tävlingar är i snitt 2,5 gånger så bra på att skapa affärsresultat som reklam som inte har det. Riktigt kreativ reklam är alltså 250% effektivare än ”vanlig” reklam.

Varför? Skälen är lika enkla att slå fast som svåra att lyckas med:

  • Kreativ reklam säger rätt sak till rätt människor (”vad”).
  • Dessutom säger den det på ett sätt som är nytt, charmigt, engagerande (”hur”).

Frågor på det? Hör gärna av dig i så fall. Eller läs den här boken – en klassiker för alla som vill förstå hur reklam fungerar och hur man kan mäta det (och ur vilken undersökningen ovan är hämtad).

Howadvertisingworks_1

(Finns att beställa på t ex Amazon.)

Radio, "Sibyllaveckan"

Grattis alla 1203 Sibyllor på namnsdagen - den här veckan bjuder Sibylla på
"Sibylla Meal". Kampanjen går under vecka 42 i Impact och i Radio.

Klicka för att lyssna.
Radio 1: "Sibylla Faster"
Radio 2: "Sibylla Ingegerd"
Radio 3: "Sibylla Sangen"

Korv

Konspiration?

Är det någon mer än jag som anar en konspiration hos SVT? Enligt färska siffror har över 6 000 personer betalat TV-licensen de senaste dagarna. Allt efter det att uppdagats att vår nya eller ska jag säga f.d. kulturminister, Cecilia Stegö Chilo råkade hamna i rampljuset efter några års icke betald TV licens.

Kan det vara så att SVT har planerat detta, efter år av svårigheter att få svenska folket att betala TV licensen? För inte kan det väl vara så att man kan tar ett jobb som kulturminister när man vet att man inte betalat TV licens på 16 år? Så korkad kan man väl ändå inte vara? Nä, just det! Alltså måste det vara en otroligt genialt genomförd marknadsföringskampanj.

Frågan är om Skattemyndigheten har lyckats med samma bragd? Det får dock tiden utvisa

Äntligen!


I fredags fick då Gert Fylking skrika ut sitt äntligen när Horrace Engdahl informerade att den turkiske författaren Orhan Pamuk fick nobelpriset i litteratur. På kvällen var jag på middag och då diskuterades valet av författare. Det har alltid förvånat mig att det diskuteras om det var rätt person som fick priset. Alltså det här med litteratur är ju oerhört subjektivt, det jag upplever som bra kan naturligtvis upplevas som helt värdelöst får någon annan.

Under middagen diskuterades detta faktum och som vanligt tog någon i sällskapet upp att det alltid är helt, för honom, okända författare som blir belönade. Han undrade varför aldrig Astrid Lindgren fått priset, postumt så klart. Ja, han är inte den förste att påpeka detta och sannolikt inte den siste heller.

Men personligen tycker jag att det är utmärkt att svenska akademin väljer bland, för mig, relativt okända författare. Varför, kan vän av ordning undra? Ska inte den ”bäste” (läs mest omtyckte) författaren åtnjuta priset? Nej, jag tycker inte det, för mig har svenska akademin en helt annan uppgift och det är att lyfta fram intressanta författare som man vanligtvis inte råkar inhandla. Kommitténs uppgift är att bredda folkets litteratur smak, för vad skulle hända om kommittén bara belönade litteratur som alla gillar? Hur skulle utvecklingen se ut?

Och här skulle man kunna dra en pararell till marknadsföringen. Hur ser vi till att utvecklingen inom vårt skrå fortsätter att utvecklas? Som bekant har vi ju i reklambranschen något som heter Guldägget, där den mest kreativa reklamen premieras. Problemet med det är att det ofta är reklam som vi och våra uppdragsgivare känner till. Det är alltså inget som direkt driver utvecklingen framåt eftersom det är gamla nyheter.

Så vart hittar man stimuli till vår bransch? Ja, förutom att inspireras av andra närliggande branscher så är mitt förslag helt enkelt VM i reklam i Cannes. Här samlas reklam från hela världen och tävlar. Det kan tyckas dyrt och onödigt att åka iväg till Cannes en vecka och bara titta på reklam, men jag lovar att det är värt det. Så mitt råd till alla marknadsförare är att skicka iväg sig själva till denna festival så att vi kan få höra fler Äntligen på 2008 års Guldägg.

