Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« september 2007 | Hem | november 2007 »


Tre webb-tv-serier värda att kolla in

Igår berättade Ekonominyheterna att webb-tv har exploderat och att 700.000 svenskar tittar på tv via nätet varje dag. Störst är Aftonbladet och det man tittar oftast på är korta klipp.

Intressant och inte oväntat. Det som dock är ännu intressantare är att det börjar produceras tv-serier som är gjorda specifikt för nätet. Det finns flera, men här är några som är värda att uppmärksamma:

Roommates

Roommates är en serie som är gjord för MySpace och som kan beskrivas som MySpace med regi. Ett något märkligt koncept som är upplagt som reality-tv men där allt är manusskrivet. Men det funkar.

Quarterlife

Här är den riktigt stora webb-tv-händelsen framöver: Quarterlife, som är den hittills dyraste serien som gjorts för nätet och gör anspråk på att vara den första nätserien med samma kvalitet som serier på vanlig tv. Dessutom är det ett socialt nätverk för alla som gillar kreativa sysslor. Premiär den 12 november.

Theitroom

En del annonsörer hoppar på tåget också. The IT Room är ett exempel, från Dell (?). Premiär den 11 november.

(Tack till Urban Lifestyle för tipset om Roommates.)

Ohayo gozaimas*

Den här veckan startar vår andra kampanj för NEC:s affärsområde "network". Den första  kampanjen blev enormt uppskattad och resulterade i massa nya affärskontakter för NEC. Och även den här gången verkar det som våra mottagare uppskattar vår kampanj. NEC har redan fått en massa positiv feedback på utskicket.

Vi hämtar fortfarande inspiration från den japanska tradition som präglar företaget och det sätt man gör affärer på i Japan. Den gången består utskicket av skrynklig t-shirt och några ord om den stora sport-och hälsodagen som infaller i oktober varje år samt två rader om vad som händer inom affärsområdet network.

Kampanjen går i norden & Baltikum och dyker upp i branschpress och i brevlådan hos drygt 1000 företag.

Bild_3_2  Bild_2_2
DM (lådan skickades direkt från Japan)

Annons_mats_sida_1_2

Annons_steven
*God morgon på japanska.

5 saker som bevisar att vi lever i en oförutsägbar värld

1. Porsche försöker köpa VW

Vw_logo_7Porsche_logo_6

Förra veckan la Porsche ett fientligt bud på att köpa VW. VW är 14 gånger så stort som Porsche!!

2. Världens största rappare är vit

Eminem_rapper

Enimen har sålt mer än 70 miljoner skivor sedan 2002, och sparkar fortfarande rumpa med sina rappande kollegor.

3. Världens bästa golfare är svart

Bild_3

Ja, han kanske inte haft världens bästa säsong i år, men han är fortfarande den okrönte kungen inom golf  med 13 major titlar, 51 PGA vinster och rankas fortfarande som Nr 1.

4. 80-åringar som nätdejtar

Images

Vem har sagt att digital kärlek bara är för folk mellan 15-35 år?. Elin Johansson, 82 år nätdetjar precis som majoriteten av landets alla singlar gör.

5. Man betalar drygt 3000 för reklam

Bild_6

Vi har skrutit om det förut, men det är intressant att se att reklam kan bli åtråvärt om man gör det på rätt sätt.

Tärningen är kastad...

...och det första bidraget i mackfajten kommer här:

Dsc02338

Byrå: Springtime
Arbetsgrupp: Bodil Kyring kreatör, Erik Boltjes projektledare

Det första bidraget i mackfajten är en riktig knockout, signerad Springtime. Kreationen är en färg- och smakexplosion som innehåller de mest fantastiska av ingredienser, vissa så exotiska att undertecknad aldrig ens har hört talas om dem.

Att kalla dessa skapelser för "mackor" vore något av en dysfemism. Det rör sig snarare om små frukosttårtor.

Båda dessa tårtor har Kornspitzbröd med salt som grund. På den första skådas mogen avokado på kesobädd, därefter följer en skvätt citronpeppar. Miniplommontomaterna på toppen ståtar som två stolta kungstorn.

Nästa tårta bländar även en van frukostkonnässör. Kreatören har valt att bygga sin skapelse på getost och därefter flika in två tomatskivor, tjocka som telefonkataloger. På fotografiet skymtar även lysande röd bresaola. Den vackert osymetriska kronan utgörs av färsk basilika till vänster och en kombination av en svart oliv och en elfenbetsvit, gräslöksrullad mozarellakula, till höger. Färgkombinationen kanske kan ses som ett bidrag i demokratidebatten då den helt klart associerar till den gamla slagdängan Ebony and Ivory.

Vänsterkanten består av ett knäckebröd-stick med rosmarin. På denna bädd dansar några skivor tunnskuren lättrökt lax med citron.

Tillbehören utgörs mycket passande och lite retroaktigt av ägghalvor med ansjovis- och kaviartopp samt tre sorters melon, kiwi, sharonfrukt, mango, ananas, jordgubbe, passionsfrukt. En färgexplosion som skulle få Juan Cabral och Fallon att bli gröna av avund.

- Jag måste erkänna att frukosten är skapad under en av våra torsdagfrukostar som är betydligt lyxigare än resten av veckan men vad gör man inte för att försöka vinna mackfejden, avslöjar Erik Boltjes, projektledare för bidraget.

- Jag är ändå chockad, Springtime verkar leva i någon form av Schlaraffenland där varm mjölk och honug flyter ur kranarna, säger Axel Bringéus, initiativtagare till mackfajten.

Brueghelland_of_cockaignedetail

Det råder tennisfeber på byrån...

Nu är det inte många minuter kvar nu tills det ska avgöras. Vem tar hem Åkestam Holst XBox Open i virtual tennis 3? Tyvärr talar oddsen för den här mannen.
Johan_1
Dock har större under skett. I morgon publicerar vi vinnaren, så får vi se om vår egen Björn "Baettig" Borg pallade för trycket.

Det bästa ur "The Age of Conversation"

Det här med den "nya, globala Konversationen" är ett lite märkligt ämne. Begreppet kommer ursprungligen från boken "The Cluetrain Manifesto" som var före sin tid och myntade uttrycket "markets are conversations", vilket i korthet går ut på att internet möjliggjort en reinkarnation av det historiska marknadstorget – fast i en turboladdad, virtuell form som på sikt innebär slutet för massmarknader, massmedia, masskonsumtion, masskommunikation och allt annat som börjar på "mass".

