Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« juli 2007 | Hem | september 2007 »


Dagens citat

Gem

"Jag tycker om gem. Det känns proffsigt." - Axel (vår nya planningförmåga)

Vad är en wiki?

Enklare än så här kan det inte förklaras:

Common Craft berättar lika enkelt vad social networking, social bookmarking och RSS är (via Fallon Planning Blog). Perfekta introduktioner för den som känner sig lite vilsen.

Ännu en crowdsourcing-idé

Liverpoolculturecafe

Det nya Liverpool Culture Café-initiativet går ut på att samla in 20 pund var från 25.000 personer och sedan starta ett kulturcafé som ska fungera som en plattform för lokala musiker, komiker, m m. Än så länge är det bara 120 personer som anmält sig, så de behöver all hjälp de kan få.

Varför unga kvinnor döper sina bilar

Nu är det bevisat. The Economist har sagt så och då finns det inga aber. Kvinnohjärnan är biologiskt betingad att gilla rödrosa färger och är bättre på att lokalisera näring än vad manshjärnan är.

Womanman

För att på förhand underminera alla former av kritik i detta känsliga ämne, baseras The Economists artikel på två oberoende studier. På en av Joshua New vid Yale University i USA och på en annan av Anya Hurlbert och Yazhu Ling vid Newcastle University i England.

Mycket förenklat gick News studie ut på att testa hypotesen att kvinnor är bättre på att komma ihåg platser där mat finns och att de även är bättre på att lokalisera näringsrika matkällor än vad män är. New ville även bevisa att kvinnors högre förmåga på detta fält är biologiskt och inte socialt betingad.

Metoden gick ut på att låta män och kvinnor springa runt på en marknad, där de fick besöka sex av nittio marknadsstånd. De fick smaka på en bit mat och svara på lite frågor om maten. Sen togs männen och kvinnorna till mitten av marknaden och ombads peka mot marknadsstånden de hade besökt.

Ingen av könsgrupperna hade mer ”marknadserfarenhet” eller bättre lokalsinne än den andra, ändå visade det sig att kvinnor var mycket bättre på att lokalisera matstånden än vad män var. Båda grupper var bättre på att lokalisera stånd där maten hade högt näringsvärde, men kvinnor var avsevärt bättre än vad män var.

News slutsats: Kvinnor är bättre än män på att lokalisera näring. Kvinnohjärnan är mer specialiserad på ”samlande” än vad manshjärnan är.

Hulbert och Lings studie gick ut på att undersöka huruvida manliga och kvinnliga hjärnor (inte män och kvinnor – på engelska görs en distinktion mellan sex och gender) föredrar olika färger. Män och kvinnor fick ange preferenser för färgklickar som flashade på en dataskärm (hur preferenserna mättes anges inte, man får hoppas att undersökningsobjektens dopaminnivå mättes, snarare än att de tillfrågades rakt ut). Deltagarnas hjärnors ”manlighet” respektive ”kvinnlighet” togs det också hänsyn till. Resultatet var att kvinnliga hjärnor föredrog rödrosa färger medan manliga föredrog grönblå färger.

Hubert och Lings slutsats:
Frukt befinner sig i det rödrosa färgspektrat. Den vars hjärna föredrar och reagerar på rödrosa borde vara bättre på att hitta och samla dessa ting.

Högst politiska ämnen är vad de rör vid, New, Hurblert och Ling. Dessvärre påtar The Economist inte djupare i ämnet utan lämnar det vid slutsatsen att mäns och kvinnors hjärnor är olika och arbetar olika.

Detta är inte en ny slutsats. Kvinnors hjärnor väger i snitt 100g mindre än mäns hjärnor (rensat för mäns generellt högre vikt), kvinnors vänstra- och högra hjärnhälfter är starkare sammanfogade än mäns, kärnorna i det limbiska systemet är olika utpräglade hos män och kvinnor, kvinnor har mer ”grå massa” (nervceller) medan män har mer ”vit massa” (nervcellkopplingar). Dessutom är hormoner och signalsubstanser olika starka i manliga och kvinnliga hjärnor.

Brain2

Män och kvinnor kommer fram till samma resultat när de ska lösa logiska problem, men brain-scans visar att helt olika delar av hjärnan är aktiva när de löser dessa problem.

För att försöka förklara vad News, Hurblert och Lings slutsatser kan bero på (med betoning på kan), bör vi ta oss en närmare titt på det limbiska systemet. Hjärnforskare är tämligen överens när det gäller det limbiska systemet, dess existens och dess roll. Det limbiska systemet inkluderar en rad olika aktörer i hjärnan och anses bland annat styra över vårt beslutsfattande. Ett sätt att kategorisera de emotioner och motivatorer (sömn, närhet, näring, sex, jakt, lust, lek, omsorg m.m.) som ligger till grund för de beslut som fattas av det limbiska systemet, är att dela in dem i balanssystemet, dominanssystemet och stimulanssystemet.

Det limbiska systemet arbetar med dessa tre system för att fatta beslut (utan att vi själv märker det). Bland kvinnor anses balanssystemet vara det mest utpräglade systemet. Omsorgshormoner som Östrogen, Oxytocin, Vasopressin och Prolactin finns i större doser i kvinnliga hjärnor än i manliga och styr de emotioner och motivatorer som hittas i balanssystemet.

Därför sägs kvinnor i sitt handlande och i sina beslut bry sig mer om ”omsorg”, ”tolerans”, ”tillgivenhet”. Därför anses män och kvinnor också bete sig olika i inköpssituationer (eye-tracking studier har bland annat visat att hyllor scannas av på helt olika sätt av manliga och kvinnliga hjärnor).

Och varför döper unga kvinnor sina bilar då? Jo enligt den tyske forskaren, författaren och psykologen Hans-Georg Häusel beror det på att unga kvinnor i en bil inte ser någonting kallt och tekniskt utan snarare än partner. Och en partner ska ha ett namn (?)

