Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« september 2008 | Hem | november 2008 »


Nytt från byrån: En kampanj i tiden.

SBAB_Sparkampanj_Utomhus

Ska Coca-Cola rädda världen?

Cokeworld

Jag har hört någon gång att Coca-Colas distributionsstrategi är att man inte på någon (befolkad) plats i världen ska ha längre än hundra meter till en Coca-Cola. Det är nog inte helt sant, men närapå.

Det här tyckte den f d hjälparbetaren Simon Berry skulle kunna vara ett utmärkt verktyg för att hjälpa barn i Afrika, där var femte barn dör före fem års ålder av sjukdomar som oftast är enkla att bota. Därför drog han igång projektet ColaLife utifrån en enkel idé: Att använda Coca-Colas distributionsnätverk för att leverera inte bara Coca-Cola utan även medicin.

Till en början var gensvaret svagt. Men nu, tack vare sociala medier som gör det enklare än någonsin att mobilisera människor, har det börjat hända saker. Berry har inlett diskussioner med Coca-Cola och får mer och mer stöd från fler och fler håll. Och som han själv säger: "The key to the progress we are making is the growing Facebook Group. When I was just 'Simon Berry' (who?) absolutely nothing happened".

Här finns Facebook-gruppen. Have a Coke and a smile och gå med, så kanske det händer något.

(Läs mer på Springwise)

Var går gränsen?

Bild 1

Idag blev vår film för OLW fälld av Marknadsetiska Rådet (MER) och så här lyder deras motivering:

"Även om många tittare inser att reklamen är avsedd att vara en humoristisk dramatisering på det sätt som OLW beskrivit, bedömer MER att ett avsevärt antal tittare – däribland personer med erfarenheter av nyss angivet slag – inte uppskattar den avsedda humorn utan upplever den scen som utspelas i filmen som stötande och smaklös lyteskomik. Reklamen strider av detta skäl mot artikel 1 första och andra stycket samt mot artikel 2 i ICCs Grundregler för reklam och marknadskommunikation.”

Själv anser jag att det var en väl magstark bedömning av MER, framför allt eftersom den är baserad på subjektiva åsikter och egna bedömningar. Jag frågar mig hur många på MER som är handikappade och därmed kan avgöra att vår reklam för OLW är så olämplig och stötande för personer med funktionshinder?

Dagens fråga är således; Vad är okej att skildra i reklam?

Får reklamen skildra folk med funktionshinder, eller ska vi undvika dem för att de har andra förutsättningar än du och jag? Hur ska vi ställa oss till färgade människor, är det okej? Är det korrekt att ha med personer som är väldigt långa? Rödhåriga, tunnhåriga, krullhåriga, kan de få vara med? Ska vi överhuvudtaget undvika folk som på något sätt avviker från den gängse ”normen”?

Vad tycker du?

Carl Person testar Japans tuffaste PC.

Test nummer två i vår kampanj för NEC. Försäljningchefen Carl Person på NEC prövar hur väl ShieldPro tål stötar och vibrationer. Läs mer här.

 

Nytt avsnitt av Enkla förändringar

 

Frida Wanselius går på högvarv i det nya avsnittet av Enkla förändringar världens kortaste inredningsprogram. Vi vill samtidigt passa på att nämna att det förra avsnittet gav effekt. Men siffror i all ära, ett av de mest tydliga exemplen finns här: Liselott & Inge.

Liket lever

Tvhypnosis

"The Ad Contrarian" heter en blogg som skrivs av Bob Hoffman, vd på en amerikansk reklambyrå. Den gode Bob är en vresig typ som sätter sig på tvären mot det mesta som är politiskt korrekt och hypevänligt i reklamvärlden.

Just nu har han två inlägg värda att läsa apropå pratet om TV-reklamens död.

"Dust Off That Old Television"

"The Web: TV With Its Hat On Backwards"

Som sagt, det är ett både-och-samhälle vi befinner oss i och rör oss mot, inte ett antingen-eller-samhälle.

Mums!

Den här artikeln i dagens SvD fick mig att tänka på den här gamla godingen nedan. Fortfarande lika...kul.

Sibylla slår ett slag för raggarna.

Raggarmealet är tillbaka. Korv med mos, räksallad och Pucko för en skälig
penning. Du hör och ser kampanjen i radio och kvällspress, eller här på
bloggen.

