Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« augusti 2009 | Hem | oktober 2009 »


Tack alla ni som besökte Cannes igår!


City-annons_Buss

Den snabbaste vägen till Cannes


I veckan landade en bussbiljett till Cannes i brevlådan hos en skara utvalda personer i reklam-Sverige. I det bifogade resedokumentet bjöds mottagaren plus kollegor till Cannesutställningen som arrangeras i Stockholm, Göteborg och Malmö. Varje utskick var personligt och informerade om vilken specifik buss och avgångstid som passade mottagaren.

Citypaketet och Sveriges Kommunikationsbyråer är det som ger oss en eftermiddag fullspäckad med världens bästa reklam. (Skynda att osa för det ryktas om att det börjar bli fullt!)

Citypaketet_buss_dr_small

Ikväll är vi bjudna på G-maskerad.

Goran_mask

Posten tar position

E-handeln växer så det knakar och har gjort så även genom finanskrisen. Säljare och köpare ska kopplas samman och ingenstans blir det tydligare att Posten har en stark och tydlig roll för att allt ska fungera. E-handeln är därför det självklara ämnet för Postens största kampanj i år. Navet är en dynamisk och interaktiv sajt som bjuder på mängder av kunskap, inspiration, information och nyttigheter för alla som säljer och köper på nätet, privatpersoner och proffs. Runt sajten växer kampanjen med print, DR, Ombudskampanj och TV och alltsammans binds samman av kampanjtemat “E-handlarens bästa vän”. Tack till Stockholm with Love och Flodellfilm för som vanligt suveränt produktionsstöd. Här är ett axplock ur kampanjen så långt den kommit hittills:

Sajten

Site


Annonserna

    POME0155_Annons_ComputerSweden_252x361_lowres      POME0155_Annons_Affarsvarlden_265x275_lowres


Filmen


Arnes Twittersida

Arne

a

Nu är det dags igen!

Bild 5

Nu är löptävlingen Byrånikeplus igång igen. Vi har ju lite att leva upp till så vi kände att det var bäst att gå ut hårt. Ovan ser ni ställningen just nu. Ni kanske kommer ihåg hur det gick förra gången?

Felix slår ett slag för vardagen

Varför säger man att något är vardag? Är det för att det är dåligt eller för att det är som vanligt? Och när man säger vanligt, menar man då något tråkigt? Eller kan det vara så att det har blivit vanligt, bara för att vi tycker om det så mycket och därför vill göra det ofta? 

Vardagen är full av motsättningar. Uttryck som vardagsglädje, vardagsgrå, spänning i vardagen, vardagshjälte avslöjar vardagens komplexitet. Lägg därtill att vi exempelvis längtar efter att komma bort från den, men när vi har varit borta från den, bara ett litet tag, saknar vi den. Vi försöker ibland fly våra egna vanliga dagar, men bland det bästa vi då vet är att besöka någon annans vanliga dagar.
 – Hur var semestern?
 – Rolig! Vi fick komma hem till två italienare och äta middag hemma hos dem.

Felix och vi vill med den nya reklamfilmen för Felix slå ett slag för den vanliga dagen. Visst tycker även Felix att en grå måndagsmorgon kan vara rutten och att helgen många gånger är guldkantad – men den vanliga dagen betyder mycket. Det gäller bara att ta den för var den är, nämligen en dag för skoj, umgänge, trygghet och något pretentiöst men sant uttryckt: En möjlighet till att leva livet med de och det vi tycker om. Något som är extra relevant för Felix är dessutom det faktum att vardagsmiddagen fått funktionen som en modern version av den gamla hederliga lägerplatsen. Middagen har blivit en samlingsplats och en tid för paus i våra allt mer minutplanerade liv. För hur dagen än börjar och vart den än tar vägen, så slutar den oftast vid middagsbordet med någon du tycker om. Enkelt, eller hur?


Till sist en 15-sekundare och en engelsk version.

    

Please check out the English version of our latest TVC for Felix Food (the one to the right). A version specially made for you.