Mybrain

Disclaimer: Neurobiologi och andra forskningsinriktningar anses ofta vara opolitiserade och icke-ideologiska då de upptäcker den rena, raka ”sanningen” och bevisar den med fakta. Sanningen är dock att ”sanningen” i hög grad styrs av vilken utgångspunkt man har. Utgångspunkten för The Economists artikel och för nästan allt annat som har skrivits i ämnet är att ”kvinnans hjärna är annorlunda” och inte att ”mäns och kvinnors hjärnor är annorlunda”.

The market maven från Solna

Priset är det enskilt viktigaste beslutskriteriet när folk köper matvaror...

...men färre än hälften som tillfrågas kan säga priset på varan de sist slängde ner i matkorgen.*

Då är det kanske inte så konstigt att matvarohyllorna ser ut så här:

Dsc00059_5

Dsc00062

Dsc00061

Dsc00060

Dsc00063


Dsc00064

Men alla lurar man inte. Malcolm Gladwell har både i sin bok The Tipping Point och i den här essän skrivit om "the market maven".

Ur handelns perspektiv är hon konsumenten från helvetet, den superrationelle übershopparen som inte går på några promotions utan iskallt går på rena produktegenskaper och price/benefit-ratios.

Enligt upphovskvinnan Linda L. Price (professor i marknadsföring vid University of South Florida) så finns de överallt dessa market mavens, som har järnkoll på allt från smyghöjningar av avokadopriset till fluktuationerna på den internationella kaffemarknaden (vet du vad kilopriset för kaffe ligger på?).

Till råga på allt så är de ytterst sociala. De använder gärna sin kunskap, som en sorts frilansande konsumentombudsmän, för att hjälpa vilseledda konsumenter.

Säga vad man vill om konceptet the market maven, men även i Sverige verkar vi ha några. Sverker Edqvist från Solna gick inte på den här bullen, var kvick med mobilkameran och mailade prompt in till Dagens Nyheter:

Dsc00219 

*Jens Nordfält, docent vid Handelshögskolan i Stockholm och lärare vid ICA-skolan.

Det är väl inte första april...?

Foppaskjortan

I plast?

(Dina Pengar)

Världens största spel? Se det här

Willwright

Will Wright är mannen bakom SimCity och världens mest sålda dataspel, The Sims. Hans nya skapelse heter Spore och handlar om livet, evolutionen, universum, allt från amöbor till galaxer. Så stort är det. Om det dessutom blir en större storsäljare än The Sims återstår att se, men att det har förutsättningar för att bli det förstår man snabbt när man tittar på den här demon från TED i våras.

Om inte det här ger Masters of the Youniverse-fenomenet en raketknuff vet jag inte vad.

Jomenvisst!

Det är förstås en ren tillfällighet att Norrlands Guld Jeans släpps samma dag som NK lanserar sin kampanj ”Begränsad Upplaga”. Vi vet inte hur det har gått för det fina varuhuset, men det här mailet kom för en stund sedan från Caliroots som säljer jeansen på nätet:

Vi hade jeansen live 00.01 i natt.. siten höll på att krasha.. 1000 pers online i vårat system  mellan 23.00-01.30 haha.. men jeansen gick live.. och sålde slut direkt.
Vi har nu gjort en komplettering.. som skall trilla in imorgon fredag.. så att det finns jeans att köpa över helgen..

Mvh
Andreas
Caliroots

PS: kan ni styra upp några plattor öl till oss här på webbpack?

Ng_jeansbutik_3
Och så här såg det ut på Weekdays Götgatan någon minut efter tio i morse. Både butiken på Götgatan och Olofsgatan hade kö före öppning.

Är det här framtidens affärsidé för alla reklambyråer som ofta belastas med att vara old school och bara kunna göra traditionell reklam: I fortsättningen gör vi ingenting, vi parar bara ihop olika produkter/företeelser och varumärken på nya sätt och sen ser vi vad som händer. Rätt cool.

...och gör som Abramovich

Nu vet jag vad som kommer härnäst: Att äga en fotbollsklubb förstås. Crowdsourcingens möjligheter är oändliga.

Myfootballclub

MyFootballClub

Bli ett skivbolag

Förra våren skrev vi om A Swarm of Angels – projektet som går ut på att under devisen "remixing cinema" samla in en miljon pund i form av 25-pundsdonationer från vanliga människor, producera en långfilm och lägga ut den gratis på nätet.

Sellaband

Här kommer ännu en storartad crowdsourcing-idé: SellaBand, där du kan satsa 10 dollar på en ny artist som du gillar och tillsammans med andra talangen en flygande start. Lyckas artisten och börjar tjäna pengar på sin musik, får du en del av vinsten. Filantropi, egenintresse och internet i en skön kombination, med andra ord.

Så nu kan man vara filmproducent och skivbolagspartner. Var ska detta sluta?

Berättelsen om varumärket som ville träffa kvinnor.