172_ltar

273_barn

3500_utrotnhotade

Radiosymbol_2

Lyssna på Sibylla_081006_Rebeller_45s.mp3

Lyssna på Sibylla_081006_Existens_45s.mp3

Lyssna på Sibylla_081006_Minnena_45s.mp3

Grattis Sibylla!

Idag har Sibylla namnsdag och bjuder därmed alla sina matgäster på chokladkaka och kaffe. Traditionsenligt  fick vi även upp underbart goda "Lyllos" till byrån. Tack & grattis Sibylla!

Img_0117_2

Är du korrekt eller intressant?

Styrelselarge

Ibland läser man om personer som tror att det effektivaste sättet att lyckas med sin kommunikation är att säga samma sak på exakt samma sätt. Man vill inte lämna något till slumpen. Mottagarna får verkligen inte missa vem det är som gör reklam och vad de vill säga .

Jag förstår exakt varför de resonerar på det här viset. Det handlar om att maximera möjligheten till igenkänning och budskapsförståelse. Och det är absolut inget fel med det, framför allt om det är målet med reklamen. Men det är sällan det. 

Att ha direktiv för sin kommunikation där man har en tydlig relation till sin kund är ett måste. Att brevpapper, kuvert, kontor, visitkort och annan korrespondens har ett homogent uttryck är viktigt, eftersom man förväntar sig det som mottagare. Men att försöka tillämpa samma principer i all typ av kommunikation är fel.

Precis på samma sätt som det är fel att bli alltid och överallt säga exakt samma sak. Det är det snabbaste sättet att bli ointressant och satsningen riskerar att inte lämna något avtryck.

En person som klär sig i samma kläder och säger exakt samma sak varje dag blir snabbt ganska tråkig (eller oerhört jobbig). Kanske lägger man märke till personen i början, men efter ett tag kommer man knappt ihåg att man sett henne eller honom. Varför? För att personen är förutsägbar och blir därför ointressant. Precis på samma sätt är det med varumärken.

Det här är sannolikt en kvarleva dåtidens marknadsföring. Då  var det viktigaste att säga samma sak varje gång på samma sätt. Att tjata hål i huvudet på konsumenten helt enkelt.

Nu när vi har ännu fler medier och betydlig fler annonsörer kan man ju tror att det är viktigare att se likadan ut och säga samma sak. Men icke! För att bli intressant måste varumärkena hitta nya och olika sätt att uppträda på och våga vara lite oförutsägabara. Vi behöver finna andra sätt att överraska våra mottagare eftersom reklamen är så pass påträngade i vår vardag.

Det här är ingen ny sanning. Michael Dahlén skrev om detta med inkonsistent reklam redan 2003 i boken marknadsförarens nya regelbok. Där bevisar han att reklam som ibland stämmer överens med mottagarens bild av varumärket kan vara mer effektiv än reklam som alltid gör det.

Man bör alltså istället definera vad man vill att varumärket ska stå för. Då slipper man sätta upp regler för hur kommunikationen ska se ut och därmed riskerar att bli ointressant.

Låt användarna göra jobbet

Tung_last

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om att allt fler företag förlitar sig på konsumenterna för att få jobbet gjort istället för att själva göra det. Exemplen är många. Ett av dem är Ebbsfleet United som styrs av 30 000 konsumenter som köpt varsin andel i klubben. Andra exempelvis är t.ex. Wikipedia, Facebook, Flickr eller Blocket. Alla dessa är helt i händerna på konsumenterna. Utan användare som producerar och lägger upp innehåll, i form av t.ex. annonser, statusuppdateringar eller bilder, skulle sajterna vara totalt värdelösa.

En artikel i Harvard Business Review lärde mig nyligen att det finns ett akademiskt begrepp för det här. Scott Cook, som skrivit artikeln, kallar det för ”User Contribution Systems”. Han definierar begreppet som en metod för att aggregera och utnyttja människors bidrag eller beteenden så att de tillför något för andra människor. (Tänk vad bra akademiker är på att få enkla saker att låta komplicerade.)