Festivalen i Cannes hålls i slutet av juni.

Ännu mer Second Life

Starwood Hotels and Resorts, företaget bakom W Hotels, kommer om två år att öppna ett nytt hotellkoncept under namnet aloft hotels, som man påstår inte kommer att likna något annat i hotellvärlden.

Men i en annan värld finns aloft redan. Var? I Second Life förstås. Hotellet håller på att byggas och inredas för fullt, och på virtualaloft.com kan man följa utvecklingen:

Aloftlobby

Aloftbedroom

Fler bilder finns bl a här. Och så här såg det ut när hotellet byggdes från ingenting:

Varför gör man så här? Av flera anledningar:
- Skapa en "fan base" för aloft redan innan hotellet finns i verkligheten.
- På ett innovativt sätt få in synpunkter på inredning och utformning.
- I rent PR-syfte (t ex att få mig att skriva det här).

Själv tycker jag det här är ett otroligt skönt exempel på något vi bara kommer att se mer av inom såväl produktutveckling som marknadsföring: att utnyttja den kollektiva kreativiteten för att både skapa bättre produkter och sprida dem. Och dessutom göra det billigt - mediekostnaden är noll och innehållsproduktionen kan inte ha kostat mycket den heller.

Officiell invigningsfest blir det nu på torsdag. Då kommer också Ben Folds att uppträda "live" och för första gången spela låtar från sitt kommande album. Se där, ännu en lansering i Second Life.

Benfolds

Tack för tipset, Erik! (Fler inlägg på Fabriken om Second Life finns här, här och här.)

Lektion 1 A i web 2.0

Nej, web 2.0 är inte bara ett nytt buzzword. Det är klart att man kan avfärda det som ett sådant för att maskera sin egen okunnighet men det vore ju synd, särskilt om man är marknadsförare. Och det är klart att det slängs med begreppet till höger och vänster av alla möjliga företag just nu som ett sätt att försöka tjäna en hacka.

Men faktum är att web 2.0 är en användbar term för att beskriva ett sedan ett par år nytt, eller åtminstone kraftigt tilltagande, fenomen på nätet och en ny "generation" i nätanvändandet. En ledtråd till detta nya får man t ex när man tittar på den här grafen som jämför antalet besök på MSN Encarta, en traditionell uppslagsbok i nätform, och Wikipedia, en uppslagsbok i web 2.0-anda:

Wikipedia_vs_encarta

(Hämtad ur "Riding the Waves of Web 2.0" från Pew Internet Project som finns att ladda ner här.)

Web 2.0 beskrivs ibland som "the social web" eller "the participatory web" eller "the wisdom of crowds" och det är precis vad det handlar om. Om "web 1.0" byggde på tanken om "en sändare, många mottagare" (som Encarta) så handlar web 2.0 om "många sändare, många mottagare" (som Wikipedia).

Har inte nätet alltid handlat om att alla kan bli sina egna producenter, att vem som helst med tillgång till en dator och en uppkoppling kan göra en egen sajt eller blogg eller vad det nu kan vara? Om den demokratisering av kommunikationsmakten, en rivning av barriärer och en pulverisering av transaktionskostnader?

Jo visst, men det finns en skillnad. Medan web 1.0 gick ut på att man gjorde sin egen sajt, la upp sitt eget material (typiskt sett familjens semesterbilder från Kreta) och hoppades att någon skulle snubbla över det, handlar web 2.0 om att lägga sitt innehåll på en sajt där tusentals andra gjort detsamma, att länka kors och tvärs till allt som rör sig, att öppna för kommentarer och påverkan. En typisk web 2.0-sajt är en sajt där grundarna inte gjort något annat än tillhandahållit en plattform för människors kreativitet, ett skal som sedan vem som helst kan vara med att fylla. Grundarna själva har oftast inte tillfört något innehåll överhuvudtaget - bara satt infrastukturen på plats. De har öppnat ett rum och sagt till folk: "kom in och fyll det, dekorera det, och dela det med andra". Ett bra exempel på det här är YouTube.

