Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« augusti 2007 | Hem | oktober 2007 »


Posten scrap

I en alltmer digitaliserad värld är det ibland lätt att glömma vad penna, papper, lim, klister, tejp och ren och skär old school fantasi kan åstadkomma. Här är lite axplock från den aktivitet vi kört hos Postens ombud i sommar med uppmaningen att ”scrappa” vykort. Bästa scrappingen åker till New York! >> Se bildspel!

Posten scrapping

Andra apor i reklam

Jo, jag vet att Jerker skrev att hans inlägg skulle bli det sista om apan. Men i morse tyckte jag det kunde vara kul att titta närmare på apor genom reklamhistorien. Det kändes som en bra idé då, ända tills jag upptäckte att de är för många för att räkna. Gör bara en sökning på t ex "monkey" och "ad" på YouTube så får du se.

Men, men...här är i alla fall några exempel. Vissa bra, andra kanske inte fullt så lyckade. Min egen favorit är helt klart Trunk Monkey (det finns en hel serie på YouTube):

Hatten av för en stund

Jag brukar normalt vara rätt kritisk till nyhetsbrevet Indikat eftersom Göran Swahn slentrianmässigt blandar ihop reklamerinran med effekt – som om Sveriges företag la 30 miljarder i media förra året för att få folk att säga att de kom ihåg reklamen och inte för att få dem att köpa produkter och tjänster. Det är förstås två olika saker, de har inte nödvändigtvis ett dugg med varandra att göra, och att tro det är förrädiskt förenklande men farligt fördummande. Det är inte så att jag tror att han inte förstår skillnaden, men att blanda ihop ett reellt mått med ett potentiellt nonsensmått på det viset bara för att det är "enkelt" att mäta är att göra alla marknadsförare en otjänst – oavsett om man sitter på konsult- eller köparsidan. Vi/de blir helt enkelt inte tagna på allvar i styrelserummen med den typen av resonemang.

Men idag blev jag glad när jag öppnade Indikat Konsument. Kanske rentav så glad att jag är beredd att ompröva min inställning. Den innehåller nämligen en artikel där Göran Swahn gör några insiktsfulla kommentarer om varumärken:

  • Eftersom ett varumärke enbart existerar i konsumenternas huvuden är det konsumenterna som förflyttar varumärken, ingen annan.
  • De enda intressanta måtten är, till syvende og sidst, beteendemått. Köper folk mer eller mindre eller lika mycket? Attityd- och kunskapsmått är, i vissa fall, bara mellanmått, avstämningar längs vägen. I andra fall kommer de efter en beteendeförändring, inte före.

Här är den så att du kan läsa själv (klicka så blir den lite större):

Omvandvarumarkesforflyttning

Dessutom innehåller samma nummer en intressant artikel om Lotto, där diskussionen handlar om rätt storheter, t ex vikten av uthållighet i ett reklamkoncept. Och som grädde på moset har Göran tagit in en replik på ett tidigare inlägg, där KPA Pensions kommunikationschef helt sågar reklamerinran som mått för deras del. Respekt.

Så hatten är av. Fast jag är inte beredd att äta upp den riktigt än.

Arma moderna människa!

Av världens tio mest besökta sidor (Yahoo, msn, google, youtube, live.com, MySpace, Orkut, Facebook, wikipedia och baidu.com) fanns hälften inte för tre år sedan.

Bild_2

Det tyder på hur omoget Internet är och på hur snabbt det går att ta "marknadsandelar" i termer av folks surftid.

Självklart är det flera förändringar som har skett de tre senaste åren. En är att det vanliga surfandet har breddats:

I går blev jag påmind om Douglas Adams teser om att

"everything that’s already in the world when you’re born is just normal. Anything that gets invented between then and before you turn thirty is incredibly exciting and creative and with any luck you can make a career out of it. Anything that gets invented after you’re thirty is against the natural order of things and the beginning of the end of civilisation as we know it until it’s been around for about ten years when it gradually turns out to be alright really."

Tesens sista mening passar väl med det breda Internets livslängd på en sisådär dryga tio år. De som var cirka 45 år när Internet kom, verkar bara de senaste åren ha svalt Internet med hull och hår. När jag läser i tidningar och pratar med "gamlingar" i min egen bekantskapskrets verkar det som om många, just de senaste åren, har gått från mailande, visst googlande och ett och annat sök i telefonkatalogen, till att använda Internet brett och experimenterande - precis som alla yngre användare länge har gjort (Det syns inte minst på facebook).

Ungefär när denna tanke slog mig, läste jag även om en undersökning som JWT nyligen har gjort. Undersökningen visar att amerikaner är så beroende av Internet att de offrar tid med vänner och bekanta, ja till och med sex, för Internets skull.

Till det kommer att många amerikaner sägs lida av så kallad "green guilt"

Arma moderna människa!

Apan, nätet och relevansen

Index_apa Imagevaulthandler Getimage

Ja, det blir ett sista litet inlägg om apan  men mer som en förevändning för vad vi kanske kan vänta oss av reklamen på nätet i framtiden. Apans framfart har knappast missats av någon som jobbar med reklam och marknadsföring och framför allt inte av ni som besöker vår blogg regelbundet.

Det som är intressant med kampanjen (om jag nu får kalla den för det) är att den totalt saknar relevans. Själva filmen har egentligen ingenting med avsändaren att göra, (man kan hävda att det tar en och halv minut att spela filmen och det är ett och halvt glas mjölk i varje chokladkaka, men det är rätt långsökt) det skulle lika gärna kunna vara reklam för en dryck, en vitamin eller något helt annat.

Den traditionella lösningen hade varit att försökt dramatisera att det är ett och halvt glas mjölk i varje kaka. Men det hade nog inte blivit lika stor viral effekt. Så frågan är om relevansen håller på att spela ut sin roll när det gäller kampanjer på nätet? Kommer vi få se fler kampanjer där avsändaren bara "hängs" på efter ett spektakulärt drama?

Nja, borde det politiskt korrekta svaret bli. Å ena sidan kanske det krävs att avsändaren får en mindre plats för att skapa en viral effekt, för vem vill skicka reklam till sina kompisar? Fast å andra sidan så har en del kampanjer lyckats där avsändaren fått ett mer relevant berättigande, som det här exemplet.

Vilken väg är den mest framgångsrika? Ja, det kan man naturligtvis bara spekulera i. Personligen tror jag att nätet kommer att fortsätta ställa nya och annorlunda krav på oss som marknadsförare för hur vi väljer att paketera våra budskap.