Scott delar upp systemen i aktiva och passiva. Aktiva system är exempelvis Youtube, eBay och Facebook, där användarna är fullt medvetna om att de delar med sig av någonting till andra, och på så sätt bidrar till företagets affärsmodell. Passiva system är sådana där användarna är delaktiga i skapandet av produkten eller tjänsten, men utan att veta om det eller reflektera över det. Ett exempel är Google, vars sökalgoritm baseras helt på användarnas webbeteenden i form av klickande och länkande. Andra är Amazon, Last FM och numera även iTunes, som rekommenderar användarna böcker eller musik som de troligen skulle tycka om, baserat på vad andra personer läser eller lyssnar på.

Så nu slipper ni gå runt hela helgen och oroa er över vad ni ska kalla all dessa nya affärsmodeller som låter användarna göra jobbet. User Contribution Systems var namnet. 

Posten vet var du bor!

_mg_4905
Vår kund Posten arrangerar varje år en tävling som heter Guldlådan. Där prisas årets bästa DR. I år valde vi ut 60 personer i reklambranschen som fick varsin personlig sak och en specialskriven inbjudan. Det tog oss flera veckor av research om de utvalda personerna för att luska ut någon rolig egenhet eller personligt intresse att spinna vidare på. 60 galna paket fick vi ihop till slut, vilket bara bevisar att DR är medium med obegränsade möjligheter. Många av mottagarna har hört av sig och tackat. Bland annat damp den Download RMOV1307.AVI ner i vår mail, från en viss copywriters hund – vi hade skickat ett ben!

Vill du se fler exempel på vad vi skickade ut, kolla in posten.se/guldladan

_mg_4943_2


Personal DM in the spotlight.

Our client, the Swedish Post, holds a competition every year in the name of Guldlådan, where the best DM is awarded. This year we selected 60 people working in advertising, who all recieved a personal gift with a personal invitation attached.
It took us weeks of research to find out what each individual liked, cared about and was interested in. 60 packages were finally wrapped and sent out. Basically, we wanted to prove that DM is a media with unlimited possibilities. Many of the people who recieved the gifts has gratefully responded. Among others things, this video came to our mailbox. We had send a bone to a copywriter with a dog…

Felix Var Dag

Våra första filmer för Felix, ett varumärke som varit en del av den svenska vardagen i 70 år. Och det är precis där Felix hör hemma – i vardagen, de dagar då livet faktiskt utspelas. Åtminstone fem sjundedelar av det.

Huvudfilm:

Några exempel på produktfilmer:



1000 blogginlägg. 1000 tankar.

Thought rendered visible

När vi gjorde om vår hemsida till en öppen blogg, byggde beslutet på en mycket enkel idé: Kommunikationssamhället förändras i en rasande takt, vi är en del av det samhället och vi vill självklart vara en del av förändringen. Och eftersom den största förändringen handlar om öppenhet och delaktighet borde ju det första steget vara att vi själva öppnar upp och släpper in.

Den enda oron vi kände var om bloggen skulle bli en avstjälpningsplats för gnäll, illvillighet och förolämpningar. Alla som läser artikelkommentarerna hos t ex Dagens Media vet vad vi menar.

Men vi tänkte så här: Om vi själva låter bli att gnälla och peka finger så går det nog bra. Om vi istället koncentrerar oss på inspirerande tankar, goda exempel och tänkbara möjligheter så kanske vi lockar fram samma sak hos de som läser och eventuellt kommenterar. Självklart ska vi också visa upp våra egna jobb. Om dissonansen blir för stor mellan jobben och alla de goda exempel vi kan hitta från omvärlden, ja då är inte bara bloggen en dålig idé. Då är själva avsändaren, Åkestam Holst, en dålig idé och då har vi större problem än en gnällig blogg.

Det här är det tusende inlägget på ”Fabriken” sedan starten. Det mesta har fungerat över förväntan. Vi har fått många kommentarer, även kritiska, men alltid konstruktivt och med en sann vilja till utvecklande dialog. Majoriteten av våra inlägg har varit spaningar, insikter och utsikter från kommunikationsvärldens alla hörn. Väldigt ofta har vi länkat vidare till artiklar, notiser och forskningsrapporter, för det mesta har vi själva resonerat om konsekvenser och försökt dra slutsatser. Däremellan har vi publicerat byråns jobb och eventuellt en och annan intern angelägenhet.