Fler bra web 2.0-sajter? Som sagt, det finns många. Men här är fem sajter som tillhör den absoluta web 2.0-eliten. Du känner säkert igen dem (som sagt, lektion 1 A) och i så fall är min fråga: hur mycket använder du dem? Och har du aldrig hört talas om dem...ja, då är du väl glad att du läste det här?


Youtubelogo   Filmer, filmer, filmer.


Flickrlogo   Bilder, bilder, bilder.


Wikipedialogo  Uppslagsbok där alla får skriva.


Deliciouslogo_1   Spara länkar, tagga dem och dela dem med andra.


Myspacelogo   USA:s största ungdomsgård.


Mer? Gå i så fall till Web2List så kan du botanisera tills du stupar. I övrigt vill jag bara avrunda precis som Pew Internet Project gör i sin rapport: "And whether we call the current world 2.0 or 10.0, there's no question that the internet of today will look positively beta to future generations".

Nuff said.

Vem bygger vad?

Ibland blir jag lite lätt upprörd över den revir mentalitet som finns i vår bransch. Alla konsulter vill äga kunden och vara viktigast. Och naturligtvis är det inget konstigt med det. Det är en mänsklig drivkraft att framstå som oumbärlig och därigenom åtnjuta större inflytande och på så sätt få större möjlighet att påverka arbetet.

Det tråkiga med den här mentaliteten är att man ibland glömmer bort sin professionalism och försöker vinna kunderna ”by-all-means”. Det senaste av klavertramp är hämtat från Resumé den 4 oktober i år. Pontus Nyström på PR-byrån försöker piska uppstämningen genom att ge sig på reklambyråerna med följande citat ” Det blir pr-byråerna och inte reklambyråerna som kommer att bli de viktigaste konsulterna när framtidens varumärken ska byggas.”

Nu kan man tror att jag sitter här och är lite bitter för att vi på reklambyrån inte längre kommer att få bygga varumärken. Nej det är faktiskt inte det jag är upprörd över. Jag är upprörd över de signaler som Pontus sänder.

Det första och kanske minst allvarliga är att Pontus befäster tydligt vi-mot-dom mentaliteten i branschen. Vilket ger kunderna en tydlig signal om att här samarbetas det inte över gränserna utan här handlar det om att ta för sig.

Det andra och allvarligaste är signalen om inkompetens som Pontus sänder. Sen när bygger bara reklambyråerna varumärken? Alltså rätta mig om jag har fel, men varumärken byggs väl inte bara genom annonser, events eller andra betalda partsinlagor? Jag trodde att varumärket ägs och byggs i huvudet på konsumenterna och det är fler parametrar än reklam och PR som påverkar.

Sorry, Pontus men varken ni eller vi kommer idag eller imorgon bygga några varumärken! Vi kan däremot vara med att påverka bilden av hur konsumenten vill uppfatta varumärket. Så låt oss samarbeta istället för att konkurrera om vem som bygger vad.

Politiker har ännu mer att lära av reklamen

I årets valrörelse var det tydligt att partierna blivit skickligare marknadsförare på många sätt. Man segmenterade marknaden och målgruppsanpassade budskapen på mikronivå, inte minst på valaffischerna. Man tänkte utifrån-och-in istället för inifrån-och-ut, dvs pragmatiskt istället för ideologiskt. Man förstod att förpackningen är minst lika viktig som innehållet - med andra ord att det är viktigt vad man säger men ännu viktigare hur man säger det. Bra eller dåligt? Det är upp till var och en att bedöma. Framgångsrikt? Utan tvekan, eftersom det parti som anammade detta bäst var också det parti som rodde hem en jordskredsframgång (känn på den metaforen).