Det kommer säkert dyka upp flera exempel på idéer som bara bygger på att det ”känns” bra än att det finns en relevans för avsändaren. Och som vanligt så är det retorikens regler som gäller, 20% vad du säger och 80% hur.

Friheten som konstrukt

Vad frihet är för någonting har gäckat filosofin i årtusenden. År 2007 är västvärlden tämligen överens om att individens frihet aldrig har varit större än vad den är idag. Den kunskapsdiffusion och de sänkta kommunikationskostnader som digitaliseringen har lett till, ska ha förskjutit maktbalansen till individens fördel.

Aldrig ska individen ha haft lika stor möjlighet att själv plocka ihop och visa sin personlighet med hjälp av de symboler och tecken som finns tillgängliga i omvärlden. Aldrig tidigare sägs konsumenter ha haft lika stora möjligheter att göra sig hörda och styra agendan för de varumärken som ska spegla deras identiteter.

Alla hakar på i lovsången för  konsumentens frihet, medier och varumärkesägare bockar och kliver åt sidan för den nye kungen, konsumenten. Men är det så? Eller är konsumenten bara en enögd kung i de blindas rike?

Följande framsida på en fransk tjejtidning fick mig att tro på enögdheten:

Bild_4

"Lev Fritt!!! Kärlek, Karriär, Sex: Guiden till den totala friheten"

Nytt ansikte i reklamjuntan

Stina

Stina Källquist är vår nya ateljéassistent.

Big in Japan

Bild_4

Youtube må vara världens fjärde största sajt och ohotad etta på onlinevideo, men bildkvaliteten suger. Något annat kan man inte säga.

Men med dagens (usla) bredbandsuppkopplingar är bättre kvalitet inte en möjlighet. Upplanddnings- och nedladdningstiderna skulle bli för långa och tittarbasen skulle minska till superuppkopplade tekniknördar.

Japanerna ligger såklart långt före. Sonys videodelningssajt eyeVio är tänkt att bli ett lokalt hot mot Youtube. Japanerna är världsnästbäst när det gäller Youtubande och har dessutom snäppet vassare uppkopplingar än vad vi i väst har. När eyeVio nu erbjuder “eyeVio High Quality Video” med möjlighet till “near DVD quality resolution” får YouTube se upp. Särskilt i Asien har de västerländska jättarna ofta fått se sig slagna av lokala varianter.

Bild_3

Ifall ditt bredband pallar för trycket kan du testa här och här.

Ta tre minuter och titta på ett geni

Vote1_ball   Vote2_ball    Vote3_ball

Ok, det här är lite komplicerat eftersom det handlar om en baseball-debatt som vi på den här sidan jorden kan ha svårt att sätta oss in i riktigt ordentligt. Men den dumenkla versionen är att den stereoidanklagade Barry Bonds nyligen satte rekordet för antal home runs någonsin i Major League och att rekordbollen auktionerades ut.

Det briljanta i sammanhanget var att designern Marc Ecko köpte den, men inte nog med det. Dessutom har han anordnat en omröstning om vad som ska hända med bollen. Och det får han t ex sitta och berätta om i MSNBC. Så jobbar en modern marknadsförare.

"Because that's what I stand for." Genialt.

(Via Fallon Planning Blog)

Monkey man is back

Nu är det avslöjat! Apan är inte Phillan själv utan en simpel skådis. Det är Daily Mail som gör "avslöjandet".

Bild_1

Riktigt trist för Cadbury att Englands näst största tidning (pappersupplaga på 2,4 miljoner och 11,8 miljoner unika besök på webben per månad) skulle dra upp det så stort...

Cadbury och Fallon styr skickligt och använder webben på allra bästa sätt för att med traditionell TV som stöd, skapa en riktig PR-succé - för det är vad det är. Det är också en stark reklamcocktail som visar hur härligt det kan bli när alla medier, gamla som nya, får vara med och leka tillsammans...

Vi har sett det förr, att reklam blir nyhetsstoff. Och vi kommer att få se det igen, så länge reklam fortsätter att återuppfinna sig själv. En nyhet är per definition "någonting som är nytt, tidigare okänt som har en betydelse för framtiden. Ju fler människor den påverkar, desto bättre nyhet." Så länge reklam uppfyller de kraven, kommer det att skrivas, bloggas och pratas – vilket ger en skön effektivitetshävstång.

Det är fantastiskt att se hur det experimenteras med reklam- och kommunikationsformer. För att reklam ska vara effektiv år 2007 måste den tränga djupt in i de mänskliga sinnena och engagera på så många plan som möjligt. Men den måste göra det utan att skrika, slåss, sparkas och stinka. Den måste bli så lätt och fin att konsumenten sänker reklamgarden och självmant sväljer den, hux flux, utan att ens tänka på att det var reklam. Om det nu var reklam? Det kanske var en kommunikativ produkt eller ren underhållning?

Men vad som aldrig får glömmas bort är att reklam bara har ett existensberättigande så länge den förändrar beteenden och får fler att köpa mer, oftare och dyrare. Sen är allt tillåtet...

Nu är det helg, ut och håll konjunkturen vid liv - köp mycket, ofta och dyrt!

Slutspurt

De där Norrlands Guld Jeansen vi hittade på Tradera förra helgen är nu uppe i fantastiska 4150 kr!

Auktionen avslutas i morgon kväll ...

>> Till auktionen på Tradera.

Sorry seems to be the hardest word - eller hur?

Apropå det här som har att göra med det här som jag länkade till för ett tag sedan hade jag tänkt skriva ett inlägg om vikten av att säga förlåt. Om att det är ett tecken på styrka och inte på svaghet, som många företag verkar ha fått för sig.

Men så hittade jag den här videon och låter Elton John säga det istället. Om man så vill, är texten en total metafor för kommunikationen mellan företag och konsumenter i dagens maktbalanserade ekonomi.

Google gör det igen...och igen

Biceps

1. Google börjar med multimedia i sponsrade länkar.

Google kombinerar sitt AdSense-nätverk, som redan gjort dem till ett av världens rikaste företag, med widgets, dvs möjligheten att lägga in interaktivt innehåll, film, ljud, m m, i sponsrade länkar. Läs mer här och här.