Det var en gång ett varumärke som ville träffa kvinnor. Det kunde man ju förstå. Inte nog med att kvinnorna bestämde nästan enväldigt över hushållens konsumtion. Dessutom formligen vimlade arbetslivet av kvinnor varav rätt många tycktes ha en del att säga till om. Och så var de ju så otroligt många, kvinnorna. När man väl började titta efter dem, såg man dem överallt.
Att träffa kvinnor borde med andra ord vara en smal sak, tänkte varumärket och satte sig bekvämt tillrätta på sin kammare i väntan på att kvinnorna skulle komma farande med sina stora plånböcker i högsta hugg.
Där blev varumärket sittande.
Vartefter tiden gick blev det allt tråkigare att sitta och vänta på, som det visade sig, ingenting (och definitivt inga köpglada kvinnor). Så varumärket gjorde vad varumärken brukar göra när absolut inget händer:
Han ringde en konsult.
Med klokhet i minen lyssnade konsulten på varumärkets dystra redogörelse av läget innan han till slut själv tog till orda. Nej, konsulten var inte förvånad att varumärket inte träffade några kvinnor. Få, om ens någon kvinna, skulle göra sig omaket att själv söka upp varumärket, förklarade konsulten, och om varumärket skulle komma någon vart fick han allt börja med att exponera sig där kvinnorna han ville träffa befann sig.
”Du är inte det enda varumärket därute. Skall kvinnorna notera att du existerar måste du tränga igenom bruset. Bryta av mot omgivningen. Sticka ut.”
Varumärket, som inte hört sådana nötta klyschor förut, tackade för de goda råden, lovade att betala konsultens faktura och gav sig sedan ut på marknaden.
Mycket riktigt vimlade de platser där kvinnor gillade att vara av andra varumärken som också ville träffa kvinnor.
Men skam den som ger sig bara för att man stöter på lite konkurrens.
”Om kvinnorna inte upptäcker mig frivilligt, så får jag väl tvinga dem att titta på mig”, tänkte varumärket och beväpnade sig med sin gällaste röst och sitt grällaste yttre.
Efter att ha spenderat både tid och kraft på att bete sig så störande och irriterande som bara varumärken med dåliga rådgivare kan, insåg varumärket att det enda hans skrikande åstadkommit var att göra kvinnorna på risigt humör (i några fall gick deras irritation dessutom ut över ett par andra, helt oskyldiga varumärken som haft oturen att befinna sig på samma plats samtidigt). Detta var ju inte riktigt vad varumärket hade tänkt sig. Något måste ha gått snett. Men vad? I brist på bättre uppslag bestämde sig varumärket för att rådfråga en ny konsult.
Den nya konsulten lyssnade tankfullt på varumärkets historia innan han själv började klicka sig fram genom en Power Point-presentation. Nej, visade konsulten med hjälp av staplar och grafer, det var inte konstigt att varumärket inte träffade några kvinnor. Kvinnor gillade nämligen inte att bli hojtade i örat, förklarade konsulten, och skulle varumärket vinna framgång fick han allt börja med att lära sig tala kvinnornas språk.
”Man talar till bönder på bönders språk, till de lärde på latin, och i kommunikation riktad mot kvinnor använder man ett kvinnligt tilltal kryddat med värdeord som relationsinriktad, varm och sinnlig”, sa konsulten och pekade allvarligt på en positioneringsmodell i rött och grönt.
Varumärket tackade för de goda råden, lovade att betala den nya konsultens faktura och gav sig återigen ut på marknaden, denna gång beväpnad med en varm och sinnlig lösnäsa.
Men inte heller denna taktik visade sig bli den succé varumärket hoppats på. Visst stannade någon enstaka kvinna till då och då, men sällan så länge att varumärket hann tala till punkt, än mindre presentera sig själv och sitt egentliga ärende. Och nu började varumärket bli desperat på allvar. Här stod han, omgiven av kvinnor av alla tänkbara sorter, av storstadskvinnor och landsortskvinnor, överbetalda och underbetalda, av trebarnsmorsor och tonårsflickor, av ensamstående, urbana, aktiva, karriärinriktade, prismedvetna, familjeförsörjande, dubbelarbetande, miljömedvetna, bekräftelsesökande, jordnära och modeintresserade kvinnor. Men ingen såg honom och ingen brydde sig om honom.
Han kände sig sjuk och vag, och när han sträckte ut handen framför sig upptäckte han hur luddig han var, ja hur han obevekligt börjat lösas upp i konturerna.
Så varumärket gjorde vad varumärken gör när konsultarvodena är förbrukade och allt håller på att gå åt skogen:
Han bröt samman och kastade skulden på målgruppen.
”KAN INGEN BERÄTTA VAD JAG SKA GÖRA FÖR ATT NI SKALL GILLA MIG?” skrek varumärket rätt ut i luften, övertygad om att han skulle bli lika nonchalerad som tidigare.
”Du kan väl börja med att vara dig själv”, svarade en röst. Varumärket vände sig om och mötte blicken från en kvinna i fyrtioårsåldern med en matkasse i varje hand. ”Det är svårt att gilla någon som är alldeles tillgjord och konstig”, sa hon och fick medhåll av en högklackad brunett med barnvagn. ”Man förstår inte vem du är eller vad du vill. Vad är det du försöker få sagt? Eller är du bara påflugen för sakens skull?”
Ett stycke därifrån stod en medelålders fruntimmer i löparkläder och stretchade mot en lyktstolpe. Hon kisade mot varumärket och knep ihop läpparna. ”Du vet att jag vet att du försöker sälja någonting som jag antagligen inte behöver. Gilla dig? Då får du vara bra underhållande.”
Gruppen kring varumärket växte.
”Ge mig ett enda skäl att gilla någon som behandlar mig som en idiot”, mumlade en svartklädd tonåring.
”En humorbefriad idiot”, fullföljde en fräknig blondin med en sportbag över axeln.
”Du skulle kunna börja med att visa lite hyfs. Kom inte och stör precis hela tiden, och försök att vara lite mindre tjatig”, sa en dam med magert ansikte och en stelbent collie på släp.
”Ursäkta, men har jag bett om att få lära känna dig?”, sa en liten kvinna med latinskt utseende. ”Du tränger dig på objuden, utan att vara speciellt trevlig eller intressant. Och så undrar du varför jag inte tycker om dig?”
”Om du verkligen vill att vi ska tycka att du är attraktiv, sluta försöka säga vad du tror att kvinnor vill höra. Ingen gillar falsk inställsamhet. Ingen tycker om att bli manipulerad”, sa den magra utan att reagera när hunden lyfte på benet och lättade blåsan över varumärkets blanka skor.
”Det vore kul att höra någonting man inte hört tusen gånger förut. Gör lite revolution eller håll tyst”, muttrade tonårstjejen och började röra sig riktning mot busshållplatsen.
”Skaffa en egen personlighet så slipper du kanske smälta ihop med alla andra som också försöker tjata ihjäl oss” ropade den blonda över axeln.
”Man får inget utan att ge något tillbaka. Jag kan lyssna när du pratar om dig själv, men bara om du är en väldigt underhållande berättare”, sa damen i löparkläder och skyndade vidare.
Lika plötsligt som den samlats, började gruppen kring varumärket skingras. Till slut återstod bara kvinnan med matkassarna. Hon rätade på ryggen för att fortsätta sin vandring hemåt.
”Vill du fortfarande träffa kvinnor?”, sa hon.
”Det verkar närapå omöjligt.”
”Lyssnade du inte alls nyss?”
”Alla sa ju olika saker...”
”Och alla menade samma sak. Sluta betrakta oss som kvinnor. Och börja behandla oss som människor.”