Men en sak har (åtminstone vissa) politiker kvar att lära från reklamens värld, och det är något som Peter Wolodarski nämner i sin ledare i dagens DN:

"Alliansen kommer till ett dukat bord. Arbetslösheten faller. Tillväxten är rekordhög. De offentliga finanserna i urstarkt skick. Ungefär så lät det från riksdagens talarstol. Det verkar inte ha sjunkit in hos Sveriges förre statsminister, att väljarna för mindre än en månad sedan underkände just den verklighetsbilden. Det påminner om hur George Bush den äldre förlorade det amerikanska presidentvalet 1992 till den unge Bill Clinton, genom att vara i otakt med sin tid. Gång på gång hävdade Bush att de nya jobben var på väg, vilket stämde på makronivå. Men det hjälpte inte eftersom väljarna uppfattade saken annorlunda. Bush sågs som 'out of touch'; utan kontakt med människors vardag."

Lektionen? Jo, förstås att "verkligheten", i alla fall ur ett marknadsföringsperspektiv, är ointressant. Det är den upplevda verkligheten som är avgörande. Inte hur det "är", utan hur människor i målgruppen uppfattar att det är. Inte att Volvo faktiskt inte är världens säkraste bil, utan att vi svenskar tror att den är det. Inte att Glocalnet faktiskt inte är absolut billigast på bredband, utan att vi uppfattar dem som att vara det. Och åt andra hållet: Inte att Posten faktiskt blev bättre och mer tillgängligt när man flyttade in hos ICA, Statoil, m fl, utan att människor bara såg det som att Posten stängde kontor (en uppfattning som tack och lov börjat ändras).

Det om det. Avslutningsvis en bild som illustrerar detta på ett fint sätt. Inget fel på den, eller hur? Ok, vänd på skärmen får du se.

Scheibe

Ok, vad är det där med RSS nu då?

Den här symbolen finns i vänsterspalten på den här bloggen (lite längre ner) och på de flesta bloggar du stöter på nuförtiden. Men vad är den för något?

Rssicon

Jo, den är den officiella RSS-logotypen och betyder att den här bloggen stöder RSS.

RSS står för Really Simple Syndication men det kan vi strunta i nu. Det enklaste sättet att förklara RSS är att det är sätt för dig att prenumerera på en blogg. Istället för att du ska behöva surfa in på alla bloggar du vill läsa för att se om det kommit några nya inlägg, skickas inläggen alltså till dig. Precis som man prenumererar på en tidning (eller en podcast i iTunes, om man kommit så långt i sitt digitala liv).

Hur gör man då? Superenkelt. Allt du behöver är en så kallad "RSS-läsare" som bevakar de bloggar du är intresserad av och kollar om det kommit några nya inlägg. Det finns en mängd RSS-läsare där ute, både i form av nättjänster och i form av fristående program som du kan ladda hem (funktionen finns även inbyggd i vissa webbläsare, t ex Firefox).

Men strunta i det också. Gör det enkelt för dig och välj den bästa RSS-läsaren av alla: Google Reader. Då behöver du inte ladda hem något program. Allt du behöver göra är att anmäla ett konto hos Google Reader (gratis förstås) och sedan surfar du bara in dit när du vill läsa bloggar som du prenumererar på.

Gör så här för att komma igång:

1. Gå till Google Reader (öppnas i ett nytt fönster om du klickar på länken).

2. Om du redan har ett Gmail-konto eller använder någon annan Google-tjänst, logga in.

3. Om inte, klicka på "Create an account now". Fyll i det som behövs.

4. När du är klar och är inloggad på din Google Reader kan du börja lägga till bloggar att prenumerera på. Det gör du genom att klicka på "Add subscription" (uppe till vänster). Då får du upp en ruta där du helt enkelt skriver in webbadressen till bloggen i fråga (t ex "www.akestamholst.se"). Klicka på "Add" och sedan sköter Google Reader resten. Bloggens titel kommer att dyka upp i vänsterkolumnen och du kan börja läsa inläggen. Varje gång du loggar in på Google Reader eller klickar på "refresh" ser du ifall det kommit några nya inlägg på de bloggar du prenumererar på.