Vi vet inte om vi därmed har världens äldsta byråblogg, det kan ju verka osannolikt efter bara 3,5 år. Men faktum är att AdAge något halvår efter vår start, hävdade att man hittat de två första byråbloggarna i världen. Båda var startade efter ”Fabriken”. Vi fick en artig ursäkt när vi påpekade fakta (via mail, inte i tidningen…).

Det må vara hur det vill med den saken. Vi vill ändå tacka alla läsare som regelbundet följer våra öden och äventyr i den kaleidoskopiska värld som kallas reklambranschen. Just nu omdefinieras den i snabbare takt än någonsin tidigare. Dialog och engagemang har blivit nyckelord, digitalt har gått från hype till mainstream och som alltid kommer den som bäst har förmågan att kombinera alla färgerna på paletten lyckas bäst.

På Fabriken tänker vi fortsätta vara både en del av själva förändringen och en spegel av den. Vi hoppas att så få som möjligt uppfattar det som en skrattspegel.

(Det var lite om bloggens rötter. Men hur är det med byråns dito? Läs hela historien om Åke Stamholst här.)

Tre nomineringar i 100-wattaren

Bild_2
ATG blev nomerarade i kategorin konsumentreklam,för årets kampanj "levande spel". Vi lyckades öka reklamerinran med ca 30% och försäljningen med ca 25%.

Bild_4

SBAB blev nominerad i konsumentreklam för "Pizzakampanjen". Med en kamapanj som sträckte sig över nio veckor i flera medier lyckades SBAB bli ett tänkbart val för 24% fler människor än målgruppen tidigare och preferensen ökade med hela 39%.

Bild_1

NEC blev nominerade i kategorin producentreklam. Kampanjen "Networks" bidrog till att få in ett 30-tal nya prospekts på en marknad där det maximalt finns ca 150 kunder. Under ett år ökade också NEC sin försäljning med 233%.

Dagens ord: "ambient awareness"

Inpluggad

Illustration: Kalle Hagman

Vad är grejen med statusuppdateringar på Facebook? Eller, ännu aktuellare, med mikrobloggande som Twitter, Jaiku och Bloggy? För Facebook är ju så vanligt nu att det inte längre behöver förklaras, men den vanligaste reaktionen folk fortfarande har när de får höra talas om mikrobloggande är: varför då? Varför skulle jag skriva en massa trivialiteter i realtid om hur jag kokar kaffe, klipper hunden eller vaxar mustaschen? Och varför skulle jag vara intresserad av andra människors mustaschvaxande?

Den här månadsgamla artikeln av Clive Thompson i New York Times ger svaret. Den är ganska lång men riktigt bra och därför värd varenda sekund. Ja, det finns goda förklaringar till varför mikrobloggandet växer starkt. Nej, det är inte bara en generationsfråga. Och visst, de teknikintresserade har varit tidigt ute men fenomenet blir allt bredare. (Vilket påminner mig och Clay Shirky-citatet "Communication tools don't get socially interesting until they get technologically boring", men det är en delvis annan historia.)

För vad mikrobloggande först och främst handlar om är den urgamla driften att skapa, underhålla och utveckla relationer med andra människor. Det är en förlängning av oss själva, och därför det just nu bästa exemplet på hur det blir allt mer irrelevant att dela upp världen i online och offline. Begreppet för detta, som Clive skriver om och som får allt att falla på plats åtminstone för mig, är "ambient awareness" - en känsla för, mer än information om, vad ens vänner och bekanta har för sig. Han liknar det vid att vara fysiskt nära någon och känna av personens sinnesstämning i små saker som kroppsspråk, blickar och kommentarer i förbigående. Det är något som pågår hela tiden och som inte har en början eller ett slut. Det handlar inte om att överföra information eller budskap - som ett mail eller ett blogginlägg oftast gör - utan om ett kontinuerligt relationsbygge. Ur artikeln:

“'It’s an aggregate phenomenon,' Marc Davis, a chief scientist at Yahoo and former professor of information science at the University of California at Berkeley, told me. 'No message is the single-most-important message. It’s sort of like when you’re sitting with someone and you look over and they smile at you. You’re sitting here reading the paper, and you’re doing your side-by-side thing, and you just sort of let people know you’re aware of them.' Yet it is also why it can be extremely hard to understand the phenomenon until you’ve experienced it. Merely looking at a stranger’s Twitter or Facebook feed isn’t interesting, because it seems like blather. Follow it for a day, though, and it begins to feel like a short story; follow it for a month, and it’s a novel."