Bombastiskt och kanske en aningen överdrivet, visst, särskilt när den kom ut år 2000. Men sju år senare ser vi hur det sociala nätet/web 2.0 går precis i den riktningen även om det nog går lite långsammare än vad författarna både trodde och hoppades. Men framför allt får man inte glömma bort att The Cluetrain Manifesto är just ett manifest och som sådant är det storslaget, inspirerande och underbart. Se bara:

"Imagine a world where everyone was constantly learning, a world where what you wondered was more interesting than what you knew, and curiousity counted for more than certain knowledge. Imagine a world where what you gave away was more valuable than what you held back, where joy was not a dirty word, where play was not forbidden after your eleventh birthday. Imagine a world in which  the business of business was to imagine worlds people might actually want to live in someday. Imagine a world created by the people, for the people not perhishing from the earth forever.
Yeah. Imagine that."

Ageofconversation_front_2

Nu har 103 bloggare (nästan bara amerikaner, så redan där kan man fråga sig hur global Konversationen egentligen är) gjort kollektivt slag i saken och skrivit ihop något som är svårt att avgöra om det är en uppdatering av eller hyllning till The Cluetrain Manifesto, eller helt enkelt bara en statusrapport om Konversationens fortskridande. Och det är här som ämnet blir lite märkligt. För "The Age of Conversation" är nog egentligen det senare men det känns ändå som att den gör anspråk på att vara det förstnämnda. Vilket leder till två problem för min del.

Det ena är att den förstås inte är lika bra som Cluetrain. Den dryper inte alls av samma poetiska på-barrikaderna-umpfh och slutar därmed i ett "jaha" snarare än i ett "jaaa!".

Det andra är att den innehåller väldigt lite nytt och väldigt lite analys, utan mest är en samling klyschor ("don't talk, listen"), självklarheter ("the world today is connected, engaged and interacting") och trötta metaforer ("conversation is a bridge").

Fast nu känner jag mig elak. The Age of Conversation är, när allt kommer omkring, ett lovvärt projekt och ett nyttigt inlägg i Konversationen, om Konversationen. Dessutom innehåller den faktiskt en del guldkorn:

"Seven Ways to Start a Conversation with Advertising

1. Think bigger than an ad
Find a purpose that’s bigger than the brand. Does your brand have a movement it stands behind, something it believes in and it wants others to engage in and talk about? This isn’t about PR spin, but finding a cause and a big idea to get behind.

2. Celebrate great products with creativity
You should be comparing your communication to the best in entertainment, not the best in advertising. Get your communication talked about.

3. Create mechanisms to let the consumer 'in'
Provide forums, opportunities for conversation. This means more than users creating your  ads. Let them have a say in how products are created, and please listen!

4. Add utility to your brand experiences.
What can they do above and beyond their product that adds value to their consumers’ lives?

5. Surprise.
Surprise people; allow them to play and interact with your communication.

6. Take risks
You won’t get talked about if you don’t take risks.

7. The product matters
Advertising can no longer provide a smokescreen for a bad product. If your product is bad, it will generate conversation, but not the kind of conversation you are looking for."

(Ed Cotton, "Seven Ways to Start a Conversation with Advertising", sid 22)

"Media — or to be more clear, what I call the 'little m media — is the information, the experiences and the stuff that we create, consume and share every day.  Media is at the core of what organizations do and what inspires their work.  Media is what we learn from, talk about, and define ourselves by.  It is everything that we create and share — online or off, real or virtual, local or remote."

(Brian Reich, "Putting Media Back in the Middle", sid 80)

"How would you 'brand' differently if you started thinking of your customers as friends and relatives instead of targets?"

(Nick Rice, "Authenticity-based Branding", sid 83)

"...customer conversations aren’t necessarily verbal conversations — they’re often behavioral. Consumers “speak” via the sites they visit, through the transactions and interactions they choose to have, and through their clickstream patterns. Through their actions — not just words — consumers are communicating. Sending clues about their needs, wants, and intentions."

(Ron Shevlin, "Behavioral Conversations", sid 89)

köp den, läs den och blogga om den. Bilda en egen åsikt istället för att bara lyssna på min. Konversera.

(Och läs ännu hellre The Cluetrain...)

Åkestam Open

Img_0052_3

Ikväll så gäller det!! Det är dags för byråns interna Åkestam Holst XBox Open.
Vem vinner och vem försvinner?
(ssch, säg inget....men jag tippar på Mr Borg himself.)
Återkommer med resultatlista såklart, så ni vet vem på byrån som regerar.

Alla pratar om logistik…

Vi har just färdigställt den första lite större kampanjen för Posten Logistik, ett av de bolag som bildades när Postenkoncernen delades upp i fyra bolag vid årsskiftet. Kampanjen innehåller annonser och banners.

Att berätta om kundsamarbeten är långt ifrån något nytt inom B2B-reklam. Men i en tid när logistik är ”det nya svaret” inom näringslivet och när företag som H&M och Ikea får allt större erkännande för att man kanske framför allt har varit duktiga på att kontrollera sina logistikkedjor, ja då kan enkla berättelser från verkligheten förhoppningsvis räcka ganska långt. 

Indiska

Adc_nordic

Hestra

Komplett

Kvarnstrands

 

"The Internet? Bah!"

Ok, det här kanske är lite nördigt men inte desto mindre intressant. Det är en video gjord av Michael Wesch på Kansas State University som en uppföljare till "Web 2.0...The Web is Us/ing Us" och som handlar om hur nätet förändrat vår syn på information. Eller snarare på hur information skapas och lagras, t ex i och med framväxten av användargenererade "folksonomies" (i motsats till traditionella, expertdefinierade "taxonomies") som standarden för hur information ska organiseras.

Fast egentligen handlar det ju förstås om mer än bara information. Det handlar om beteende, vana och förväntningar som startar på nätet men får konsekvenser för hur vi lever även i den "verkliga" verkligheten. Att vi tar för givet att vi ska kunna påverka, ifrågasätta, skapa eget och inte längre acceptera (alltför mycket) toppstyrning eller att bli pådyvlade en färdigstöpt sanning. Av experter. Av makthavare. Av media. Eller av företag som vill sälja produkter. 

(Tack för tipset, Ariel.)

Branding enligt Marx

Karl Marx trodde inte på gud, men sitter han där uppe i himmeln sliter han sig nog i skägget när han nu får läsa sina teorier förvanskade på en reklamblogg.

Marx

Marx var en framsynt filosof, sociolog, historiker, ekonom och en massa annat. Faktum är att han utan att förstå det själv hade en hel del tankar om varumärken och reklam. Läs bland annat kapitel ett i Kapitalet.

En av Marx teorier handlar om "varufetischism". Den gamle filosofen menade att produkter och varor inom det kapitalistiska systemet får ett värde utöver "bruksvärdet". Detta okäta värde eller "varans egna liv" är del av den kapitalistiska illusionen enligt Marx. Är det han talar om inte i själva verket "brand equity"?.

Marx beklagade sig över att produktion inom kapitalism enbart sker för att skapa "extravärdet", som även blir bytesvärdet. Produkten blir till subjektet och arbetaren/människan till objektet. Redan för över hundra år sedan fanns det alltså en planner som ville ta konsumentens parti och klagade på att det var varumärket som stod i centrum.