2. Google blir reklambyrå.

Google anställer en toppchef från Ogilvy & Mather och börjar med "creative consultation and account services". De kallar det inte för en reklambyrå men det är väl precis vad det är? Läs mer här.

Med rätt att synas?

Var femte svensk är en människa med funktionsnedsättning. Ja, för det är så det heter (helst). Inte handikappad, helst inte heller funktionsförhindrad. Det fick jag lära mig på en mycket intressant konferens i början av september med namnet Med rätt att synas - om medier och funktionshinder. Det var en dag menad att väcka tanken; varför syns inte handikappade/människor med funktionsnedsättning i medier? För det gör de knappt idag. Om de inte är avbildade som offer eller gör reklam för någon handikappförening eller dyl.
Konferensen genomfördes i samarbete mellan Handikappförbundets samarbetsorgan, Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.

Under större delen av dagen pågick ett flertal workshops med olika inriktningar kring frågan. Den workshop jag deltog i hette Perfekt och defekt i reklamen?
Reklamförbundet hade utsett en grupp som skulle representera reklambyråsidans syn och vinkel i ämnet. Deltog gjorde: Philip Mascher/projektledare på Forsman & Bodenfors, Philip Ahlqwist/AD på Leo Burnett, Sara Kolbäck/copywriter på John Doe och Jonas Söderström/planner på Familjen och jag själv.
Vårt uppdrag var att presentera en annons, utifrån en brief från ett fiktivt amerikanskt kosmetikföretag, med enda kravet att inkludera en person med funktionsnedsättning. Vi hade mycket intressanta diskussioner och lösningar kring det hela.
Vill du läsa mer om hur vi löste briefen, gå in på: http://synas.wordpress.com/workshop/perfekt-och-defekt-i-reklamen/

Syftet med detta var att vi reklambyråer, reklamköpare och medmänniskor skulle få en tankeställare över att människor med funktionsnedsättning idag är diskriminerade. Det fick vi verkligen. Vad kan vi göra för att inkludera dem i samhället, media och reklamen? Synliggöra dem! En människa med funktionsnedsättning är också en människa och tänkbar modell.
När får de ta lite mer plats? Det är upp till oss. Redan till nästa kampanj?

Relevant produktutveckling?

Kallestext445

Igår såg jag att Kalles Kaviar släpper en ny smak. Smaken är banan, vilket kanske kan kännas lite otippat. Jag kommer osökt att tänka på alla varumärkeskonsulter jag hört som tala om att produktutveckling är bra för att differentiera sig från konkurrenterna, men den måste vara relevant. De brukar ofta nämna följande exempel, "Glass med sillsmak må vara hur differentierande som helst, men kanske inte är så relevant"

Så är Kalles med banansmak relevant? Nja, kanske inte, men personligen så är jag grymt imponerad av Kalles och deras ständiga produktutveckling. Och även om bananost inte blir en sådan enorm försäljningssuccé så kommer den att fortsätta göra varumärket mer vitalt och öka försäljning av de andra smakerna.

Läs gärna Dan´s inlägg om hur vi tänker när vi handlar.

40-talisterna klipper navelsträngen

Atlantistrail2

Förra veckan lunchade jag med en kompis som jobbar för SVT. Han hade gjort en intressant iakttagelse. Som nybliven småbarnsförälder hade han förväntat sig att hans föräldrar skulle avlägga en hel del besök hos dem och skämma bort den lille med presenter och utflykter. Men icke!.

Nej, Kalles föräldrar har nästan aldrig tid att komma förbi längre. De är nyblivna pensionärer och är ständigt på resande fot, på seminarier, bygger på sommarstugan, spelar golf eller går på ABF kurser.

När jag själv synar mina egna föräldrar så inser jag att även de sällan har tid att ses. Det blir oftast pliktskyldiga besök när de är på väg till Arlanda för att flyga till Thailand, Madrid eller Paris.

40-talisterna nöjer sig inte längre med att gå hemma och påta i trädgården och vänta på att barn och barnbarn ska komma förbi och hälsa på. De har helt enkelt för mycket att göra, och precis som 70-talisterna vill de nu uppleva och utvecklas.

Enligt Meta Troell analytiker på Svensk Handel så tycker inte den typiska 40-talisten om att spara. Dom spenderar gärna mycket på hobbyer och upplevelser. De har vidare också ett stort nätverk och har ökat sitt sociala umgänge med andra 40-talister. De reser ihop, de går på kulturevenemang och de upplever saker tillsammans.

Så i jakten på självförverkligande klipper nu 40-talisten navelsträngen till sina barn, för vem sjutton har tid med barn och barnbarn då?

Det som är så intressant med den här generationen är att de är så många. Närmare bestämt 1 165 496 och de vill nu göra saker med sina vänner, och de har pengar. Så vad kan man lära sig av detta? Ja, förmodligen att 40-talisterna är en intressant konsumtionsgrupp som nu hellre lägger pengar på sig själv och sina intressen snarare än sina barn.

Men akta dig för att tror att de är ”mentala pensionärer” och vill bli behandlade som sådana. Min egen far blir nämligen högröd i ansiktet när man nämner ordet "pensionär". Nej, de känner sig minst lika vitala och upptäcktstörstande som du och jag. Skillnaden är bara att de har all tid i världen.

Köp reklam för 5 kr

Pepsodent

Pepsodent har köpt omslaget på dagens Metro. I annonsen frågade de mig hur ofta jag byter ut min tandborste samt erbjöd en ganska skojig tjänst:

"Pepsodent påminner dig när det är dags för en ny tandborste."

Kul tänkte jag. En sådan tandborste vill jag ha—en som talar om när den är "slut". Kanske börjar den blinka?

Nej, så var det inte.

Jag läste vidare och det visade sig vara en enkel SMS-tjänst. Jag erbjöds registrera mig hos Pepsodent för att få SMS var 3:e månad som talar om för mig att jag bör köpa en ny tandborste från Pepsodent.

Smart tänkte jag. Förutom att man får varumärket rakt in i mobilen känns det lite som att man är med i Pepsodentklubben.

Jag läste vidare i nästa stycke.

"SMS:a ordet Pepsodent till nummer 72105. Kostnad för tjänsten är 5 kr samt din operatörs pris för SMS."

5 KR! VA! Är de inte kloka!

Jag kan någonstans fatta att det är tekniskt svårt för dem att undvika operatörskostnaden. Men att UTÖVER DET ta 5 kr i avgift verkar helt rubbat! VEM FÅR DE PENGARNA?