Lotta Lundgren, Åkestam Holst

Berättelsen om varumärket som ville träffa kvinnor är tidigare publicerad i boken Att kommunicera med kvinnor, Allers förlag 2006

Det där med tv och nätet nu igen...

Hösten är här och inga är så nervösa som TV-direktörerna. Kampen om dina ögon och dina öron har aldrig varit tuffare. De stackars tv-bolagen har trimmat, slimmat, putsat och pillat på sina TV-tablåer in i minsta lilla detalj. De sitter som på nålar och hoppas att mixen är bra, att de har köpt in rätt serier, matchat rätt programledare och tajmat perfekt mot konkurrenternas flaggskepp. Kan Idol verkligen hålla en säsong till? Är inte den där Fråga Olle lite passé? Och Sjukhus som är på riktigt, det går väl inte?

Men det finns en sak som de alla har gemensamt, alla från den bittraste gamla public service- käringen på SVT till den mest hårdkokte BigBrother-producenten på femman, och det är rädslan för att TV-tittandet ska dö.

                                         Tv1640_2

För det vet väl alla, att dumburken är just dumburken. Vem vill titta på den när det kan TiVo:as, Joost:as och nedladdas när och var man vill.

Statistiken talar ju också sitt klara språk. Enligt Internetbaromentern, Nordicoms färska 52-sidare om svenskars medievanor, var vuxna svenskar för fyra år sedan ute på Internet i mellan 22 och 30 minuter om dagen. År 2006 var svensken uppkopplad i mellan 46 och 97 minuter om dagen.

Primetime för båda medier är på kvällen och när vi lägger mer och mer tid på nätet är det väl klart att det blir mindre TV-tittande, och det särskilt bland de unga. 15- till 24-åringarna har mer än tredubblat tiden de lägger på surfande varje dag, från 29 minuter år 2003 till 97 minuter idag. Då är det väl klart att de måste stänga av TV:n.

Den som bläddrar vidare i Internetbaromentern får svaret:

De som använder Internet spenderade år 2000 i snitt 92 av dagens minuter framför TVn. Tre år senare, år 2003, tittades det på 98 minuter TV om dagen och år 2006 på 96 minuter.

Men visst har det totala TV-tittandet minskat, och det med hela fem minuter om dagen på tre år. Och visst är det allt färre som överhuvudtaget tittar på tv, 87 procent gjorde det dagligen år 2003, 86 procent är vi nere på idag. Och de unga, 15- till 24-åringarna, de som har ökat sitt Internetande med över en timme om dagen, de lägger nu 16 minuter mindre om dagen på TV. Och av dem så är det hela två procentenheter färre som tittar på TV dagligen, för fyra år sedan var det 84 procent medan det idag är enbart 82 procent.

Som den gode Dan redan har varit inne på ett flertal tillfällen, ska det här med undersökningar och statistik tas med en nypa salt. Med hjälp av Nordicoms 52 sidor siffror kan nog vilken tes som helst försvaras framgångsrikt. Men ett antal saker är klara:

  • Internet är ett lika brett medium som TV - 15- till 24-åringarna använder Internet precis lika ofta och lika länge.
  • Internet rår inte på TVn och TVn är högst levande - Internetanvändare lägger trots ökad tid på Internet inte ner mindre tid på TV.

Att TVn inte dör beror på en rad olika saker. För det första har multitaskandet när det gäller medier ökat, i en undersökning från Australien hävdas det att en tonårings dagliga mediekonsumtion ligger på 43 timmar och den genomsnittlige brittiske ungdomen sysslar med tre andra saker parallellt med TV-tittandet. Det är knappast ett nollsummespel det handlar om.

För det andra gäller det att se till den kulturella dimensionen, där Internet och datorn aldrig kan bli ett substitut till TVn (så som Internet och TV ser ut idag). Hur smart man än känner sig när man streamar serier gratis på nätet eller när man kopplar datorn till TVn för att kolla på en nedtankad film, så är det inte samma sak som att sätta på TVn och slappa i soffan. Internet är ett mycket mer aktivt medium än vad TV är och har även en helt annan kulturell betydelse än vad Internet har. TVn har funnits där i femtio år, rummet känns tomt utan den och dagen tappar struktur om det inte går något bra på burken klockan nio.

Nä nu måste jag sluta, för att hinna titta lite på TV...

Varför en "dålig annons" kan vara bra reklam

Måste reklam för ett varumärke alltid vara konsekvent över tiden? Ska den alltid handla om samma sak, röra sig i samma värld, ha samma tonläge? Är det viktigt att mottagarna känner igen sig?

De flesta som jobbar med reklam på något sätt, oavsett om det är på köpar- eller byråsidan, har vant sig vid att svara ja på de frågorna. Vant sig så till den milda grad att det i princip tas för självklart att ett varumärke ska hitta sitt uttryck och hålla sig till det, kampanj in och kampanj ut. Det är "sunt förnuft".

Men det är precis när saker når sunt-förnuft-status som man ska akta sig, och titta närmare på vad de som faktiskt studerat ämnet i fråga kommit fram till. Det är med andra ord då man ska plocka fram "Marknadsförarens nya regelbok" av Micael Dahlén (det finns många böcker om marknadsföring men det här är en av få som är värda att läsa).