Filosofen hävdade att industrisamhället, när det ersatte den traditionella bytesekonomin, förstörde de sociala relationerna mellan människor och skapade ett samhälle med enkom materiella relationer.

Marx tankar kan också ge en förklaring till varför det behövs reklambyråer. Den gamle tysken menade att kapitalismen gjorde producenterna främmande för varandra och för konsumenterna. Så var det inte på bondesamhällets tid. I en värld av producenter som är främmande för varandra är det klart att det behövs B2B-byråer och är den objektifierade konsumenten ett frågetecken inför producentens subjekt, får reklambyrån agera tolk.

Vad är 700?

Redstring2

700is är en experimentell filmfestival på Island.

Rightear

700 Reasons är en sajt med 700 skäl att lära sig språk.

Hobo

700 Things är en Flickr-grupp med 700 av en massa olika saker, t ex luffare.

700club

700 Club är ett kristet TV-program.

Smsil_700ati

Model 700 är det populäraste fabrikstillverkade geväret i USA.

Billycrystal

700 Sundays är en bok och en show av Billy Crystal.

100_1819

Flint 700 är en bowlingklubb i Flint, Michigan.

Judge

§ 700 är en lag mot skändande av den amerikanska flaggan.

Seven    Zero    zero

Och 700 är antalet inlägg som just precis nu har gjorts på den här bloggen sedan starten. Tack för att du läser. Det kommer mer.

Mackfajten

Då mina frukostkreationer i arla morgonstund har rönt en hel del intern beundran, lägger jag upp morgonens skapelser för extern beskådan:

Till vänster har vi en enkel grovmacka. Sen en salladsbädd, besmetad med leverpastej. På den vilar inte färre än fyra gurkor.

Även I mitten beskådar vi en grovmacka med salladsbädd. Mellan lagret av tomatskivor, krasse och örtsalt gömmer sig en mjuk avokadokräm.

Längst ut har vi så en grovmacka, salladsbädd, herrgårdsost, skinka, fransk senap. Toppad med paprika.

Dsc00295

Då jag är medveten om att min morgonfetischism delas av andra, utlyser jag härmed en Mackfajt. Intressanta bidrag, interna såväl som externa, kommer med jämna mellanrum publiceras och recenseras på bloggen. Maila mig era bidrag.

För att få en nöjd kund behövs reklam

Mailbox_3 I SvD idag var det en stor artikel om telekom bolagen och hur nöjda deras kunder är. Föga förvånande låg Telia i topp medan Glocalnet låg i källaren. Vår egen uppdragsgivare Bredbandsbolaget fick fina betyg vilket vi tycker är roligt.

Det som var så intressant med den här artikeln var Micael Dahléns uttalande om att det inte bara krävs en bra produkt och service för att få höga poäng på NKI:n, nej det krävs att man också investerar en hel del i reklam. Kanske lite motsägesefullt när det dagligen rapporteras om att konsumenterna är reklamtrötta och försöker göra allt för att slippa reklam. Men icke för ty, så är det ändå så att reklamen är en oerhört viktigt beståndsdel i att skapa nöjdare kunder vilket Micael Dahlén konstaterar i dagens artikel.

”Reklammängden spelar roll för uppfattningen om man är marknads- och kundorienterad. Och ju mer reklam företaget gör desto mer kvalitet uppfattar kunderna att företaget erbjuder, säger Micael Dahlén”.

Kanske inga nyheter, men det tål att upprepas.

Extraprisernas tyranni


Mobbing


Det blev inte "imorgon", det blev idag istället. Men här kommer i alla fall en sammanfattning av JIM Media-Intells studie av riskerna med extrapriser och trade promotions i dagligvaruhandeln:

  • Om man räknar in alla kostnader i sammanhanget, uppskattas 90% av alla TP-aktiviteter i USA att vara olönsamma. Inget tyder på att situationen skulle vara annorlunda i Sverige.
  • Enligt DLF stod TP för 44% av marknadsföringskostnaderna för deras medlemmar under 2001. Inga nya uppgifter har publicerats sedan dess men andelen har knappast minskat.
  • Den tillfälliga volymökning som ett extrapris kan ge upphov till kan få negativa konsekvenser på sikt, eftersom kunder som handlar till extrapris väntar med sina återköp tills varan reas ut nästa gång.
  • 1/3 av merförsäljning som uppstår i samband med ett extrapris utgörs av lojala kunder som tidigarelägger sina köp; de hade alltså köpt varan ändå, men till ordinarie pris.
  • 1/3 av volymökningen kommer från märkesbyten, men de som byter förblir inte lojala utan går tillbaka till sitt vanliga märke när extraprisaktiviteten är över.

Så varför håller DVH-leverantörerna på så här, om det är så olönsamt? För att de känner sig tvingade förstås. Kedjorna kräver dels att leverantörerna måste sänka sina priser, dels att de lägger en stor del av sin marknadsföringsbudget på att finansiera kedjornas reklam. Knivigt, men återigen finns det bara ett sätt att komma ur den rävsaxen och minska kedjornas makt: genom att bygga en starkare relation med slutkunden. Med bra produkter. Och bra reklam.

(Källa: Quo Vadis)

Resultat som vi är stolta över

Visst är det roligt när konsumenter har sett och uppskattar vår reklam, men roligast är när det även kan härledas till ökad försäljning. I den senaste uppföljningen av vår kampanj för Bredbandsbolaget, visar att man inte bara har sett reklamen, gillar den utan att den även driver försäljningen. Detta trots att konkurrenterna ökar sina medieinvesteringar och Bredbandsbolaget minskar sina.

Följande citat kommer från NMA, som är ansvariga för mätningen.

"Kampanjen har givit tydlig varumärkes- och försäljningseffekt i kärnmålgruppen"

Reklamerinran (referensvärde 50%)        Liking (referensvärde 35%)

Bild_1_3Bild_2_2                                                                              


För att se kampanjen klicka här

Imorgon gäller det för He-man Holfve

Tjurruset_start

Byråns bjässe har nämligen fått för sig att tvinga 2.256 andra vettvillingar att äta grus i något som heter Tjurruset och som går av stapeln imorgon lördag ute i Täby. Vi är fulla av förtroende. Övriga bör vara fulla av fruktan.

Holfve_terminator
Kungen av Kungsgatan.


Medalj_tjurruset
Blodsmakens belöning.


Sir_tom
En helt annan tjur med en helt annan medalj.

Det här tål att sägas hur många gånger som helst

Bart_lonsamhet

Nu är det bevisat än en gång: Vägen till framgång i dagligvaruhandeln stavas r-e-k-l-a-m.