Jag får gratis SMS-påminnelser flera gånger varje dag från min Google-almanacka. Inte ett öre har jag betalat för den tjänsten (inte ens operatörsavgiften). Google vet att den lojalitet och den information de får tillgång till är värt ev kostnader från deras sida.

Kan någon förklara varför Unilever tror att de kan ta 5 kr+operatörsavgift för att få tillgång till MIN mobil?

Hur skapar man bloggbuzz? Genom att tänka större

Iamthemedia

Du har hört det förut: Kommunikationsverktygen har blivit demokratiska. Word-of-mouth sprids snabbare och längre än någonsin förr. Transparens blir viktigare och hemligheter svårare att bevara. Markets are conversations. Allt det där vet vi.

Vi vet också att de flesta marknadschefer skulle ge ena armen och alla sina Facebook- vänner för att få sina egna varumärken att bli sådana som bloggare, mavens och nätets allehanda shakers & movers tar till sin barm och ger en gratisknuff mot berömmelsens och kassaklirrets höjder.

Vad som dock är lite mer oklart är exakt hur det ska gå till. Allt prat om gratismedia (och då menar jag inte Metro) är ju förföriskt och ibland när man dras med i konversations- euforin lite för mycket kan man få för sig att vad vi ser just nu är en återkomst för det gamla skeptikermantrat "reklam behövs inte, en bra produkt säljer sig själv". Har man bara en bra produkt så kommer det globala snackisnätverket att sköta resten, ungefär.

kan det ju förstås vara ibland. Men inte särskilt ofta. Gissningsvis jobbar 9 av 10 marknadschefer med produkter som inte har den inneboende magnetism som krävs för att dra till sig blogosfärens intresse. Och när så är fallet, hur gör man?

Nielsen har tittat närmare på en sådan kategori av produkter, snabbrörliga konsumtionsvaror. I "Beating the Fragmented Odds" konstaterar de två saker:

För det första att bara 10% av alla snabbrörliga konsumtionsvaror som lanserades i USA under 2005-2006 stod för 85% av all nätbuzz i kategorin, mätt som antalet gånger de nämndes i bloggar.

Buzzlevel

För det andra att den överlägset bästa indikatorn på framtida bloggbuzz för en produkt är storleken på mediebudgeten. Inte produktegenskaper, inte vilken delkategori man befinner sig i, utan hur mycket pengar man lägger i media. Det är ju förstås inte ett dugg konstigt. För att bloggare ska skriva om ens produkt måste de först veta om att den finns och det är inte det lättaste i en värld av  – beroende på vilket perspektiv man anlägger – hundratals eller tusentals produktlanseringar varje år. Nielsen kommer därför fram till att:

"Creating buzz through viral marketing is important and relevant as a component within a media plan for some CPG products, but should probably not be viewed as a replacement for tactics that build broad awareness."

Det är också precis samma slutsats som Watts och Peretti drar i artikeln "Viral Marketing for the Real World" i Harvard Business Review. Det är extremt få viralförsök som faktiskt får spridning och den bästa vägen framåt om man vill få ut sitt budskap är därför att kombinera viralverktyg med traditionell massmedia. Inte så mystiskt, medger författarna, men det effektivaste sättet att komma runt epidemimarknadsföringens krav på R>1.

Något nytt? Näe. Men det kanske är det som är poängen, att när hypependeln svängt några gånger brukar den stanna någonstans på mitten där förnuftet råder.

Watts och Peretti kallar sin metod big-seed marketing. Det känns som en big idea – här för att stanna.

Varför unga flickor bör spela våldsamma videospel

Stackars The Economist's läsare. De blev tidigare varse att kvinnor är genetiskt betingade samlare. Nu måste de helt tänka om.

I en ny artikel, denna gång om en studie publicerad av Ian Spence (University of Toronto) i Psychological Science, visas att så inte alls behöver vara fallet. Herr Spence kommer nämligen fram till att en påstådd genetisk skinnand mellan män och kvinnors förmåga att upptäcka objekt, i själva verket inte är genetisk. Män är bättre på att upptäcka ovanliga objekt i synfältet än vad kvinnor är, men det är inte genetiskt.

Varför är det inte genetiskt? Jo för eftersom när testgruppen män och kvinnor tvingades spela Medal of Honour i tio timmar, så försvann skillnaden. I kontrollgruppen, som fick spela ett mindre actionspäckat spel, bestod skillnaden.

Medal_of_honour

Vad är då slutsatsen av detta? Att småflickor borde spela mer våldsamma videospel för att bli bättre på att upptäcka ovanliga objekt i synfältet? Självklart är det så.

Videogame

(Intressant är det i och för sig att detta kanske innebär att män är mer påverkbara av av alla de tusentals reklambudskap som basuneras ut varje dag)

Apan - del tre (modifierad)

193255212 views hade de 722 versioner av Cadbury-apan som ligger uppe på Youtube, vid en räkning i morse.

Till det kommer uppskattningsvis hälften så många besök direkt på sajten aglassandahalffullproductions sen slutet av augusti.*

Influxbranding gjorde för några dagar sedan en smått förhastad analys av filmens räckvidd på nätet och drog slutsatsen att den dog efter sex dagar. Men så är inte fallet, enligt Alexa ligger antalet pageviews för aglassandahalffullproductions fortfarande högt, i linje med till exempel VolvoCars.com och Wilkinson Swords nya kampanjsida.

Bild_5

Även om toppen nåddes i början av september, har näträckvidden varit stabil under hela förra veckan (helgsurfande är alltid lägre):

Bild_6

Efter en titt på söktrender, syns det att apan fortfarande väcker intresse, särskilt på hemmamarknaden i Storbritannien:

Bild_3
(globalt)
Bild_4
(Storbritannien)

Intressant blir det  när apan jämförs med teapartay-filmen som spreds på samma sätt - via en sajt och via Youtube. Räckvidden var både mycket mindre och mycket kortare för tepartay än för chokladapan:

Bild_7

Det är svårt att jämföra räckvidd via nätet med räckvidd via TV. Å ena sidan är tre miljoner gratiskontakter hur mycket som helst. Å andra sidan kommer säkert över hälften av dessa från länder där Cadbury inte säljs. I lilla Sverige hade Idolpremiären 1.395.000 tittare och det bara under en kväll. Samtidigt vet ingen hur många som verkligen tittade under reklampauserna. Men ingen vet heller vilka som döljer sig bakom apfilmens "views". Dock antas det allmänt att online-video (än så länge) är mer effektivt än TV-reklam. Och så vidare, och så vidare...