Intressant. Så intressant att det kanske är dags att undersöka det själv på lite närmare håll. Sagt och gjort, här är jag:

Bloggy - dan.bloggy.se
Twitter - twitter.com/dlandin

Formula 1 - världens bästa cirkus.

Jag vet. Har ingenting med reklam att göra. Men, som stor Formel 1 älskare tänker jag ändå göra ett inlägg. Se länken och njut

www.formula1.com/services/play_video.html  (Singapore)

Fernando Alonso vann dessutom. Nu är det dock bestämt att TV6 inte ens ska sända klart säsongen utan flyttas till Viasat Motor. Stor sorg för mig och alla andra som inte kan se klart den stora finalen...

Bild_1_2

Stoppa valfriheten!

Menu

Att ha mycket att välja på anses i allmänhet som någonting bra. Men är det verkligen det? Jag känner allt oftare att det vore så skönt om någon annan gjorde alla de där jobbiga svåra valen åt mig. Jag orkar inte engagera mig i vilken av 100 olika modeller på handtag mina köksskåp ska ha, vilken teleoperatör som är bäst eller vilken av de 300 rätterna på den indiska restaurangen jag ska välja.

Micael Dahlén ger oss, i boken Nextopia, fler anledningar till att inte alltid uppskatta överdriven valfrihet. Ett flertal undersökningar visar nämligen att ju fler valmöjligheter vi har, desto mindre nöjda blir vi med det val vi faktiskt gjorde. Mest nöjda blir vi om vi hade ett fåtal, men fortfarande fler än en, möjligheter att välja mellan.

En undersökning, som både Dahlén och en bra artikel i SvD hänvisar till, visar att för många valmöjligheter faktiskt får oss att helt avstå från att välja. Utanför en butik hade man en dag ställt upp 24 olika marmeladsorter för provsmakning. Några dagar senare erbjöd man istället provsmakarna endast 6 olika sorters marmelad. I båda fallen erbjöds konsumenterna, efter att ha provsmakat, att köpa valfri marmeladburk till rabatterat pris. Bland personerna som haft 24 marmelader att välja mellan var det endast 3% som köpte en burk. Bland de som bara haft 6 sorter att välja mellan valde 30% att köpa någon av marmeladsorterna.

En annan undersökning visar att när vi måste välja mellan två alternativ så väljer vi alltid fel, i alla fall enligt vår egen efterhandsutvärdering. Undersökningen gick till så att respondenterna fick välja mellan två olika alternativ, exempelvis om de ville ha chokladkaka eller vaniljglass till efterrätt. När de, efter att ha konsumerat den valda produkten, fick frågan hur tilltalande det bortvalda alternativet var visade det sig att detta hade ökat i värde. Personerna som ätit vaniljglass skulle hellre ha tagit chokladkaka och de som valde chokladkakan kände att vaniljglassen kanske egentligen hade varit det bästa valet. Vi blir alltså aldrig riktigt nöjda med våra val. Inte konstigt att jag vill att någon annan ska välja åt mig. Då slipper jag ju oroa mig för att jag själv ska välja fel.

Vissa företag har fattat att det idag finns en affärsidé i att hjälpa folk välja i det ofta extremt omfattande utbudet av varor och tjänster. Trenden med personal shoppers är ett exempel på det. Alla restauranger som erbjuder dagens lunch är ett annat. Även prisjämförelsesajterna är ett försök att hjälpa oss i valfrihetsdjungeln, även om de kanske ibland försvårar snarare än underlättar, genom att visa alla alternativ som finns.

Vad är då slutsatsen av det här? Kanske helt enkelt att företag kan ha mycket att vinna på att inse att valfrihet inte alltid är något positivt.

Ge dina prylar nytt liv

Elektronik

Angående unproducts och att skapa så mycket värden som möjligt runt en produkt, så ger Gizmodo ett antal tips på hur man kan använda elektronikprylarna man redan har på helt nya sätt. Exempelvis tipsar de om hur man förvandlar sin gamla PC till en Mac. Kanske relevant så här på vägen in i en lågkonjunktur. 