JIM Media-Intell, GfK och SIFO Research International har följt 19 produktkategorier och deras varumärken under perioden 1997-2005 och kommit fram till det följande:

  • De stora förlorarna under perioden var de varumärken som drog ner på sina reklaminvesteringar.
  • De som istället ökade sina reklaminvesteringar rejält under åren från 2002 jämfört med perioden 1997-2000 ökade i de flesta fall även sina volymandelar.
  • De kunde dessutom höja sina priser.
  • Varumärken som satsade hårt på prisaktiviteter handlade konsumenterna mer av vid varje tillfälle, men de köpte dem mer sällan. (Gissningsvis lär sig folk att bunkra upp när det väl är extrapris och handlar inte däremellan.) Sammantaget gjorde det att dessa märken förlorade i total försäljningsvolym.
  • Det är de reklamintensiva varumärkena som har överlevt. De som överlevde från 1997 till 2005 investerade 90% mer per volymandel än de som försvann från marknaden. De märken som tillkom efter 1997 och överlevde till 2005 la 114% mer på reklam än övriga.

Man gör också ett par konstateranden som, även de, förtjänar att upprepas om och om och om igen:

För det första att ett leverantörsvarumärkes enda vapen i kampen mot EMV är att satsa på produktutveckling eller att stärka banden med konsumentera med hjälp av relationsbyggande aktiviteter, t ex reklam. Istället retirerar alltför många till promotions och priserbjudanden, som bara leder till en falsk och kalkylerad - i motsats till äkta - lojalitet som är lätt för konsumenten att helt osentimentalt överge.

För det andra tror många att de ska få full avkastning på sina reklaminvesteringar alltför snabbt, medan alla riktigt framgångsrika leverantörsvarumärken i själva verket vet att det krävs långsiktighet i investeringarna. Ett starkt varumärke är helt enkelt en förutsättning för att bli stor och reklam (i vilken form det än må vara) är i sin tur en förutsättning för att skapa ett starkt varumärke. Ganska självklart, eller hur?

I undersökningen finns också ett avsnitt som drar undan benen för extrapriser, som visar sig vara förödande för lönsamheten. Mer om det imorgon.

(Källa: Quo Vadis)

Ekorätt, nästa års stora trend?

Returlogo_2 Det kommer kanske inte som en överraskning att modeindustrin nu fokuserar allt mer på den miljötrend som råder. Många mindre och nischade varumärken har ganska länge tänkt och arbetar i dessa banor. Patagonia  är ett varumärke inom outdoor segmentet, som ganska tidigt valde att producera alla sina kläder i enlighet med återvinningsprincipen och lät också några procent av vinsten gå till ett miljöprojekt varje år.

Men nu känns det som den ekologiska trenden fått rejält fotfäste inom modeindustrin.Idag ger sig alltfler än obskyra vintage varumärken in i kampen om att producera och lansera modevarumärken med miljöfokus till en bredare massa. Ett tydligt exempel på det är till exempel att är världens första ekologiska modevecka som hålls Portland nästa vecka. På ekonominyheterna skriver idag Sofia Hedström om den rådande miljötrend som råder och om hur stora varumärken som bl a Levis blivit tvingade till att producera "giftfria" jeans!!(har man verkligen gått omkring och haft gift i brallan tidigare?).

Det känns bra att även de större modevarumärkena fått upp ögonen och börjat producera kläder som ligger i linje med en återhållsam miljöpåverkan, fast jag kan ändå inte fundera på om det trots allt är drivet av de ekonomiska möjligheter mer än att man vill bidra till mindre miljöförstöring? Fast jag är ju lite cynisk av naturen.

Personligen tror jag att vi kommer få se ännu fler branscher som hänger på miljötrenden. Och egentligen spelar det ingen roll om företagens drivkraft är större marknadsandelar eller att de faktiskt vill göra skillnad för miljön. Så länge det bidrar till mindre miljöpåverkan av moder jord så är jag glad.

En intressant aspekt av den här "trenden" är att räkna hur många varianter av reklamkampanjer vi kommer få se på temat "miljövänligt" nästa år. Hur som helst så får vi verkligen inte hoppas att det bara är en "trend", utan att företagen fortsätter ha miljöfokus även när det blivit ett hygienkrav och inte en längre differentiator i kampen om marknadsandelarna.

Richard "Sir Branding" Branson gör det igen

Virginmoney

Finns det någon entreprenör i hela världen som hugger snabbare på affärsmöjligheter än Richard Branson? Tveksamt. Nu när kreditmarknaden i USA ligger i frysboxen lanserar Virgin Money "friends & family loans", dvs att man lånar pengar av familj och vänner med Virgin Money som mellanhand och administratör. Då blir det enklare och mindre pinsamt, är väl tanken.

Och läs Sir Richards spinn på det hela:

"Sir Richard said the CircleLending model had appealed to him because his own business empire had been founded on the basis of borrowing from his family. 'One of the first things I did was to build a recording studio, and one of the things I did was to get an aunt to give me second mortgage,' he said. 'That one gesture by her resulted in the Virgin Group becoming a $20bn business.'"

Ren och skär PR-poesi.

Sibylla fyller 75 år!

Det firar vi med fyra helsidor i kvällspress och radiospotar. Hurra! Hurra! Hurra! 

26051sib0305_helsidorp1new_2

26051sib0305_helsidorp3new

26051sib0305_helsidorp2new

26051sib0305_helsidorp4new

Radiospot: Sibylla_Gamlingarna_3_45s.mp3

Radiospot: Sture_45s.mp3

Radiospot: Sibylla_75ar_15s.mp3

Radiospot: Sibylla_071020_Namnsdag_15s.mp3

Cigarettrök, giftutsläpp och reklam

- När The Economist skriver om det, kan vi inte längre tiga ihjäl det, då måste det upp på agendan, vare sig vi vill eller inte, förklarade en gång i tiden en ärrad gammal diplomat för mig.

Om det inte bara är den internationella diplomatin som väljer sina strider med the Economist som lackmuspapper, kanske vi inom vårt lilla skrå, snart är illa ute.

Bloggarna har surrat kring ämnet ett bra tag och sedan i torsdags har även en miljon prenumeranter av The Economist, viktiga beslutsfattare världen över, kunnat läsa att Sao Paolo har illegaliserat all utomhusreklam.

Sao Paolo är världens femte största stad och ligger i världens femte största land, Brasilien. Brasilien producerar högklassigt elegant reklam, men behandlar nu utomhusreklam likt giftiga utsläpp eller inomhusrök, negativa externaliteter som samhället bör förbjuda.

Saopaulowithoutads

Att reklam kan likställas brottslig verksamhet, för så blir det om man hårdrar det, borde få brasilianska reklamare att klia sina huvuden och fundera på vad det egentligen är de håller på med, eller säger sig hålla på med.

Och även vi svenska reklamsnickare kanske ska ta och grubbla över vad det är vi pysslar med, eller vad det är vi kallar det vi pysslar med. Debatten kan mycket snabbt sprida sig till oss.

Enligt Wikipedia är reklam (advertising) ”…paid, one-way communication through a medium in which the sponsor is identified and the message is controlled by the sponsor.”