      Regelboken

Där kan man bl a läsa om studier som visar att inkonsistent reklam, dvs reklam som inte passar överens med mottagarens bild av varumärket, är bättre för varumärket än reklam som bara bekräftar mottagarens "varumärkesschema". Den här bilden ur boken är en bra sammanfattning:

Inkonsistens1

Om man sedan vill fördjupa sig i källstudierna finns de dokumenterade i två artiklar som heter "Let's Be Strange: Brand Familiarity and Ad-Brand Incongruency" (The Journal of Product and Brand Management; 2003; 12, 6/7) och "Effects of Ad-Brand Incongruency" (Journal of Current Issues and Research in Advertising, Vol 27, No 2, Fall 2005). Och för er som inte har tid eller lust att göra det kommer slutsatserna här:

  • Deltagarna tyckte sämre om reklamen som de uppfattade som inkonsistent än reklamen de uppfattade som konsistent.
  • Trovärdigheten var också lägre för den inkonsistenta reklamen.
  • Attityden till varumärket förbättrades dock mer av den inkonsistenta reklamen än av den konsistenta.
  • Den inkonsistenta reklamen ledde till en mer sofistikerad och mångsidig bild av varumärket.
  • Den inkonsistenta reklamen hade störst positiv varumärkeseffekt på deltagare med en hög "Need for Cognition", dvs en förkärlek för resonerande och problemlösning.
  • Den inkonsistenta reklamen hade störst positiv varumärkeseffekt på deltagare med en positiv inställning till reklam generellt. För deltagare med en negativ inställning till reklam var det ingen skillnad mellan den inkonsistenta och konsistenta reklamens varumärkespåverkan.

Vad människor säger om reklamen behöver alltså inte betyda någonting för hur deras inställning till varumärket påverkas. Och eftersom det är varumärket, inte reklamen, som sedan ligger till grund för deras köpbeslut är det klokt att fundera ett varv till på vad "dålig" faktisk betyder när folk säger det om en annons eller reklamfilm, t ex i en förtest. Betyder det bara att de inte riktigt känner igen varumärket i reklamen? Grattis, då är du troligtvis helt rätt ute.

(Allt det ovanstående gäller etablerade varumärken, där det alltså finns ett varumärkesschema i människor huvud. För nya varumärken gäller det förstås att först bygga upp ett varumärkesschema med hjälp av konsistent reklam, eftersom det annars inte finns något för reklamen att "utmana".)

Jo, det var tydligen...aromen?

Jag ringde Arla Forum för att försöka förstå skillnaden mellan latte kaffe och latte cappuccino och mycket riktigt, precis som Fredrik var inne på, så är det tydligen olika sorters kaffearom i dem. Exakt vad skillnaden i arom är, är dock lite oklart. Den trevliga Forum-personen visste inte riktigt om det kanske var en lite starkare arom i den ena, kanske en annan böna.

Detvarkaffearomenminsann

Helt klart är däremot att jag fortfarande inte kan känna någon som helst skillnad mellan de två varianterna. Och jag som trodde att det var själva poängen med en arom.

"The problem is between the keyboard and the chair"

Introspektion
Faran med introspektion.

En av världens bästa reklambyråbloggar skrivs av Leo Burnett i Toronto och häromdagen hade de ett utmärkt inlägg om risken med marknadsundersökningar: att människor är extremt dåliga på att beskriva och förklara sina egna känslor, värderingar och till och med sitt beteende. Ett övertydligt exempel på detta fenomen är att mängder av undersökningar visar att heterosexuella män har långt fler, ofta två gånger fler, sexpartners än heterosexuella kvinnor.

Anledningarna till den stora osäkerhetskällan i alla undersökningar där man ber människor att analysera sig själva är tre:

1. Folk har inte enhetliga, konsistenta värderingar eller preferenser. De är starkt påverkbara och situationsberoende.

2. Folk är dåliga på att förklara sitt beteende för att många beslut är omedvetna. Vi vet ofta inte varför vi gjort något, och hittar bara på orsaker när någon frågar – orsaker som vi dessutom själva tror på.

3. Bara det att man frågar folk om deras värderingar eller beteende kan styra deras svar, bort från sanningen mot det förväntade och förklaringar som låter bra.

Rubrikcitatet är hämtat från IT-världen men är alltså lika relevant för marknadsundersökningar.

Så vad ska annonsörer, undersökare och reklambyråer som söker sanningen göra? Sluta undersöka? Självklart inte. Det man bör sluta med är att tro att det människor säger i undersökningar är facit. I bästa fall är det pusselbitar. Lägga pusslet får man allt göra själv.

Snabbare bredband till alla

Vår senaste kampanj vänder sig till folk boende utanför storstäderna. Vi upptäckte att det var många som inte trodde de kunde få bredband från Bredbandsbolaget, och det ville vi förstås ändra på. Kampanjen går under augusti och september i ett antal utvalda städer i radio, utomhus och dagspress.

Utomhus


Utomhustavla placerad i Kungsbacka

Utomhus2

Utomhustavla placerad i Åre

Lokalpress_3

Annons placerad i lokalpress

Vem har rätt till märket?

Firstaidkit_2

Johnson & Johnson stämmer amerikanska Red Cross för att de börjat licensiera ut det röda korset till andra tillverkare av produkter såsom kammar, tandborstar och nagelbitare.

J&J hävdar att Red Cross därmet bryter mot ett exklusivitetssamarbete som sträcker sig så långt tillbaka som 1863. Självklart ska Red Cross kunna använda symbolen för insamlingssyften, men inte på produkter som inte tillverkas av J&J.

Red Cross tycker det är obscent försök från J&J att bara tjäna mer pengar.

Vad tycker du? Rösta:

Tänk på vad du säger, för du säger inte det du säger!

Tänk på vad du säger, för du säger inte det du säger! (1/2)

Porten

”Var vänlig se till att porten går i lås” stavar bokstäverna på skylten som sitter vid dörren till min fastighet. Men även om de boende i mitt hus läser skylten precis så, så finns det andra som tolkar den på ett helt annat sätt.