Via Zeus Jones

Kul lur

Då och då dyker de upp, luringarna. När du trodde att du hade verkligheten under kontroll, så hoppar de fram, de där tredimensionella bilderna som bråkar lite oförargligt med perceptionen. Trompe d’oeil. Ofta effektfulla i sin enkelhet. Även den mest svårflörtade torde småle åt Carlsbergs kasse med illusionen av en ölback för det bulgariska ölet Shumensko. Eller bli sugen på Deborah Bowness tapeter med visuella skenbilder av möbler och böcker. Just nu visas utställningen Lura ögat på Nationalmuseum. Ett utmärkt tillfälle att spana in fler luringar från svunna tider alltså.

79753_450_4 Wallpaperfrockspage2_r2_c3_3

Två olika varumärken, två helt olika strategier

Obamamccain

Oavsett var man har sina politiska sympatier är det amerikanska valet en bländade intressant uppvisning i varumärkesstrategi. Det var länge sedan som skillnaden var så stor mellan hur, var och med vilket budskap kandidaterna närmar sig målgruppen.

Det här gör varumärkesstrategen Patt Cottingham en mycket läsvärd analys av i senaste numret av Brandchannel. Träffsäkert, lättläst och med mycket bilder (det är inte för inte som hon är f d AD) går hon igenom vilka signaler varumärkena Obama och McCain sänder ut i allt från logotyper till debatter, och visar på så vis hur de två medvetet valt helt olika vägar.

Störst är skillnaden på nätet, något som redan diskuterats rätt mycket - och då i synnerhet Obama-lägrets flinkhet på området. Medan Obama väl är det närmaste man kan komma en "digital native" som 47-åring kvalar väl McCain knappt ens in som "digital immigrant". Obamas nätstrategi är helt social, medan McCains är fast någonstans i webb 0.5. Men sakta i backen; det betyder inte nödvändigtvis att McCain valt en sämre strategi, dels eftersom de flesta amerikaner som kommer att rösta den 4 november inte tillbringar sina dagar på Facebook, MySpace och Twitter, dels eftersom McCains story för varför han inte är mer aktiv på nätet är att han har svårt att använda ett tangentbord på grund av de skador han ådrog sig i kriget...

Att överhuvudtaget se Obama vs McCain som det nya vs det gamla, vilket ju är populärt, är nog en grov förenkling. Ingen av herrarna är ju någon dumskalle och om de själva inte skulle fatta "det nya" har de rådgivare omkring sig som gör det. Nej, det är mer en fråga om vägval, att med samma fakta på bordet och utifrån vem man själv är välja sin egen väg och tro på att den leder till marknadsledarskap - förlåt, valseger.

Ett så här övertydligt case i varumärkesstrategi är inte ofta man stöter på, så läs det gärna.

SBAB slår ett slag för sparandet.

När börserna rasar världen över så ökar intresset markant för ett traditionellt sparande på bankkonto. Ett konto hos SBAB har en sparräntan som är bättre än hos storbankerna och är för många därför det bästa alternativet när det gäller sparande på kort och medellång sikt.

SBABs sparkampanj går under oktober och november med ett tiotal enheter i morgonpress och utomhus, kompletterat med bannerannonsering på nätet. I sämre tider kan det vara bra att få tips på hur man på ett ganska enkelt sätt kan spara in på diverse kostnader, för att därmed också kunna öka sitt sparande hos SBAB.
Sbab_spara_h08

Sbab_spara_h082

Sbab_spara_h083

Framtidens design

Pkn
Pecha Kucha är ett internationellt presentationsevent där kreatörer från alla olika områden (produkt design, grafisk design, web design, illustration, fotografi, konst, etc...) presenterar sina projekter.
På måndag den 29 september, var Pecha Kucha Paris vol.6 natten där de bästa unga kreatörer visade sina diplom projekter.
Här är framtiden till fransk design och kreativitet.

Axel Courtière
Irène Bonacina
Anthony Fabre
Julia Bernard
Alexandre Elmir
Sitraka Rakotoniaina
Frédéric Tacer
Sacha Leopold
Loïc Cérou
Julian Legendre
Slimane Aniss
Electrorouge

Det var en mycket intressant kväll, jag vill tacka All Fingers för inbjudan och hälsa Frédéric Tacer och Loïc Cérou som kommer från samma skola jag har utbildat.
Pecha Kucha finns även i Sverige, kolla här.