Viraler sprids exponentiellt och basen är antalet potentiellt "smittobärande" surfare. Exponenten är antalet som smittas av en surfare. Basen ökas genom att bredbandspenetrationen ökar (fortfarande långt kvar till TV-penetreationens 86%) och genom att "viralvanan" sprids. Exponenten ökar, ju intressantare/roligare/knäppare en film är. Än så länge kan det tänkas att vana viralare ökar sin exponent för varje framgånsrikt delad viral (positiv mottagarrespons=framgång).

Det är mycket möjligt att viral spridning via internet om ett tag kan ge lika hög räckvidd som via TV, men det finns givetvis också en risk att nyhetens behag klingar av och att "viraltrötthet" (nytt ord till klysch-bingon) uppstår.


*jämförelse mellan besöksstatistik i KIA-index och räckvidsstatistik i Alexa

Hur mycket tänker vi när vi handlar?

Robotvsrodin

Jag älskar Nielsen. Det var från ett Nielsen-citat som jag snodde titeln till "När gräset växer" ("Vi har kommit fram till att reklam fungerar ungefär som när gräs växer. Man ser det inte, men varje vecka måste man klippa gräsmattan"), och nu när jag har stött på nyhetsbrevet Nielsen Consumer Insight har jag fått ännu en anledning att gilla dem.

I juni-numret fanns t ex en läsvärd artikel om hur människor fattar beslut när de handlar mat ("Body Language. A study of shopper modality") och som erbjuder lite motvikt till trubbiga påståenden som att "80% av alla köpbeslut fattas i butik" eller det ännu klyschigare "slaget står i butik". Som grund för artikeln ligger en studie där Nielsen tittat närmare på hur människor faktiskt handlar varor i 30 olika kategorier.

Resultatet är inte någon svepande slutsats om beslutsfattande generellt utan en ganska konkret kartläggning av hur beslutsfattandet skiljer sig mellan olika kategorier och vad det innebär för hur man bör marknadsföra olika typer av produkter.

För skiljer sig gör det. En hel del. Nielsen menar att grundläget är att människor som handlar gör det på autopilot, dvs utifrån ett invant beteende som väl närmast kan beskrivas som icke-beslut, men att det finns "Delta Moments" då vi blir störda i vårt autopilot-läge av externa stimuli. "...and it is in these moments that marketers have a brief window of opportunity to connect with the shopper."

Utifrån autopilot/Delta Moments-dynamiken identifierar Nielsen fyra olika typkategorier för beslutsfattande i butik:

Kaffe
Autopilot-kategorier
Exempel: bordsmargarin, majonnäs, flaskvatten, nötter, kaffe, popcorn, läsk, gröt, ost, pålägg.
Kommentar: "Grab 'n' go". Behöver inte vara lågintresseprodukter, utan är kategorier som karaktäriseras av vaneköp. Folk har t ex en bestämd uppfattning om vilket kaffe de ska ha, dvs ett högt intresse, men (eller just därför) köper det på vana.
Implikationer: Sitt ner i båten ifall du tillhör marknadsledarna. Stör inte vaneköpen.

Yallahogtryck
Buzz-aktiverade kategorier
Exempel: isté, smoothie, yoghurtdryck, sportdryck, energidryck, choklad.
Kommentar: Besluten drivs av nyhetsvärde, engagerande reklam och annan buzz. Produkter som känns aktiva, spännande, intressanta köps mer.
Implikationer: Skapa aktivitet genom reklam, nylanseringar och förpackingar som står ut.

Cornflakes
Variationsaktiverade kategorier
Exempel: kakor, salladsdressing, tuggummi, snacks, flingor.
Kommentar: Kategorier där vi vill ha variation då och då, och där man i egenskap av familjens "kock" kan få uppskattning för att man överraskar med något nytt.
Implikationer: Nylanseringar och nya "nyheter" är livsviktiga för att människor inte ska byta till konkurrerande märken.

Burktomater
Klippaktiverade kategorier
Exempel: tonfisk på burk, burktomater, fruktkonserver, pastasås.
Kommentar: Drivs av lågpris och erbjudanden, till stor del beroende på att märkesägarna inte differentierar sig tillräckligt. I en del kategorier förekommer onödigt mycket priserbjudanden.
Implikationer: Satsa på innovation (produkt, förpackning) istället för att fastna i lågpristräsket.

Det låter ju hur rimligt som helst och känns som en användbar kunskapsbricka i butiksbeslutspusslet. Just beslutfattande i butik är något jag har fått för mig att djupdyka i nu. Snart kommer mer.

Reklam säljes för 3000 kr

Vi upptäckte precis att ett par av de Jeans vi skapade åt Norrlands Guld auktioneras ut på Tradera. Är du en 31/34? Lägg då genast ett bud på minst tre tusen spänn (!) så kanske de blir dina ...

A pair of the Jeans we created for our beer label client, Norrlands Guld, is auctioned off at tradera.com (Swedish ebay). Are you a size 31/34? Happy bidding—there is still seven days left! At the time of writing, you have to put in a bet of at least three thousand SEK ($450.00).

Småmakaber fredagsunderhållning

Deadoralive

Vem lever, vem är död?

Det luktar pengar

Nose_anatomy_front

Los Angeles Times har en bra artikel om användandet av doft som marknadsförings- verktyg. Den är en aptitlig introduktion till ett ämne som, om man tror författaren, kommer att bli allt viktigare.

Här är några exempel som tas upp i artikeln:

  • Verizon: Hade chokladdoft i butikerna när man introducerade mobiltelefonen Chocolate.
  • Hershey's: Använde chokladdoft utanpå godisautomater på arbetsplatser.
  • Exxon: Kaffedoft i sina servicebutiker när man introducerade nytt kaffe.
  • Westin Hotel: Har sin egen "Westin Hotel signature scent" som finns i alla Westin-hotell i världen och bara där.
  • Bloomingdale's: Talkdoft på babyavdelningen, syrendoft på underklädesavdelningen, kokosdoft på badklädesavdelningen.
  • The Venetian (Las Vegas): Har också sin egen doft, "Seduction".