En definition som ger ett brett spelrum för vad ett företag, som i sin verksamhetsbeskrivning kallar sig för reklambyrå, kan arbeta med. Detta är både bra och dåligt.

Dåligt då Sony Bravias Play Doh och det erbjudande om att köpa potenshöjande medel som jag fick i min mail i morse, båda klassas som reklam.

Bra, eftersom det ger oss makt att hela tiden utnyttja definitionens lösa ramar för att förskjuta den allmänna uppfattningen om vad som är reklam.

Men har det gjorts? Går du ut på gatan i ett västerländskt land och frågar människor i olika åldrar vad som är reklam, är jag säker på att du kommer att få ungefär samma svar som du hade fått år 1977.

Går du ut på gatan i ett västerländskt land och frågar människor i olika åldrar vad som är en telefon….

Old_phone_2_2

En orättvis jämförelse, men ändå inte. Telefondefinitionen styrs av teknikutveckling, vi kan styra vår definition själv. Ändå har den stått stilla.

Remarkabelt med tanke på hur mycket det talas om kreativitet.

Flaggan i topp…

Burk_liggande

Det tvååriga uppdraget för Norrlands Guld har för byråns räkning handlat om att gjuta ny energi i det framgångsrika konceptet ”När du vill vara dig själv för en stund”.

Första året resulterade i långfilmen ”Snart är det lördag igen” och var ett mastodontprojekt i samarbete med Jesper Kouthoofd, Henrik Schyffert, Forsberg & Co och Stefan Öström/Apans Planet. Filmen fungerade som motor och genererade trailers, affischer, produktionsblogg, digital casting, auditions, bakomfilmer, topplistenoterad filmmusik, världspremiär i Sollefteå, stockholmspremiär och naturligtvis dvd-släpp.

Media var först förtjust och förmedlade långfilmsprojektet med hull och hår, men surade en del när man upptäckte att resultatet inte riktigt blev vad man trott; det blev en 25 min film om ett havererat långfilmsprojekt. Norrlands Guld-publiken var dock med på noterna under hela året och varumärket mådde bättre än någonsin.

Det senaste året har fokus från byråns sida legat på den jeanslansering som genomfördes för någon månad sedan. Vi ville undersöka vilka subkulturer Norrlands Guld kunde associeras med parallellt med den värld som handlar om att killar träffas, umgås, kollar fotboll och dricker öl. Den världen blev jeans och tillsammans med Örjan Andersson på Weekdays/Cheap Monday föddes planen på en alldeles egen modell av Norrlands Guld Jeans.

Samma visa upprepades som med filmen, uppmärksamheten blev stor och när jeansen släpptes på nätet brakade sajten samman i trängseln. Nästa morgon ringlade kön lång utanför Weekday-butikerna och den limiterade upplagan tog slut på några dagar. För någon vecka sedan såldes ett par Norrlands Guld Jeans på Tradera för mer än 4.000 kr, trots att ursprungspriset var en bra bit under tusenlappen.

Hur tänkte vi? Varför ska ett av landets mest folkkära varumärken hålla på och krångla med långfilmer och jeans? Vad är det för fel på 30 sek formatet och lite sköna annonser?

Svaret är lika enkelt som självklart. Varje varumärke och annonsör som följer vad som håller på att hända i det allt mer fragmentiserade medielandskapet och som samtidigt förstår värdet av att interagera med sin publik, att släppa lite på prestigen och ge sig ut på ibland oprövad mark, kommer att bli vinnare. Den som bara plöjer på i invanda fåror och som kommunicerar envägs utan möjlighet till dialog och interaktion kommer att få det jobbigt. Sedan kan spelplanen vara digital, pappersburen eller tredimensionell verklighet, kanske allra helst allt på en gång.

När vi nu lämnar över stafettpinnen till nya kreatörer utanför Åkestam Holst vill vi tacka Spendrups för att vi har fått möjligheten att prova det arbetssätt som vi tror kommer att vara det allt igenom dominerande i framtiden. Varumärken måste göra mer och prata mindre.

>> mer

Tydligt mål. Ännu tydligare resultat.

Igår ägnade Dagens Industri ett helt uppslag åt Oriflames mastodont-projekt att flytta huvudkontoret till Stockholm, från Bryssel och Malmö. I dessa tider av överhettad arbetsmarknad i Stockholm bestämde man alltså att på ett bräde anställa 200 nya medarbetare inom så pass specialiserade områden som produktutvecklare, projektledare, art directors, copywriters och originalare. 100 medarbetare räknade man med att få med sig från Bryssel och Malmö, men 200 behövde som sagt nyrekryteras. Beslutet togs i februari och i nästa vecka står allt klart.

Nu när projektet summeras kan Oriflame berätta att man fått 6000 ansökningar, alltså 30 sökande per tjänst.

Det vore förstås förmätet att ta åt sig äran för denna lyckade operation, men man kan ändå konstatera att vi gjorde rekryteringskampanjen, både på nätet och i print. Så det så.

Picture_1

Oriflame_14maj_dn_2

Oriflame_15maj_dn_2

Oriflame_16maj_dn_2

Oriflame_elle_12juni_225x298_2

Den nya musikindustrin

Newmusic

Stora grejer är i görningen.

A few good creative men

Have a look at this and be inspired.

London International Advertising Awards

Liaa

Keep your fingers crossed, as we have two digital finalists in LIAA.

Digital Media Interactive Banners: Posten, "Make a Banner Wish"   
Digital Media Mobile Advertising: Spring Mobile, "Hear the difference"

The winners will be announced at the Hippodrome, London on Monday, 12th November 2007.

Sign of the times

362_water

Vad är verkligt och vad är virtuellt? I söndags slutade World Cyber Games, spelvärldens olympiska spel. USA vann, Brasilien kom tvåa och Sydkorea trea.

Här är ett företag som hänger med i svängarna:

342_water

(Via Influx Insights)

Berghspraktikanter

Praktikanter
Terry Lee Fredin och Philip Frendberg är på plats.

Sneakers of the day...

Jbkidrobot
JB Classics/Kid Robot. No. 127 of 220.

Så här säljer man bil

Langsiktighet

I morse var jag och Jerker på ett oerhört inspirerande föredrag om The Toyota Way, signerat Toyotas företagsbilsdel. Syftet var förstås att i förlängningen sälja tjänstebilar till oss och de andra närvarande, men sättet man gjorde det på var en uppvisning i hur en slipsten ska dras. Inga stå-upp-komiker. Inga jippon. Inga skojfriska upptåg för att smöra för potentiella kunder.

Under en knapp timme stod istället Dag Lotsander från Toyota och på ett avslappnat och ödmjukt sätt berättade om Toytas företagsfilosofi, och välkomnade de närvarande att använda samma principer i sina egna organisationer. Han sålde företaget Toyota, hela varumärket Toyota, istället för att rabbla modell- och finansieringsfakta eller ägna sig åt bilporr.