*Alla kreatörer länkade i detta bloginlägg söker efter jobb eller praktikplats någonstans i Europa, så om du är intressad, få du gärna kontakta dem.
**Va inte blyg, klicka på deras länkar, så få du mer av det fantastiska franska kreativitet!

Helt enkelt bara väldigt roligt

En bra start på veckan. Nu blir det kul.

(Via Alan Wolk)

Japans tuffaste dator

Vår senaste kampanj för NEC går ut på att marknadsföra marknadens kanske hållbaraste PC, NEC ShieldPro. Vår uppdragsgivare, Carl Persson fick den svåra uppgiften att se vilka påfrestningar NEC ShieldPro klarade av. Det han inte visste när han tog jobbet, var att det innebar att även han skulle medverka i testet tillsammans med datorn.

I annonser inbjuds läsarna att ta del av de tester han fått utstå när han prövat hållbarheten på PC:n. På hans blogg kan man se filmer från testerna och komma med egna förslag på vad nästa test skulle kunna vara. Det bästa testförslaget vinner en NEC ShieldPro.

Här ett filmklipp från ett av testerna.

Bild_3

Bild_4_2 Bild_5

Ifall det var någon som undrade

Krasch

Alla ni som stod och bultade till dörren på bloggen i natt och i morse: förlåt.

En del av distanshandeln.

Visst, människor skickar färre brev än för tjugo år sedan. Men distanshandeln växer så det knakar. Postens roll är lika central som någonsin tidigare, för inget annat företag har en relation med vartenda hem och företag i hela Sverige. “En del av din dag”-kampanjen som vi inledde i våras fortsätter med en ny film som började gå i TV idag.

Vad ska man med produkter till?

Famous_brands
Det där med klimatet och miljön har ju seglat upp som en ganska aktuell fråga. Russel Davies har skrivit ett flertal reflektioner kring hur reklam och kommunikation skulle kunna dra sitt strå till stacken för att kanske göra vår framtid lite hållbarare. Davies, och flera andra, har börjat formulera tankar och idéer under det sammanhållande begreppet ”Unproduct”. Idéerna är intressanta men ganska svårgreppbara. Och det är faktiskt det som är själva grejen, att vi ska konsumera idéer som inte är fysiskt greppbara. 

”Unproduct” handlar, som jag tolkar det, om att försöka hitta andra saker att konsumera än fysiska produkter. Istället för att ständigt sälja nya varor bör vi fokusera på vilka omkringliggande värden och historier som kan inkluderas i, och säljas som komplement till, de fysiska produkterna. ”Maximum idea minimum stuff” som Russel Davies uttrycker sig. Vi människor älskar att konsumera, men sättet vi gör det på idag är inte riktigt hållbart. Borde det inte vara möjligt att hjälpa konsumenter att stilla sin konsumtionshunger, och sin vilja att uttrycka sin egen personlighet och image, på andra sätt än genom fysiska produkter? Den virtuella världen är ett bra exempel. Där använder vi oss av helt andra saker för att tillfredsställa vårt konsumtionsbehov och för att uttrycka oss. Där handlar det till stor del om vilken information man tillgodogör sig och sprider vidare till sina vänner.

Exemplen från den fysiska världen är svårare att hitta. Davies föreslår Howies, som säljer jackor med en garanterad livslängd på 10 år. Vid tillverkandet av din jacka lägger företaget dessutom undan material så att de kan laga jackan om den skulle gå sönder. ”Maximum idea minimum stuff”. Lite så känns det som att vi pratar om själva essensen av vad ett varumärke är. Att bygga in så mycket värden som möjligt i en så liten produkt som möjligt. Det är ju precis vad det handlar om. När jag köper en Coca Cola så får jag betydligt mer än en burk fylld med söt dryck.

Utvecklingen har gått från att varumärken var något som användes för att skilja på produkter, till att de idag är själva produkterna. De faktiska produkterna (prylarna) är ofta bara ett sätt att förmedla varumärket. Med tanke på den utvecklingen känns det helt logiskt att det som kommer härnäst är ”unproducts” (kan någon hjälpa mig att hitta en bra svensk översättning?) – varumärken utan produkter.  Frågan är bara hur det kommer att ta sig uttryck.

Läs gärna Davies tankar i sin helhet.