Många som testat doftmarknadsföring menar att det skapar tydligt klirr i kassan. Och det finns en del experiment som visar det också, t ex ett casino i Las Vegas där det spelades för 45% mer pengar på enarmade banditer när det doftade blommor i rummet än när det inte gjorde det (finns i artikeln).

Helt problemfritt är det dock inte. En "Got Milk?"-kampanj som fick en del uppmärksamhet för ett tag sedan varade bara en enda dag innan man fick lov att ta ner den efter diverse klagomål.

Men det kanske var ett olycksfall i arbetet. "The nose is here to stay", som grundaren av ScentAndrea Multisensory Communications säger.

Själv säger jag som Bart Simpson: Smell you later.

Rabarberpaj

I samband med en plåtning för Sibylla blev vi bjudna på rabarberpaj med vaniljsås. Väldigt gott. Tack Sibylla!

Micke_48

Vill du vara med i världens största plåtning?

Snapshotcity

Då ska du klicka in dig på Snap-Shot-City och registrera dig, för den 29 september kommer folk i städer över hela (nåja) världen att ta en massa bilder i en massivt kollektiv plåtning. Eller som de uttrycker det själva, "a worldwide photographic treasure hunt":

"It’s a game, it’s a party, it’s an experiment in community engagement. And best of all, it’s open to absolutely anyone with a digital camera and access to the Internet. On September 29, teams all round the world will hit the streets and photograph the cities they live in. Each team creatively interpreting 20 themes to capture Snap Shots of their city."

Inte så mycket att vänta på, eller hur?

Jag kunde inte sagt det bättre själv

Och definitivt inte tecknat det. Från den briljanta Sky Deck Cartoons:

Brandcamponion

Man skulle kunna ha bytt ut löken mot nästan vilken varumärkesanalysmodell som helst. För problemet med dem alla är att de nästan aldrig leder någon vart – utom möjligtvis till förvirring och feta konsultarvoden.

Och varför är det så? Därför att modellerna gapar över för mycket. De (eller snarare de som använder dem) försöker analysera ett varumärke ner på en detaljnivå som bara blir meningslös. Det blir en övning för övningens egen skull, utan bäring på vilken relation människor faktiskt har med märket.

Nä, håll det enkelt. Ett varumärke har bara två dimensioner värda att utforska: funktion och person. Vad gör (levererar) det? Och vem är det? Möjligtvis kan jag sträcka mig till att lägga till en tredje dimension, den sociala/kulturella: I vilket socialt sammanhang rör sig märket?

Basta.

Allt kul händer inte i Stockholm

Omform2007

Den 24 september händer det grejer i Borlänge. Närmare bestämt seminariet "Virtual for real" som kommer att handla om det "sociala nätet", dvs saker som bloggar, Facebook, YouTube och andra web 2.0-fenomen – och förstås vad det betyder för oss som marknadsförare. Deltagarlistan ser spännande ut: Matias Palm Jensen, Stina Honkamaa, Peter Ingman och allas vår Viggo.

Seminariet anordnas av Heimer & Co och du kan läsa mer här och här. Och så här kommer du till Borlänge (2,39 – inte så farligt).

Vad man än tycker om gorillan, så är han intressant

Phil_collins1

Axel skrev för några dagar sedan om Cadbury-gorillan som just nu verkar synas överallt (åtminstone i Storbritannien) och som lär bli en het kandidat till något gyllene i Cannes nästa år.

I The Guardian i måndags skrev Naresh Ramchandani en tänkvärd artikel, där han bl a slår huvudet på spiken vad gäller filmens framgång - att den inte bara är rolig utan dessutom intressant:

"It's a good comedy sketch that you can watch and rewatch, but that doesn't explain why it has gone superviral, drumming its way through the consciousness of the country almost independently of the media money Cadbury is spending on it. I think the answer to that lies in the fact that the ad is not just entertaining, it's also slightly baffling. Why a gorilla? Why the drums? Why a Phil Collins song? And why chocolate? Guessing why is a good game."

Läs den gärna. Om inte annat för att den är rätt underhållande när han går igenom hur olika personer skulle tolka filmen utifrån sitt eget perspektiv. Ett exempel:

"Music fans might wonder, as various sites and Radio 1 have wondered, if Phil himself is playing the drums. I so hope it's true. If so, the ad is trying to say that within the gorilla suit, just like within the chocolate wrapper, lies the real thing."

Varifrån får vi allt egentligen?

Det här filmklippet börjar dyka upp här och var på nätet nu. Och det finns en anledning till det, nämligen att det är riktigt bra – särskilt om man har fått för sig att vi människor måste bearbeta intryck runtom oss på ett medvetet sätt för att vi ska bli påverkade av dem. Med andra ord är det (eller borde vara) högintressant för alla som tror blint på att exempelvis reklamerinran säger något om reklamens effektivitet.

När du tittat färdigt skulle jag rekommendera dig att beställa den ännu intressantare boken "The Hidden Power of Advertising", som just handlar om betydelsen av "low-involvement processing", dvs att vårt undermedvetna gör merparten av jobbet och fattar de flesta beslut åt oss i vardagen utan att egentligen berätta det för oss.

Eller, om du vill börja grotta ner dig i ämnet ännu snabbare, får du gärna läsa en liten skrift jag författade som en översikt av ämnet för ett tag sedan. Den heter "När gräset växer" och den tryckta upplagan är tyvärr slut men du kan ladda ner den som pdf här.

Veckans quiz

1) Vad kallas den här filmtekniken?
2) Varifrån kommer bilderna?
3) Vilket språk sjunger hon på?

Var är tricket?

Tabloids2

"Alla köpte miljötricket", basunerar SvD Näringsliv idag ut på ett uppslag i ett märkligt försök att "avslöja" General Electrics ecomagination-satsning som greenwashing. Men som så ofta är fallet stödjer inte den efterföljande texten det rätt så magstarka rubrikpåståendet. För vad handlar det om? Jo, att GE redan under många år har utvecklat allt effektivare energiteknik för sina kunder räkning och nu när klimatfrågan blivit het valt att berätta om det för omvärlden.

Så sitter man där med läsarlångnäsa igen. För är det inte precis så man vill att företag ska agera? Att faktiskt göra sina produkter mer energieffektiva och därmed mer miljöanpassade, istället för att bara snacka om det? Men om de faktiskt gör det och sedan faktiskt vill prata om det, är det väl ok? Fast det är klart, det är väl inte så kul att skriva om. Och inte blir det någon bra rubrik av det heller.