”Här är kvarterets enda port som inte låser sig ordentligt. Alla försök till intrång är välkomna.”

Det kan vara så att det finns ett samband mellan skylten och det faktum att mitt källarförråd länsas två gånger om året.

Tänk på vad du säger, för du säger inte det du säger! (2/2)
När den engelska hålan Ashford insåg att staden var helt betydelselös gjorde de inte som i Springfield och byggde en monorail utan bestämde istället att de skulle bygga en märkesoutlet. Har du nöjet att besöka denna outlet kommer du att mötas av följande skylt:

Guiltfree

Skylten skriver svart på vitt vad outletägaren vill att man ska känna när man står och tränger sig framför berget av Calvin Kleinkalsonger i storlek XXL. Men inte ens i den mest öldöda engelska cockneyhjärna kan skylten få något annat än motsatt effekt. Den som inte hade en tanke på skam i huvudet får plötsligt en anledning att börja skämmas över sina konsumtionsvanor. Den lite mer kvicktänkta hjärnan ser sedan snabbt det djupt cyniska i det plumpa budskapet ”guilt-free shopping”.

Vad det egentligen säger är: ”Vi tycker att shopping är något att skämmas för men med den här smarta skylten ska vi ändra på det och få dig att överkonsumera”

Ja, det är inte lätt att kommunicera inte....

Allvarligt talat (del 2)

(För del 1 om Coke, se här.)

Latte1

Häromdagen skulle min fru och jag sitta i parken en stund och köpte med oss varsin iskaffe från Arla. Vad skulle man välja där i butiken, "latte kaffe" eller "latte cappuccino"? Frun tyckte cappuccino kändes lockande och det är möjligt att det var min däggdjurshjärna som gjorde att jag sträckte mig efter den lite mörkare, lite manligare (?) latte kaffe.

Så långt allt bra.

Men sedan visade det sig att de smakar exakt likadant. Och jag menar exakt. Vi körde blindtest och smaktest och syntest och hela baletten där på filten och kunde inte känna någon som helst skillnad. Och mycket riktigt, innehållsförteckningarna ser ut så här:

Latte2

Är det någon som ser någon skillnad, räck upp en hand. Det är frestande att utbrista "vad är grejen?" men nu är det ju så att just det uttrycket har tjingats av den alldeles utmärkt underhållande bloggen "Vad är grejen?" så jag får väl nöja mig med "varför gör de på detta viset?". Kvinnligt/manligt? För att tillskansa sig mer hyllutrymme? Eller vad?

Nä, nu är det jag som ringer Arla Forum och kollar. Jag återkommer.

We need your banner ads!

800_flat_2



My sick obsession for banner ads has finally paid off, I've been asked to join Bannerblog as one of the editors. My job is to cover Europe and Scandinavia, so if you have some great ground breaking ads and you want to inspire other digital creatives drop me a line and we can get them uploaded onto the site.

We currently have over 800 ads up and running for your viewing so go in and check it out:

http://www.bannerblog.com.au/

Säg hej till Axel

Axel

Det här är Axel Bard Bringéus och han började som planner på Åkestam Holst i förra veckan, direkt från Handels spetsutbildning Marketing Communication XL för att uträtta stordåd här hos oss. För en mer utförlig personlig presentation är det bara att kolla in blicken. Hunger. Energi. En lagom dos nyskapande nonchalans. Eller säg hej nästa gång du kommer upp. Höger-vänster-höger när du kliver in genom dörren, typ.

(Kolla även in hans första blogginlägg som finns alldeles här nedanför.)

Skulle du låta din fru operera dig?

963_2 Att jobba i reklambranschen är ett oerhört privilegium. Det är spännande, man lär sig ofantligt mycket om olika branscher, får träffa kompetenta människor och göra kommunikation som förhoppningsvis förändrar eller förstärker ett varumärke. Men ibland är det oerhört frustrerande.

Dessa gånger är då man jobbat att ta fram en reklamkampanj tillsammans med sin uppdragsgivare. I arbetet ligger 100 tals timmar av undersökningar, analyser, konsumentpaneler, konkurrentbevakningar och diskussioner. Till slut har man kommit fram till VAD. VAD som är problemet som kommunikationen ska lösa och vad vi ska säga för att få konsumenterna att agera som vi vill.

Vi går då in i nästa fas. HUR. På vilket sätt ska vi ska kommunicera VAD, och VAR. Här börjar vi fundera på hur man på bästa sätt ska kommunicera ut det för att nå mottagarna, beröra dem och lyckas få önskat resultat. Här läggs det ner oerhört mycket tid och engagemang.

Flera veckor senare presenteras förslagen och uppdragsgivaren blir förhoppningsvis nöjd med resultatet. I bästa fall går man vidare till skarp produktion, eller korrigerar något alternativt förtestar kampanjen.

I sämsta fall ska kampanjen ”bara” stämmas av med styrelsen. Har inte styrelsen varit involverad, vilket tyvärr ofta är fallet, så brukar jag ofta få en klump i magen. En stor klump.

Det finns två anledningar till detta. Den första och mest skrämmande är att det inte brukar finnas någon med marknadsföringskompetens i styrelsen. Den andra anledningen är att styrelsen brukar ge marknadschefen och byrån ca 10 minuter att gå igenom förslagen.

95% av fallen brukar diskussionerna handla om HUR:et och nästan aldrig om VAD:et. Ofta brukar dessa möten sluta i att ”man” ska gå hem och fundera lite. Då vet man att det är kört.

Jag har hört alla typer av invändningar, men min absoluta favorit är;

-    ”Jag visade kampanjen för min fru, hon förstod ingenting”.

-    ”Jaha, men kampanjen vänder sig ju inte till 65-åriga kvinnor i Djursholm. Den vänder sig till 20- åriga kvinnor boende på landsbygden”

-    …”spelar ingen roll bara att göra om.”

Nu kanske jag raljerar lite men min poäng är att så fort det inte handlar om exakt vetenskap och saker som kan beläggas med siffror, då kan vem som helst tycka till.