Tre saker jag tog med mig:

1. Värdet av långsiktigt tänkande.

På Toyota värdesätts "långsamt och rätt" högre än "snabbt och fel". I ett kvartalsnärsynt näringsliv känns det skönt att höra ett företag säga att man jobbar med upp till 25-åriga perspektiv och är villig att ta kortsiktiga smällar för att faktiskt leva upp till – inte bara prata om – sina visioner. "Straffar sig inte det i aktiekursen?" undrar då kanske vän av ordning. Nä. Toyota är världens i särklass högst värderade bilföretag, till exempel tre gånger så högt värderat som det i omsättning mätt lika stora GM.

2. Värdet av en stark kultur.

Alla företag har förstås inte en lika intressant historia att berätta som Toyota, men den historien är resultatet av ett långt och medvetet arbete med att bygga en stark företagskultur. Den enorma betydelsen av sådana mjuka - vissa skulle säga flummiga - värden och hur vissa har svårt att förstå dem framkom tydligt när någon i publiken frågade: "Men vad är incitamentet för en bilarbetare att påkalla brister, och därmed förbättringspotential, i produktionen om de inte får någon bonus för det?" Dag svarade: "Alltså, de drar inte i snöret (Toyota-språk för att påkalla fel) för att de får pengar för det. De gör det för att det är så vi jobbar här. Det är det som är kultur."

3. Jag är helt såld.

Om jag någonsin ska köpa bil kommer det att bli en Toyota. Jag gillade dem redan tidigare och nu älskar jag dem (så mycket man nu kan älska ett bilmärke). Det är helt enkelt briljant av Toyota att tänka inifrån-och-ut här, att använda ett från början internt verktyg i sin externa marknadsföring. Vi berättar om vårt företag, vår kultur och hur vi jobbar så kanske någon gillar oss. Jajamensan.

Snyggt jobbat, Toyota. Och om byrån hade något med det här att göra – hatten av.

Kan en reklam någonsin plagieras?

Som alla säkert vet är nya Sony Bravia-filmen här. Och anklagelserna om plagiat duggar tätt från världens alla bloggare.

Så vitt jag vet är ett "plagiat" någonting som kan drabba en vetenskapsman eller en konstnär. Reklam är varken konst eller vetenskap och därför är "plagiat" inte möjligt inom reklam.

Reklam har inget eget existensberättigande utan är ett verktyg som används för att förändra eller förstärka beteenden. Således handlar reklam om strategi. Strategi är någonting som "kopieras" hej vilt. Managementtermen "best practice" bygger på idén att det för ett givet problem finns en bästa lösning som kan återanvändas. Precis som Göran skriver, var Intel inte först med det som kallas för Ingredient Branding. Men inte heller Gore Tex var först. Pionjärerna inom området heter Nutrasweet och Lycra.

Intel "plagierade" Nutrasweets strategi rakt av, som filmerna nedan illustrerar tydligt:

Rätt använd reklam kan såväl sänka ett företags kapitalkostnad, som öka dess börsvärde och avkastningen till ägarna.

En artikel i European Financial Management från 2005, "Can Companies Influence Investor Behaviour through Advertising?", visar kort och gott att det finns ett starkt positivt samband mellan reklaminvesteringar och börsvärden. En ännu bättre artikel, "Marketing's Credability: A Longitudinal Investigation of Marketing Communication Productivity and Shareholder Value" (Journal of Marketing, oktober 2006), visar samma positiva samband mellan reklaminvesteringar och finansmarknadens värdering av det investerande företaget:

Bild_1

Ser man reklam som det strategiska managementverktyg det är, känns det underligt varje gång plagiatdiskussionen kommer igång. Inte för att diskussionen om originalitet i sig är fel, men den har fel utgångspunkt.

Diskussionen bör, som bloggen Scamp skriver, föras med effektiviteten som utgångspunkt. Ooriginell reklam är inte lika effektiv som nytänkande reklam. Men precis som det kan kopieras på det strategiska planet utan att det uppstår ett ramaskri, bör det kunna kopieras i utförandet, så länge det finns en relevans. Och den som bör bedömma originaliteten är egentligen ingen annan än konsumenten.

En saga om reklam och aktieägarvärde

Jag hade tänkt berätta en saga. En saga som egentligen är meningslös att berätta för reklamnördar. Sagan borde istället berättas för en sån här:

Businessman_4 

Men du kanske känner en sån eller kommer att sitta i en flygstol eller på en middag bredvid en sån, inom en inte allt för snar framtid. Ta då tillfället i akt och berätta den här sagan, en av få som innehåller både "reklam" och "ökat aktieägarvärde" i ett och samma stycke.

Till sagan: Det var en gång ett företag som tillverkade en liten komponent, som finns i alla datorer. En inte helt oväsentlig, men ändå fullständigt utbytbar del som många andra företag också tillverkade. Slutkonsumenten av datorer brydde sig ungefär lika mycket om vem som tillverkade komponenten som hon eller han brydde sig om vilket företag som gör sockret som finns på kanelbullar.

Det var datorföretagen som satt på all makt och kunde spela ut de olika tillverkarna av den lilla komponenten mot varandra och pressa ner priserna.

Komponenttillverkaren var olycklig över detta. Företaget led av usla marginaler och de kände sig maktlösa och oförmögna att själv styra sin affärsverksamhet.

En dag fick företagets marknadschef, Dennis Carter, en idé:

- Vi ska göra reklam!

- Vadå reklam, mot datortillverkarna menar du? var det kanske någon som svarade.

- Nej, vanlig reklam som går på TV, sån som CocaCola och Kellogs Cornflakes gör.

- Vi säljer inte till konsumenter, ingen konsument vet vilka vi är eller bryr sig ett skvatt om oss. Menar du verkligen att vi ska göra reklam för konsumenter?

- Ja det menar jag.

Klicka här, så kan du nog lista ut vilket företag det rör sig om.

I början av 1990-talet beslutade sig Intel för att börja med konsumentreklam. Ett okonventionellt beslut för ett företag som tillverkar en osynlig, odifferentierbar "commodity" på en B2B-marknad. Men Intels företagsledning såg reklam som det strategiska verktyg som bäst kunde hjälpa företaget ur den knipa de befann sig i.

Intel skapade ett program, The Intel Inside Program, och "valde ut" de 200 tillverkare de ville arbeta med inom ramen för programmet. De övertygade dessa att de kunde få en konkurrensfördel genom att berätta för slutkonsumenten att datorerna var försedda med processorer från Intel. Varje gång en datortillverkare gör det, som i filmen nedan, betalar Intel halva mediakostnaden.