Eller så handlar det om att reporterns sensationslystnad är uppblandad med ren och skär okunskap om hur företagande fungerar. Eller vad sägs om den här inledningen på intervjun med GE-chefen Ferdinando Beccalli-Falco?

"Ibland ser han ut som ett rovdjur. Eller en tjur som gör sig redo för anfall i en tjurfäktning. Intensivögonen som tittar. Han lutar sig fram.
–Vi gör det för att tjäna pengar."

Ve och fasa, för att tjäna pengar?! Det måste vara hin håle själv som talar. Efter intervjun ska han väl ut och bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord.

Är det verkligen Svenska Dagbladet Näringsliv jag läser?

Varumärkesvård av den högre skolan

Eyeontheball

Hur kommer det sig att vissa varumärken gör allt rätt? Eller snarare, varför ska det vara så svårt för så många när det egentligen är så lätt?

Steve Jobs öppna brev till (too) early adopters av iPhone.

Heineken goes Norrlands

Inte bara vi som gör fantastiska kommunikativa produkter för ölmärken.

Heineken Speakercrates (via I believe in Advertising):

Speakerscrates

Den inte helt lyckade uppföljaren

Dove vann med rätta en Grand Prix i Cannes för Evolution-filmen, som till en början bara visades på Youtube, som setts en massa miljoner gånger och som nog inte gått dig förbi.

Vad som är lite mindre känt är uppföljaren, som omväxlande går under benämningarna "Fried" och "Hollywood hair". Så här ser den ut:

Varför har den inte blivit lika stor? För att den känns som ett svagt försök att upprepa succén med Evolution? Ja. För att den inte är lika välproducerad? Säkert. Men framför allt för att den inte bygger på en lika enkel men briljant insikt som föregångaren. En mycket bättre utgångspunkt för en film hade varit det som föreslås i det här blogginlägget, nämligen hur det kommer sig att tjejer med rakt hår vill ha lockigt, tjejer med lockigt hår vill ha rakt, tjejer med mörkt hår vill ha blont, osv.

Vad kan man då lära sig av detta? Att en bra idé byggd på en bra insikt är en bra idé byggd på en bra insikt. Varken internet eller Youtube har ändrat på det, vilket bara kommer att bli allt tydligare framöver. Tiden då etiketten "nätet" helt av sig själv kastade ett magiskt lyster över vilken medioker idé som helst kommer aldrig tillbaka. Sällan har det varit så tydligt som i jämförelsen mellan Evolution och Hollywood hair.

Retorik kan ibland vara riktigt knivigt

I all kommunikation är det som vanligt retorikens regler som gäller för hur man som person eller som varumärke uppfattas. Fördelningen brukar vara 20% vad du säger och 80% hur. Det viktiga är alltså inte alltid vad man säger utan hur man gör det. Men som vanligt finns det alltid undantag.

Jycke med god smak

Inlånade byrårackan Chewie visar att Loka går hem i alla läger och lägen.

Godsmak

Det är inte bara konsumenterna som fått mer makt

Jobbsökanden har också fått det, åtminstone i USA. Under devisen "Nobody should have to work for a jerk" lanserades sajten eBossWatch för ett par månader sedan. Där kan man helt enkelt gå in och skriva omdömen om sina nuvarande och tidigare chefer, och läsa vad andra skrivit om sina. Och nu har man också startat tjänsten www.jerkfreejobs.com som en naturlig förlängning av varumärket.


Varför äter inte apan choklad?

Va platt det låter när man beskriver den: "Jo, det är en apa, en gorilla alltså... som spelar trummor till den där låten med Phil Collins. In the air tonight. Och sen visar de en chokladkaka."

Det finns så mycket annorlunda, skön, underhållande och rolig reklam. Varumärket är ofta det allra tråkigaste i reklamen. Reklamen lever vidare, varumärket dör. Filmen får mig spontant att tänka på två citat som tillskrivs David Ogilvy:

"When I want a high recall score, all I have to do is show a gorilla in a jockstrap."

"A good advertisement is one which sells the product without drawing attention to itself"

Men det vore för enkelt att lämna det vid det.

När ett varumärkes krokar börjar rosta sönder och släppa taget i konsumentens hjärna, kanske en annorlunda reklam är precis rätt. Jag kan för lite om varumärket i fråga för att svara på just den frågan och det känns som om filmen kommer att bloggas sönder och teoretiseras i bitar så att det räcker.

MEN, kan man inte göra en annorlunda, skön, rolig, underhållande reklam där varumärket integreras, utan att det blir för påträngande? Är inte Iprenmannen ett exempel på det?

Men varumärket kanske ÄR fullt integrerat i reklamen, bara att ingen medvetet märker det. Apan spelar under hela filmens gång mot en lila bakgrund. Jag är inte uppvuxen med Dairy Milk, men spenderade en stor del av min barndom i Tyskland med Milka. För tyskar ÄR lila Milka. Har Dairy Milk lika starka associationer så är det kanske det som är tricket. En och en halv minuts total uppmärksamhet och primning med lila=Dairy Milk.

(På Youtube finns det ett tjog olika versioner. Själv gillar jag den med Guns n' Roses bäst.)

Ja vi elsker dette landet

Norgesekologiskaflagga

Gröna vågen gör sig påmind lite överallt. Men tar det här priset? I Norge finns världens första ekologiska fängelse.

En skeptikers betraktelser

I USA tog det televisionen arton år att gå från superexotiskt till att bli var mans egendom. Året efter andra världskrigets slut hade 0,5 procent av amerikanerna tillgång till TV i hemmet, åtta år senare 56 procent och redan 1962 var siffran uppe i 90 procent.

1995 började Internet spridas i Sverige, tre procent hade tillgång till det nya mediet. Förra året var vi uppe i åttio procent. Men enbart 60 procent har det som egentligen kan kallas för Internet, det vill säga bredband.

Även om allt snurrar snabbare nuförtiden, kanske det inte är helt fel att säga att Internet idag är ungefär där TV var år 1954. 1954 var TV-reklamen tretton år gammal och i år är Internetreklamen exakt tretton år gammal.

Den första juli 1941, klockan 14:29 sändes världens första TV-reklam. Bulova Watch Company köpte en 20-sekundersspot på NBC i New York. Priset var nio dollar, cirka trehundra dollar i dagens penningvärde.