5. Klart. Nu vet du allt du behöver veta om RSS och ungefär fyra gånger så mycket som de flesta. Trevlig läsning.

Svensk succé x 2 / Swedish success x 2

När Volvo nu är i startfasen av att lansera en helt ny typ av bil i sitt sortiment mot ett helt nytt segment av marknaden (bilköpare under 30) finns två saker som bara måste gå rätt: den ena är att återförsäljarna älskar bilen, den andra är att bilkritikerna gör detsamma. För att lyckas med båda tar Volvo hjälp av Knock - ett av Åkestam Holsts systerbolag som vi är mäkta stolta över och som skapar, planerar och genomför fantastiska brand experiences över hela världen (läs mer på Knocks sajt).

Här är en snabbtitt på hur Knock nyligen byggde upp montern för nya Volvo C30 på Paris-salongen (koncept av Knock och SCP):

Now that Volvo is in the start-up phase of launching an entirely new type of car in its range aimed at an entirely new segment of the market (car buyers under 30) there are two things that just have go right: one is that the dealers love the car, the other is that the car critics follow suit. To achieve this Volvo brought in Knock - one of Åkestam Holst's sister companies that we're mighty proud of and that creates, plans and executes amazing brand experiences all over the world (more on Knock's web site).

Here's a quick look at how Knock recently built the Volvo C30 stand at the Paris Motor Show (concept by Knock and SCP):

Paul till D&AD 2007.

Black_1

Det är i de stora internationella tävlingarna som standarden sätts för vår bransch. Och det är varje jurymedlems stora och inspirerande ansvar att peka ut riktningen. Nästa år kommer vår egen Paul Collins hjälpa D&AD att hitta de stora idéerna 2006/2007 inom nätannonsering. Ja, vi är glada. Ja, vi är stolta!

Setting the industries standards is the most important result when sitting on International panel jurors. Next year our very own Paul Collins will be helping D&AD identify the big ideas of 2006/2007 on the online advertising jury. Go Paul!

Read more here: http://awards07.dandad.org/

USA:s mest innovativa marknadschefer

Topcmos

Från Nike och Gatorade till Guggenheim och Green Bay Packers. Det som förenar de tio mest innovativa marknadscheferna i USA är att de ständigt utmanar konventioner, testar gränser och tänker i nya banor. Finns att läsa, och kanske lära något av, på Advertising Age.

Nu är den här

Slingboxen, som vi skrev om här på Fabriken i mars, har nu gjort sitt intåg i Sverige. Det är Viasat som erbjuder "titta på din TV var du än är" till sina kunder. Vid en första anblick verkar det dock inte riktigt fungera som det amerikanska originalet - där man även kan koppla in DVD:n, PVR:n och annat på sin slingbox - utan bara gälla TV-utbudet.

TV överallt. Kommer det att leda till mer eller mindre TV-tittande, kan man fråga sig. Och mer eller mindre reklam? Svaret ter sig uppenbart. I exakt vilka former det kommer att ske är det dock inte.

Mod konventioner och undersökningar

Som kommunikatör söker man ständigt efter möjligheter som gör det möjligt att särskilja sin uppdragsgivares produkt eller tjänst mot konkurrenternas. Det är ju ett känt faktum att detta arbete blir svårare och svårare då skillnaderna blir allt mindre. Oftast blir faktiskt reklamen den enda säljbara skillnaden.

Det här är verkligen inga nyheter, men ändå så verkar det som de flesta annonsörer inte utnyttjar denna möjlighet. Mycket av det som syns i media ser ju faktiskt likadant ut, framför allt om man jämför reklam från samma bransch. Ta till exempel bil-reklamen. Vad skiljer BMW:s reklam mot Mercedez?

Jag har funderat lite på varför det är just på detta sätt. Varför är det så svårt att bryta konventioner, och göra något annorlunda?

Först och främst är människan ett flockdjur, och vi vet ju hur det är med avvikande beteenden. De ifrågasätts, och vem vill bli ifrågasatt av flocken? Men om man nu ska bryta ner det i marknadsföringstermer så tror jag den bidragande orsaken till att mycket av den reklam vi ser påminner om varandra är att många företag ”för-testar” sin reklam. Och här har vi roten till det onda!