Intel satsade samtidigt stora summor på egen reklam, åtta procent av den årliga omsättningen för att göra filmer som den här:

När Intel stod inför sitt problem, var det ett problem av affärsmässig och strategisk karaktär. Ett problem som många dyra konsulter säkert skulle ha velat lösa med andra medel. Men Intel valde reklam som sitt strategiska verktyg.

Och Intels reklam lyckades stöpa om hela marknaden för hemdatorer. Intel fick konsumenterna att börja bry sig om vad som sades finnas i burken, snarare än om vem som hade tillverkat den.

Till slut var det datortillverkarna som blev maktlösa. Konsumenterna sket blankt i ifall datorn hette IBM eller Acer, så länge det stod Intel Inside på den. Även om AMD och andra konkurrenter tillverkade bättre processorer, spelade inte det någon roll. Slutkonsumenten föredrog Intel och då tvingades även datortillverkarna att göra det. När Intel stod på sin topp, kontrollerade de 90 procent av markanden för microprocessorer.

Intel är ett klart lysande exempel på vad som kan åstadkommas med reklam och varför reklam inte är en dyr kostnadspost utan en lönsam investering. Intelsagan visar också den tydliga kopplingen mellan reklaminvesteringar och aktieägarvärde:

Intc

Till slut blev Intel så framgångsrika att de stora datortillverkarna, som IBM, lackade ur över den nya och för dem mycket ofördelaktiga maktbalansen. IBM tvingades hoppa av tåget och sålde ut hela sin PC-del till kinesiska Lenovo.

Men Intel finns kvar, även om det har hänt mycket sedan dess. Intel skrotade för något år sedan "Intel Inside", fick hybris av sin ställning som ett ledande konsumentvarumärke och försökte utan framgång sälja allt från klockor till digitalkameror och mp3-spelare.

Men det är en annan saga som vi kan ta någon annan gång.

Istället för halsbränna / Instead of heartburn

Två nya filmer för vår kund AstraZeneca som nu relanserar Losec Mups som ett preparat mot tilfällig halsbränna, en mycket vanlig åkomma som 4 av 10 svenskar lider av - men väljer att inte behandla alls.

Two new TVC-spots for our client AstraZeneca who is now relaunching Losec Mups as a remedy against  temporary heartburn, a very common ailment that 4 of 10 Swedes suffer from - but choose not to treat at all.

Allt är ändå bara en chimär

Sokrates_2

Var finns verkligheten egentligen? Består våra liv numera bara av 3d renderingar och virtuella världar. En synnerligen välgjord sådan föreställningsvärld är radiotetaterpjäsen Jag, Sokrates och Lars, som sänds i repris natten till söndag 7/10 klockan 00.10 i P1. Var beredd på mentala åkningar och inre upplevelser. Rekommenderas!

När världarna möts

When_worlds_collide

Det snackas och bloggas om 3D-nätet. Det vill säga att tvådimensionellt surfande på URLer kommer att ersättas av ett Internet som en enda stor virtuell värld i 3D, där man istället för att surfa in på aftonbladet.se låter sin nätgubbe, eller avatar på buzzspråk, läsa Aftonbladet i 3D.

Detta kan möjliggöras av en rad olika fenomen:

1. Myrl är ett företag som arbetar med att skapa gränssnitt mellan de virtuella världar som finns idag. Kort sagt kan din Secondlifegubbe snart utan problem promenera rakt in City of Heroes eller något annat onlinebaserat 3D-spel eller 3D-värld.

2. Det ryktas om att Google ska använda Google Earth för att skapa en virtuell värld, en virtuell karbonkopia av vår riktiga värld. Vad händer om Google kopplar AdWords till den virtuella världen, för att förmedla annonsutrymme? Är det då google som äger den digitala varianten av en stortavla som finns i den verkliga världen?

3. Redan idag finns det möjligheter att 3Disera internet utan att långa laddningstider krävs, som den här fantastiska snutten visar:

4. Det är fysiskt möjligt att förflytta var det upplevda jaget befinner sig. Kopplas den möjligheten till en nätbaserad 3D-kopia av verkligheten kan jag sitta och dricka en öl framför datorn men uppleva det som om jag afterworkar med mina polare på Sturehof.

Varför ska man då ta på sig sina ytterkläder och masa sig iväg till verkligheten när man kan uppleva den, liggandes under täcket?

Redan nu börjar de "primitiva" nätbaserade världar vi har, krocka med verkligheten. En man i England bröt sitt besöksförbud mot sin exfru på facebook och fick ett kortvarigt fängelsestraff.

Jail

Vem behöver science fiction när man kan sitta och drömma iväg om sånt här på arbetstid.

Om du jobbar med att köpa eller bedöma reklam och ska se en enda YouTube-video i år, se den här

För den är helt fantastisk. Den gjordes helt nyligen av Boston-byrån Arnold som en introduktion till reklamtävlingen Hatch, och visar hur en fokusgrupp totalt sågar animatics-versionen – dvs den version som reklamfilmer normalt förtestas i - av det som är en av de mest fantastiska reklamfilmerna som någonsin gjorts, Apples "1984":

Och här är den färdiga filmen:

Är det någon som behöver fler bevis för det livsfarliga med förtester av reklam efter att ha sett det här, räck upp en hand.

(Via The Toad Stool och Adverganza)

Ditt varumärke är inte min kompis

Salesman

"Facebook is the 21st century diner or malt shop. It’s where teens and young adults go to hang out. And the last thing they want is some salesperson coming up in their face and trying to have a 'conversation' with them while they’re figuring out when they’re going to the movies. They don’t want to talk to you. They want to talk to their friends."

"Your Brand Is Not My Friend" är ett tänkvärt inlägg i konversationen om Konversationen. Eller rättare sagt en två minuters intensivkurs för företag som är sugna på att ge sig in i den, och inte råkar vara ett "Prom King brand" med en inneboende magnetism som gör att människor flockas kring det.

Slutsatsen? Var äkta. Låtsas inte. Gör sånt som folk kan ha nytta av, så kommer de att respektera dig. Som till exempel det här. Då kan du till och med få PR på köpet.

Så lätt att säga. Så lätt att hålla med om. Så lätt att glömma.

Jag vet att både jag och andra sagt att det inte skulle bli mer om Gorillan och ändå kommer här ett inlägg till, men det blir det sista. På hedersord.

För det var ju det där med relevansen. Åsikterna i bloggosfären och reklamvärlden om Gorillan har varit många och skiftande och de som är negativa till filmen framför två skäl till det: att de är tveksamma till att den faktiskt säljer produkten och att filmen helt saknar relevans. Vad har en trummande gorilla med mjölkchoklad att göra?

Enda anledningen till att jag nu ägnar ytterligare kilobytes åt Gorillan (för sista gången) är att båda de här invändningarna är intressanta att fundera närmare på. Och för att åtminstone den ena innehåller några lärdomar som sträcker sig längre än Gorillan och ut över hela reklamdjungeln.

Reklamvarumarkeforsaljning
              Hur reklam driver försäljning. Ur "När gräset växer".