Den 25 oktober 1994 tändes världens första Internetreklam. AT&T:s banner, som syns nedan, ter sig idag nästan mer skrattretande än Bulovas klockreklam - en karta på USA med voiceovern ”America runs on Bulova time.”

Banner

Med detta facit i hand kan två saker sägas.

För det första, att vi vet lika lite idag om hur Internetreklam kommer att utvecklas, som herrarna på Bulova Watch Company visste om TV-reklamens framtid för femtiotre år sedan.

Samtidigt kan vi säga att reklam faktiskt inte har förändrats jättemycket sedan 1954. Så revolutionerande annorlunda är inte dagens klockreklam, inte ens den på Internet.

Och även om vi vet att vi inte vet mycket, så kan vi med säkerhet säga att vi idag vet en hel del om hur reklam fungerar och inte fungerar. När TV-reklamen slog igenom på 1960-talet hade Theodore Levitt precis kickstartat marknadsföringsdisciplinen med sin ”Marketing Myopia”-artikel. Idag kan vi förflytta människors uppfattade jag och titta djupt in i hjärnan.

Just på grund av vår fantastiskt ökade kunskap om hur människor och kommunikation egentligen fungerar, kan vi vara självsäkra nog att påstå att även om Internet är jävligt häftigt och nytt, så funkar reklam på Internet i grunden på precis samma sätt som TV-reklam gjorde 1954.

Som mina kollegor Paul och Fredrik sa idag, så handlar det, oavstt medium, om den kreativa idén. Så var det då, så är det nu.

Och därför är det dags att avdramatisera Internet. Fredrik frågade sig varför vi exempelvis pratar om ”banner blindness” när det finns tillräckligt många buzzwords som förklarar vad det handlar om – reklamscheman och reklamtrötthet – det drabbar banners på samma sätt som det drabbar en printannons i Dagens Nyheter.

  Choice

För att börja denna avdramatisering, kan det exempelvis sägas att Internets påstådda förändring av maktbalansen mellan varumärke och konsument, är en sanning med modifikation. Visst har Internet på ett dramatiskt sätt sänkt kostnaden för information, men den nya maktbalansen beror i grunden på ett nytt teoretiskt synsätt på marknadsföring. Istället för att utgå från varumärket utgår vi idag från konsumenten och från hur konsumenten formar varumärken med den information som finns tillgänglig. Möjligheterna att hämta in information är idag bättre än 1954, men egentligen var det samma sak då, bara att ingen tänkte ur det perspektivet.

Att hävda att Internet är annorlunda eftersom konsumenter frivilligt tar del av kommunikationsbudskap via kampanjsajter och videor på Youtube, är också det en halvsanning. Jag minns själv hur jag och många i min ålder på nittiotalet slet isär tidskrifter, i jakten på Absolut-vodka reklam att tapetsera tonårsrummen med. Då som nu finns det ett motstånd att ta del av reklam som inte erbjuder ett värde, medan reklam som är relevant, gärna tas emot, bearbetas och delas vidare.

Inte heller UGC (user genereated content) eller VCAM (viewer created ad message) är något nytt. Idag bjuder Toyota in konsumenter att göra reklam för Prius, 1945 bjöd Pommac in konstnärer att göra Pommacreklam. Den stora skillnaden är att vi idag lever i ett mindre hierarkiskt och mer demokratiskt samhälle. Att bjuda in konstnärer att göra reklam 1945 är nog mer revolutionerande än att bjuda in vanliga konsumenter idag.

Visst är det spännande att följa googles, Microsofts, WPP:s, Yahoos och alla de andras jakt på den perfekta reklamen, där ingen krona ska gå till spillo. Men samtidigt vet vi till exempel att det som sägs gå till spillo ändå inte alltid går till spillo.

Microsofts panikköp av aQuantive, sex miljarder dollar för att komma ikapp google, beror i stor del på en övertro på Internets möjligheter. Microsoft vet idag lika lite om Internet som NBC gjorde om TV 1954.

Med facit i hand har reklam, hur den funkar och inte funkar, inte förändrats så fasligt mycket på femtiotre år. Vi får se vart Internet har tagit oss år 2061.

Källor: Wikipedia, Nordicom m.m.

Där ser man

Just nu går en reklamfilm för SAS på TV som faktiskt bygger exakt på den här idén. Snygg är den minsann.

Håller den gråhåriga kvinnan på att försvinna?

A_lgray_0910

"The Gray Wars: To dye or not to dye.  That is the question in the latest feminist debate over aging and authenticity." – intressant artikel i Time. Några utdrag:

  • "According to a Procter & Gamble survey, 65% of women had colored their hair in the previous year, which is why going gray has become a difficult and an equally fraught choice for modern women to make."
  • "...the U.S. has almost no high-profile, female, gray-haired role models."
  • "Yet of the 16 female U.S. Senators – the highest number ever – who range in age from 46 to 74, not a single one has visible gray hair."
  • "Clairol research reports that the 71% of women who dye their hair do so in order to 'look and feel more attractive'."
  • "Another powerful motivator [...] is to live the fantasy that they're still 30 or 35 instead of 45 or 60. But rather than sell it as a fantasy or a lie, the postmodern beauty industry casts artificial color as a means of expressing a deeper truth about who one is."
  • "There's a reason why 40, 50 and 60 don't look the way they used to, and it's not because of feminism, or better living through exercise. It's because of hair dye."

Idag skulle man haft ett sånt här

Ambientumbrella

Paraplyet som vet vad det blir för väder.

Facebook används till något nyttigt

(Uppdatering: Nigel Hollis på Millward Brown är lite mer skeptisk till om det verkligen var Facebook-gruppen som fick HSBC att ändra sig. Intressant.)

Cul019full

"There can be no doubt that using Facebook made the world of difference to our campaign", sa Wes Streeting efter att Facebook-gruppen "National Union of Students" tvingat världens tredje största bank HSBC att återkalla ett beslut om att avskaffa räntefria övertrasseringar för studenter när de slutar universitetet.

Va? Visst, själva ämnet kanske känns futtigt men det intressanta är förstås fenomenet i sig – särskilt som den vanligaste frågan de flesta som nyligen fått upp ögonen för Facebook ställer sig är: "Vad ska man använda det till?".

Nokias kopia

Nokias kommande kopia av Apples iPhone visar oss än en gång att produktegenskaper bara blir allt lättare att kopiera och att de egentliga "produktfördelarna" inte längre sitter i produkten, utan i varumärkets mjukdelar.