Företaget X låter undersökningsföretaget Y testa sin reklamkampanj på ett antal statistiskt säkerställt urval av människor. Tanken är att de ska bli utsatta för kampanjen och få beskriva sina spontana reaktioner på reklamen.

Det finns två problem med detta förhållningssätt. Det första och största problemet är att de inte blir utsatta för reklamen så som man blir utsatt för den. De får den presenterad för sig helt isolerat alla andra påverkansfaktorer, som t ex annan reklam.

Det andra problemet är att de börjar tänka! Och precis då, då är de inte längre konsumenter. De börjar söka fel och brister i reklamen. De söker alltså helt enkelt efter avvikelser och saker som är annorlunda än vad de är vana vid. Istället för att bara testa om budskapet går fram, börjar man tycka saker om reklamen. Är den bra, dålig, rolig, tråkig, stötande, komplicerad, etc. Och jag lovar här tycker alltid deltagarna en massa saker. Allt som är annorlunda och utmanande ifrågasätts eftersom konsumenterna inte är vana att se reklam paketerat på det här sättet. Resultatet brukar ofta bli en kompromiss där allt annorlunda tas bort!

Personligen anser jag att vi behöver lita mer på vår intuition än på undersökningar när det gäller det kommunikativa uttrycket. För att använda en sliten klyscha, för att vinna krävs mod.

Det finns ju en massa exempel i marknadsföringsvärlden på företag som vågat bryta konventioner och därigenom vunnit både konsumenternas hjärtan men också marknadsandelar. Jag tänkte dock avsluta med ett ganska aktuellt exempel från en annan bransch.

Eurovision song contest är väl det mest lysande exempel på vad som kan hända när någon vågar bryta mönstret och gör något helt oväntat och annorlunda. I år vann som bekant en finländsk kvintett i monsterkostymer. Och frågan är vad som hade hänt om vi anammat samma tillvägagångssätt här och anlitat ett undersökningsföretag.

Jag vågar påstå att rekommendationen från ett dem hade varit att inte låta Lordi tävla. Jag ser framför mig argumenten. ”Mottagarna upplever att monstren är stötande och man drar kopplingar till satanism och djävulsdyrkan, vidare upplever man också att monster inte har en relevant koppling till själva schlager genren. Mottagarna upplever också musiken som hög och skränig samt omöjlig att dansa till”. – Ja, frågan är om vi verkligen hade fått sett dessa hårdrockande monster från Finland upptärda om man hade ”för-testat” deras koncept innan tävlingen?

Så nästa gång då du funderar på att göra som alla andra gör eller göra något annorlunda. Då är mitt råd; gör som Lordi

Images_1

Vad är detta?

Andything

Hamngatan utanför H&M ca kl 12.13 idag. "Don't buy fake Andy". Ledtrådar, någon?

Tack, jag kan skriva mitt namn! / Thanks, I can write my name!

Riktigt sjysst att ni hjälpte mig med min namnteckning förra veckan. Det blev till slut en fluffig-björn borg-liknande-namnteckning. Nu är jag redo att signa vad som helst!

Its really great that you helped me last week. The fluffy-Björn Borg
signature took the prize. Now I'm ready to sign...anything.

Resultat2_1

Snacka om PR

Edoc Laundry heter ett företag i Seattle som har skapat ett nytt, spännande och smårevolutionerande Alternate Reality Game och samtidigt säljer kläder med en historia. Ska man vara med och "spela" går man in på en sajt där man introduceras till en berättelse om en rockmanagers mystiska död och uppmanas att försöka lösa brottet. Och att inte lita på någon. Ledtrådarna finns sedan inbyggda i kläder som Edoc Laundry skapat. Därefter måste man spana efter andra som också bär Edoc-kläder, för att kunna lägga pusslet och kanske nå en lösning (eller så köper man bara kläderna för att de är snygga, för det är de).

Edoclaundry

Det här börjar bli stort. Edoc Laundry startade i mars och kläderna har redan figurerat i OC. Och nu är ännu ett ordentligt genombrott på gång: den 11 oktober kommer ett avsnitt av CSI:NY att sändas i USA som är helt uppbyggt kring ledtrådar i Edoc-kläder. Bättre PR än så måste vara svårt att få.