Det första argumentet är inte helt lätt att motbevisa i oomkullrunkeliga siffror (som väl är det som krävs för att belackarna ska bli nöjda) men lite perspektiv kan vara på sin plats. För det första gäller det att inte glömma bort att Cadbury's är Storbritanniens Marabou - ett salient, traditionsrikt vardagsvarumärke som alltid funnits, alla känner till och alla äter. Det är inte fråga om någon okänd nykomling som ska göra sig ett namn utan om en småsömnig elefant som behövde livas upp lite. För det andra är choklad en typisk kategori där ovanligt mycket av köpbesluten drivs av aktivitet, nyhetsvärde, buzz och engagerande reklam, åtminstone om man ska tro Nielsen. Mot den bakgrunden känns det som en rimlig bedömning att Gorillan faktiskt kommer att kränga snask både på kort och lång sikt. Men det återstår att se.

Det andra argumentet är lättare att gå i clinch med. Gorillan är ju hur relevant som helst. För vad betyder "relevant"? Det kan förstås betyda att det ska handla om produkten. Men det kan lika gärna betyda att det ska handla om människors upplevelse av produkten eller, uttryckt på ett mer ekonomiteoretiskt sätt, vilken nytta produkten levererar till människor. Oftast banar den senare sortens relevans vägen för intressantare och därmed effektivare reklam.


  Relevant.                                                                            Också relevant.

I vissa fall kan relevansen ligga i en djup sanning om människors relation med produkten. I andra fall är det mycket enklare och Gorillan är ett exempel på just det. "Man blir glad av att äta choklad så därför är det relevant att göra en reklamfilm man blir glad av att se." Möjligen är den tanken löjligt simpel och en besvikelse för de planners, reklamanalytiker och andra som helst vill problematisera i överkant, men lysande reklam blev det. Ibland är det precis så enkelt och precis så svårt.

Så vad lär vi oss? Två saker.

1. Bra reklam, vare sig den förekommer på nätet eller någon annanstans, handlar inte om att bara göra något kul och hänga på loggan efteråt.

Den som tror det, och därmed att man lika gärna skulle kunna ha slängt in en Länsförsäkringar-, Ajax- eller Volvo-logga efter den trummande gorillan, misstar sig skarpt. Reklamen måste vara relevant men relevansen kan som sagt vara av olika karaktär. Och att hitta den i den grundläggande, om än enkla, drivkraften bakom varför människor köper produkten, det kan väl inte vara så dumt trots allt?

2. Däremot räcker det inte med relevans. Det har det förstås aldrig gjort, men det har heller aldrig varit så viktigt att komma ihåg det som nu när människor scannar reklam som Arnold i Terminator. "Intressant" är nyckelordet i all nutida, riktigt uppskattad reklam. Är reklamen så intressant att människor frivilligt vill ta del av den? Och här kan man väl konstatera att "intressant" på senare tid har fått en välbehövlig uppryckning i ekvationen:

Relevantintressantbriljant

Men inte på bekostnad av "relevant". För bara när båda är på plats blir det riktigt, riktigt bra. Som i Cadbury Gorilla. Eller i Skoda Cake. Eller i Sony Bravia Balls. (Den gemensamma länken, någon?)

Så den övergripande slutsatsen är väl att, även om reklamen måste ha en koppling till produkten eller nyttan med produkten, gäller det att inte utveckla tunnelsyn i jakten på relevansen. För då kan det lätt bli precis som det brukar bli:

Hur "relevant" som helst, eller hur?

Det var det. Hej då, Gorillan.

Två filmer

Vissa varumärken trotsar relger, lagar och teser om hur varumärken bör bete sig och uppfattas. De blir till mer än varumärken, de förändrar världen och blir till supersalienta kulturfenomen.

De som gjorde följande film tänkte knappast på att de jobbade gratis åt ett av världens mest älskade varumärken. De tyckte nog bara att det var kul att göra en crossover med två amerikanska kulturfenomen (för även om varumärket är supersvenskt, är det en stark del av amerikansk kultur i USA, tysk kultur i Tyskland osv.).

Och nu kommer en skön smocka rakt i ansiktet, signerat Dove. Sedan den lades upp på nätet igår, har den spridits snabbare än en grekisk skogsbrand. Dove har intagit den position alla mainstreamskönhetsvarumärken önskar att de hade, men aldrig vågade ta:

Dove har nu en grym grund för att sprida framtida viraler. Som första eller enskild film hade den här inte spritt sig lika snabbt och brett som den har gjort (90 000 views and counting, på två dagar). Som nämnts tidgare, lägger varje lyckad viral grunden för nästa.

Lika som bär?

Bild_1_2     Bild_2

Vår nya planner Axel är ruskigt lik sångaren i Depeche Mode, Dave Gahan, och skulle mycket väl kunna figurera i denna fantastiska musikvideo.


Jenny Skantz, praktikant hos Åkestam Holst

Jenny

Vilka krav ställs på reklambyråerna idag och i morgon? Hur kommer reklamen att se ut i framtiden? Kan reklam vara vad som helst? Det och mycket annat ska Jenny Skantz ta reda på under sin praktikperiod hos oss på Åkestam Holst.

Jenny har en fil kand inom kommunikation och design och kommer att göra sitt examensarbete hos oss. Arbetet kommer förhoppningsvis att resultera i en bok om framtidens reklam och Åkestam Holst. Vi ser förväntansfullt fram emot slutresultatet.

SBAB skiljer inte på folk och folk / SBAB doesn't separate people from people

Höstens kampanj för SBAB startar idag och slår ett slag för en rättvis ränta och för alla bolånekunders lika värde. Hos SBAB spelar det ingen roll vem man är, vart man bor eller om man är en skicklig förhandlare, hos SBAB får alla samma ränta. På storbankerna råder motsatt förhållande. Den som är välbeställd, har känningar eller förhandlingspondus får i regel bättre villkor än andra.

Kampanjen kommer gå stort i morgonpress, TV och på webben.

Stapelbanner

Hippiebanner

Our fall campaign for mortgage institute SBAB is out today, taking a stand for fair interest rates and all customers being created equal. At SBAB it doesn't matter who you are, where you live or whether you're a shrewd negotiator, since everyone gets the same interest rate. At the Big Banks it's another story. Those well-off, with connections and negotiating clout more often than not get better terms and conditions than the rest.

The campaign will run in dailies, on TV and on the web.

Sbab_helsida_1_2

A tip if you're about to negotiate your interest rate with the big banks: Change your name.

Sbab_helsida_2

A tip if you're about to negotiate your interest rate with the big banks: Change your age.

Sbab_helsida_3

A tip if you're about to negotiate your interest rate with the big banks: Change your friends.

Hippie1

Interactive banner. Play with the slider and the man goes from gentleman to hippie and back, concluding that, at SBAB, it doesn't matter what you look like.

Hippie2