Det konstiga är att de flesta som jobbar i reklambranschen har gedigna utbildningar från reklamskolor och universitet och många har tillbringat hela sina liv i branschen, ändå väger dessa personers ord lätt i dessa diskussioner.

Säg vilken äkta hälft som skulle få tycka till om ett arbete som en managementkonsult gjort.

- ”Nej Arne, jag tycker inte ni ska lägga ut produktionen på entreprenad, ni har ju så fin fabrik.”

Eller...

-    ”Älskling jag tror jag fått blindtarmsinflamation, kan du ta med skalpellen och komma hit.”

Jag väntar fortfarande på den dagen då människor med kommunikationskompetens börjar få plats i styrelserna runt om i Sverige. Men vi får nog tyvärr fortsätta vänta ett tag till. Kanske kommer de samma dag som vi ser fler kvinnor runt styrelseborden.

Varför ingen vill ha miljöel

Dagensnyheter
Dagens Nyheter skriver idag att svenska konsumenter väljer bort miljömärkt el. Klimatdebatten har ökat intresset, men enligt Naturskyddsverket står den miljömärkta elen enbart för fem procent av marknaden.

Underligt i dessa tider av miljöhysteri, eller?

Patrik Söderholm, professor i nationalekonomi på Luleå tekniska universitet, har med hjälp av en enkät löst frågan: Konsumenter tvivlar på att deras val leder till att produktionen av miljömärkt el faktiskt ökar. Många konsumenter uttrycker även en misstro till att grön el faktiskt skulle vara bättre än vanlig el.

Frågar man konsumenter rakt ut får man givetvis härliga efterrationaliseringar som svar. Anledningen till att det är så få som aktivt väljer miljöel är en helt annan: Miljöel syns inte, luktar inte och går inte att ta på. Grannen kan inte se att du använder det och det är svårt att sitta på kafferasten och prata om sin nya fina miljöel.

Elbolagen borde ge miljökonsumenterna något konkret, något att ta på, något som påminner dem om deras moraliskt fina val, något de kan visa upp, något de kan prata om, något de kan dela med sig av.

Varför inte skicka fakturor i grönt papper till alla miljöelskonsumenter eller vad sägs om ett klistermärke att sätta på dörren för att visa alla grannar vilken fantastiskt god människa man är?

1/12-samhället

Roots

För att tag sedan gjordes en amerikansk undersökning som myntade begreppet "90-9-1", dvs att 90% av nätanvändarna inte producerar eget innehåll, 9% gör det ibland och 1% gör det hela tiden.

Nu har agency.com gjort en undersökning i Storbritannien och kommit fram till liknande resultat: att 8% av den brittiska onlinepopulationen är "uploaders", dvs regelbundet lägger upp material på nätet. Den typiske uppladdaren är en välutbildad och/eller välbeställd ung man.

En av tio producerar, nio av tio konsumerar. Läs mer här.

Ska vi skratta eller gråta?

Jeanstavla

Byråns initiativ att låta Örjan Andersson specialdesigna ett par jeans för Norrlands Guld har väckt en del uppseende under veckan, inte minst i bloggosfären. En del tycker att det är en alldeles utmärkt idé och andra tycker att det borde vi inte alls ha gjort.

Nåja, gjort är gjort, om ett par veckor finns jeansen i butik och vi känner oss rätt säkra på att den som vill vara sig själv för en stund kommer att gilla jeansen. 800 spänn är ett kap för ett par jeans av den här kvaliteten, tillverkade i Europa och i en strikt begränsad upplaga. Dessutom ingår en kapsylöppnare i priset…Som vanligt har byrån samarbetat med Stefan Öström/Apans Planet när det gäller uppdrag för Spendrups.

Jeansen finns på Weekday, i utvalda jeansbutiker samt på caliroots.se fr o m den 23 augusti.

[eng]
"When you want to be yourself for a moment" has been the tagline for Swedens best selling beer Norrlands Guld for decades. The core value of Norrlands Guld is about male bonding and friendship.

We wanted to connect Norrlands Guld with other powerful "be yourself" and "male bonding" cultural symbols and asked Örjan Andersson (the designer of Cheap Monday Jeans) to create a pair of jeans labeled and inspired by Norrlands Guld (more).

From august 23 you can buy Norrlands Guld Jeans in selected stores and online (caliroots.com)

"Dagens ungdom...håhåjaja"

Som vanligt tassar inte kineserna runt problemet, utan tar i med de hårda handskarna.

Sju enkla pitchtips

Funderar du på att göra en upphandling av reklambyråtjänster? Kul att du verkar intresserad av oss på Åkestam Holst. Vi har några enkla tips på hur du kan göra en lyckad upphandling.

Bild_1_2
1.    Briefen. Säkerställ att alla inblandade hos er är överens om de förutsättningarna ni ger byråerna. Se till att så mycket information, undersökningar och annat som kan vara värdefullt för oss finns tillgängligt.

2.    Backbrief.
Låt alla byråer få återkomma med en kvittens på hur man uppfattat förutsättningarna och uppdraget. Det kommer att underlätta för oss och er då alla kommer att ha samma förväntningar på vad som ska lösas inför presentationen.

3.    Tid. Det tar tid för oss att förstå er marknad, sätta oss in i er problematik, hitta en strategi och ta fram kreativa förslag. Ju mer tid desto skarpare och bättre förslag kommer ni att få se.

4.    Ersättning. Visst är upphandling en del i vår marknadsföring, men för att kunna presentera riktigt bra förslag behöver vi nästan alltid göra inköp. Ge en symbolisk summa som täcker del av inköp.

5.    Närvaro och engagemang. Vid presentation, se till att alla respekterar den tid som är avsatt för respektive byrå. Gå igenom förutsättningarna igen, innan byråerna presenterar, så alla är delaktiga och engagerade.