Ännu ett exempel på att en bra produkt sprider sig själv i internetåldern? Nja, kanske inte helt själv - man kommer nog inte in i CSI utan att ligga på lite - men Edoc Laundry visar åtminstone att med en bra idé kan man komma hur långt som helst.

(Via Contagious News)

"Vi vet att det kommer att gå åt helvete, vi vet bara inte när."

Något åt det hållet lyder ett citat i ekonomkretsar, som illustreras så fint i Handelns Utredningsinstituts senaste konjunkturrapport. Rubriken är "När tar köpfesten slut? Ny konjunkturprognos från HUI idag visar fortsatt högtryck i handeln, men hur länge?"

Att ekonomin är cyklisk och att allt som går upp också kommer ned, för att sedan gå upp igen, är förvisso sant. Det verkar bara så tråkigt att se alla rekordsiffror och all optimism i första hand som ett tecken på överhettning. I somras trodde inte HUI att konsumtionen alls skulle växa så mycket som den faktiskt gjort och därför har man har tvingats skriva om sina prognoser. En källa till glädjeskutt? Inte. Istället tar man till argumentet "eftersom det vi varnade för tidigare ännu inte har inträffat är risken nu ännu större att det faktiskt blir så som vi sa då". Men det är klart, HUI har förstås mycket bättre kunskap om det här än jag. Och en sak är säker: förr eller senare får de rätt.

Lite optimism skymtar ändå. HUI menar att de senaste 10 åren saknar motstycke i svensk konsumtionshistoria och att svenska folket helt enkelt "tokshoppat" (HUI:s egna ord). Men sedan är herr dysterkvist tillbaka. Mot slutet av pressmeddelandet hittar man det här:

"En annan faktor som det kan finnas anledning att fundera över är om konsumtionen är mättad. De senaste 10 åren har hushållen digitaliserats (datorer, dvd, mp3, flatscreen, digitalkameror), designats (nya kök, nya badrum, nya soffor) och prylifierats (borrmaskiner, automatiska gräsklippare, gåstavar, espressmaskiner). Vad händer om ekonomin försämras något och Svensson vaknar upp och tänker 'måste vi bygga om köket – det är ju bara 10 år gammalt?' eller 'måste vi köpa en 20 000 kronors flatscreen till sommarstugan också?'. Även om handeln och dess leverantörer under de senaste åren har varit duktiga på att introducera nya 'måsten' så finns det dock anledning att fundera på om det inte finns en risk för en viss konsumtionsmättnad. Det behöver inte bli tvärstopp, men det kan bli en viss återhållsamhet i konsumtionen."

Förutom att det finns något märkligt konspiratoriskt och rentav människoföraktande i att påstå att handeln i princip lurat på folk en massa saker de "egentligen" inte vill ha, kan jag inte låta bli att tänka "måste vi verkligen ha en 20.000-kronors flatscreen hemma i vardagsrummet?" och "måste jag verkligen ha en ny mobil?" och "måste jag ha en ny soffa?". Den typen av frågeställning är gammal och svaret är förstås alltid nej. Problemet är ju bara att frågan är ointressant. Människor köper inte det de behöver, de köper det de vill ha. Människor drivs av begär mer än behov. Vilket, om något, är ett skäl till optimism.

Så upp med hakan. Det går ju bra ju!

Apropå reklam i Second Life...

...så påminde Elias Betinakis mig om att även reklambyråer slår upp sina portar där. Först ut (åtminstone bland de stora) var Leo Burnett som gjorde slag i saken för några dagar sedan och nu gör Bartle Bogle Hegarty samma sak. Så här ser BBH:s Second Life-kontor ut, och ryktet säger att t o m John Hegarty själv kommer att vara verksam där:

Bbh

Tack, Elias! Mer att läsa finns här.

Second Life rullar på

Scioninsecondlife

The Economist skriver om Second Life och konstaterar att det är ett fenomen som bara växer och växer i såväl omfattning som djup. I en virtuell värld där allt är möjligt och där allt byggs av invånarna själva finns allt från nattklubbar till rymdmuséer, från psykologiutbildningar till biografer. Och nu börjar även reklamen att vinna mark. Några exempel:

- Förlag anordnar bokläsningar.
- BBC hyr en egen ö där de har fester och konserter.
- Sun Microsystems håller presskonferenser där.
- Wells Fargo (bank) har en egen ö med bankomater och ekonomisk rådgivning.
- Toyota säljer virtuella varianter av Scion.

Den virtuella världen börjar alltså allt mer att likna den verkliga och allt fler människor lever en allt större del av sina liv där. Redan idag finns runt 7.000 lönsamma affärsverksamheter i Second Life och de tio mest framgångsrika entreprenörerna tjänar i runda slängar 200.000 dollar per år och person. Inte illa.

Är syftet med kampanjmätningar att förbli lyckligt ovetande?

Gör man undersökningar för att lära sig något eller för att slippa fatta egna beslut? Calle Björfjäll är på något bra i det här inlägget på sin blogg:

"Det är väldigt sällsynt att någon VILL någonting med sina mätningar annat än att framstå i god dager."

Men...så kan det väl aldrig vara?

(Läs för övrigt gärna Calles gästinlägg här på Fabriken, i ett helt annat ämne.)

Reklam 2.0 - Burger King

Vill du sälja hamburgare? Gör ett par tv-spel till den senaste tvspelskonsollen. Sälj spelen för samma pris som ett hamburgermeal tillsammans med hamburgaren.

If you want to sell burgers, create a couple of games for the latest video game console. Then sell them for the same price as a meal - along with the meal.

>> www.kotaku.com

Bking

Reklam 2.0 - Virgin

Om du vill att folk skall veta att du säljer de bästa flyg och tågresorna, skapa då något fantastiskt. Sälj resor till rymden!

If you want people to know you sell the best air and train tickets, create something fantastic. Sell tickets to space!

>> www.virgingalactic.com

Virgin_1

Shopping som modern picknick

Pastaexpress_1

Jag såg ett blogginlägg häromdagen som fick mig att tänka på något som Carl Eckerdahl på HUI sa för ett tag sedan:

"Att undersöka och välja varor, betala för dem och ta hem, har fått större betydelse i människans liv. Det är i stort sett det enda stora fritidsintresse svenskarna har."

Han kanske tar i lite. Men att åka in till stan eller till köpcentrat eller till gallerian eller vad det nu är och handla för handlandets egen skull har alltså blivit en modern form av utflykt, som delvis ersatt grillad kyckling på en filt i gräset eller svampplockning i granskogen. Att shoppa är en social aktivitet, en ursäkt att umgås med familj och vänner. Det här är inte helt nytt. Men ändå värt att tänka på.

Och blogginlägget som återuppväckte denna tanke? Jo, det var från ofta läsvärde Seth Godin och handlade om en obskyr TV-shop-produkt som heter Pasta Express. Tydligen kokar den usel pasta men säljer ändå. Varför? Seth Godins förklaring:

"So, how does it sell? It sells because the point of the commercial isn't to sell you something that will help you make better pasta. The point of the commercial is to sell you something that you will enjoy buying. More and more, we buy stuff where the point is the buying, not the stuff."

Mitt i prick.

Oktoberfest hos Viking Line

Östersjöns hetaste dansgolv på oktoberfesttyska. Radiospot för Viking Line från Calle & Olle - Åkestam Holst.

Radio_Oktoberfest.mp3

Lyssna genom att klicka på länken. Ladda ner genom att högerklicka (ctrl-klicka på Mac) och välja "Spara som..."

Posten Showroom

Posten Showroom är vår nya sajt för Posten. Här kan du titta på korta animerade casefilmer som presenterar och förklarar Postens lite mer komplexa tjänster. Först ut är Distanshandel.

Posten Showroom is our new site for Posten (the Swedish Post Office). Here we use short animated case films to present and explain some of Postens the more complex services.

>> till Posten Showroom

Posten_showroom