6.    Återkoppling. Vi vet att det krävs en massa interna möten för att diskutera de olika förslagen och komma fram till konsensus. För att vi ska slippa leva i ovisshet så är vi tacksamma om ni återkopplar till alla byråer omgående efter presentation och berätta när ni avser att fatta beslutet. Ring gärna en gång för mycket.

7.    De-brief. Oavsett vem som vinner är det önskvärt att ni träffar alla byråer och ger mer information om varför man inte nådde ända fram. På så sätt kan vi lära oss och förhoppningsvis bli bättre nästa gång.

Brandade morötter är godare

Carrots

Det är inte bara läsk som smakar godare för att den heter Coke istället för Pepsi, morötter smakar också bättre om de är brandade. Det visar en ny studie från Stanford, där man erbjudit dagisbarn såväl vanliga morötter som morötter i McDonald's-förpackning och frågat vilka de gillar bäst. 60% tyckte att McDonald's-morötterna var godast, 22% gillade de obrandade morötterna bäst och 18% menade att de smakade likadant.

Varför är det så? Det borde rimligtvis hänga ihop med något som bl a Daniel Gilbert i sin bok "Stumbling On Happiness" kallar för "nexting" och som är grunden för hela den mänskliga organismens existens – att vår hjärna hela tiden gör extremt kortsiktiga, omedvetna antaganden om vad som kommer att hända härnäst. Barn gillar McDonald's, och när de får veta att de ska få morötter från McDonald's "vet" deras hjärnor att de kommer att gilla dem. Så de gör de det.

Hmm. Undrar vilket mottagande McPölsa skulle få?

Dove

Kommer ni ihåg den uppmärksammade reklamfilmen som Dove gjorde? Nu har någon gjort en ny tolkning på den.

Originalet



Parodin


Reklam som popkultur

Det brukar sägas att reklam som blir en del av populärkulturen, dvs människors vardag, och därmed inte längre uppfattas som reklam är riktigt lyckad. Och det ligger väl en hel del i det. Nåväl, i fredags när jag åkte hem från en semesterresa såg jag ett litet men dock exempel på just detta. I hotellobbyn stod två väskor som var markerade på ett säreget sätt, troligtvis för att deras ägare lättare skulle hitta dem på bagagebandet. Den ena såg ut så här. Känner ni igen ikonerna?

Resvaska

På gång ...

Munnen

Efter ett par justeringar fick vi till sist rätt stuk på smajlet. Kampanjen drar igång i slutet av Augusti.

Same same but different

Bild_1
Precis innan sommaruppehållet skrev Dan ett inlägg om att Coca Cola Zero smakar likadant som Coca Cola Light och han undrade om det inte var samma sak fast i olika förpackningar. Han har förstås, som vanligt, rätt. Jag har funderat lite på det här och jag tror mig veta varför Coca Cola bemödat sig att lansera ett nytt varumärke med exakt samma smörja i.

Jag tror att det kan ha börjat en måndag morgon någonstans på huvudkontoret i USA. Försäljningschefen, vi kan kalla honom Allan, blir inkallad till möte hos storchefen som vi kallar för Big Dave. Big Dave är på ett uselt humör. Allan får sina fiskar varma för att Coca Cola Light säljer himla dåligt. Den har liksom aldrig fått fäste på marknaden.

- Allan, what the fxxk is the problem? We really need to boost sales here!

- Well, Big Dave, we really don’t know. We have tried everything but nothing is working. Lets call Tim the marketing manager he might know how to fix it.

Så de ringer till Tim och ber honom inställa sig ögona böj på kontoret. Tim kommer inrusande med reklamchefen Jennifer.

- Tim and Jennifer, we have a situation here. Light is doing poorly on the market. Can you guys fix that?

- Of course Big Tim. We will look in to it right away


Tim, Jennifer och Allan sätter sig ner och brainstormar. Efter ett tag ringer de reklambyrån. Man kommer fram till att genomför en massa fokusgrupper för att få lite mer på fötterna innan man tar några belsut. Efter genomförda undersökningarn har man kommit fram till följande:

Tanken med lanseringen av Coca Cola Light var att attrahera kvinnor mer,eftersom de inte lika ofta köper original läsken då den innehåller så mycket socker. Vilket många kvinnor vill undvika. Därför lanserade man en socker fri cola som man helt enkelt kallade Light. Dock missade man en viktigt detalj och det är att kvinnor inte alls dricker så mycket läsk överhuvudtaget, oavsett om den innehåller socker eller inte. De väljer ofta andra saker att dricka.

- Shit, we are doomed say’s Tim.

- Wait a minute; lets call the product manager say’s Jennifer

Inom några minuter kommer produktchefen, Brett in.

- What seems to be the problem guys?

- Well it seems like we have done some fxxk up during our launch with the Light. How much of that kind of stuff do we have left?

- A lot and a lot, you guys told me it would be a success, why?

- Shit, we really are doomed! I am going to get fired and I have bought a new car...

Då harklar sig strategen och CD på reklambyrån samtidigt. Som vanligt har de fått samma snilleblixt.

- Excuse me guys, but we think we can solve the problem

- Great, How?

- Well you see, you have a lot of stuff left so you cant throw it away, can you?

- NO way, then we sure are fxxked.

- Ok, lets do like this. Coca Cola Light is a soft drink for women and they don’t drink soft drinks right?

- Yup, you are right

- And we cant sell the Coca Cola Light to the males, beacause they think it is a soft drink for girls, right?

- Right again.

- But if we put this stuff under a new brand and market it towards the male population instead, then we would be able to solve the problem. We can still sell Coca Cola Light to girls and sell the new stuff to the boys...

- WE ARE SAVED, thanks guys, we love you. Can you create a campaign as fast as possible

- No problem, we just show things that boys like, sport cars, sports, naked girls, helicopters and then we can make some fun about old X-girlfriends  say´s the CD..

- Great idea, say´s the strategy guy. We can call it Zero for zero problems, like no mothers-in-law, no problems with the girl friend, etc, etc .that will do the trick...

Så problemet är löst. Och det är därför reklamen ser ut som den gör om ni undrar.

Same same but different alltså.