Cannes kommer till Stockholm, Göteborg & Malmö

City-annons

Illustratör: Andreas Bennwik (rithuset.se)

Vad Slumdog Millionaire lär oss om reklam

Slumdog-millionaire

Ok, jag vet. Det var ett bra tag sedan Slumdog Millionaire hade premiär, fick Oscars eller ens gick på bio, men själv såg jag den först för någon vecka sedan. Och då tänkte jag direkt på att den handlar om något av det viktigaste som finns om man jobbar med kommunikation (miljöskadad, jag?).

Lärdomen ligger i filmens hela idé. Konflikten som dramat bygger på är lika enkel som intresseväckande: Hur kan en hopplöst fattig kille från slummen svara rätt på alla frågor i "Vem vill bli miljonär"? Det verkar ju omöjligt.

Svaret är att det har att göra med tur. Men framför allt med känslor.

Tur har Jamal förstås såtillvida att han får precis rätt frågor utifrån sin egen livshistoria. Men hur minns han svaren? Tack vare de starka känslor han upplevde vid de tillfällen då han fick dem inpräntade i hjärnan. Hur visste han att det var Surdas som skrivit sången Chalo Ri Murali? För att han minns att han skulle ha fått sina ögon urgröpta med en sked och bli utskickad på gatan för att sjunga som blind tiggarpojke, såsom hans vän Arvind blev, om han inte med nöd och näppe hade blivit räddad av sin bror. Och hur mindes han att Amitabh Bacchan haft huvudrollen i filmen Zanjeer från 1973? Därför att han hoppade ner i en sjö av skit bara för att få Amitabhs autograf när han var liten. Och så vidare. Sånt sätter sina spår.

Slumdog påminner oss alltså om något som sedan länge slagits fast i såväl kommunikations- som minnesforskningen: att ju mer intensiva känslor vi upplever vid inlärningstillfället, desto starkare och mer långvariga minnen får vi.

Lärdomen för alla som arbetar med reklam eller annan kommersiell kommunikation är solklar. Starka känslor i reklam är inte bara bra för att det känns bra i magen, utan framför allt för att det ökar chansen att man minns varumärket (medvetet eller omedvetet). Känslor är alltså, som bl a Paul Feldwick tidigare konstaterat, inte bara något trevligt fluff som man lindar in "budskapet" i, utan i själva verket den viktigaste delen av kommunikationen överhuvudtaget.

"Ja, ja", tänker du nu, "men Slumdog handlar ju om traumatiskt negativa känsloupplevelser. Det vill man ju knappast ha i sin reklam". Vilket ger upphov till frågan: Blir minnena starka bara när känslorna är negativa?

Som tur är så är svaret nej. Minnen kan lagras lika effektiv med hjälp av positiva känslor som negativa (läs mer t ex här och här). Det viktiga är att känslorna är starka.

Så om du vill att varumärket ska fastna eller ta större plats i människors huvuden, och därmed öka sina chanser att bli valt i en köpsituation, satsa mer på starka känslor och mindre på korrekt budskapsöverföring. Mer på att få människor att känna än att fatta.

Guldägg och Canneslejon är finfint. Men ett Nobelpris skulle smälla högre!

Det har alltid pratats en hel del i reklambranschen om att de flesta copywriters egentligen är mer eller mindre oförlösta författare som sålt sig till mammon. Det må vara hur det vill med den saken, men här på Åkestam Holst är det som vanligt mindre snack och mer verkstad.

Två av byråns copywriters är just nu omsusade på parnassen. Sara Paborn har hyllats ända sedan hennes första roman ”Släktfeber” publicerades i våras, både för den och för sin insats som sommarpratare nu i juli. Läs mer på www.sarapaborn.se

Och i dagarna kommer Mariette Glodecks andra roman "En station från Paradiset" och den har redan prisats av SvD i en recension: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3478413.svd

Vad är det då som skiljer Åkestam Holst från andra reklambyråer? Har våra copywriters ovanligt mycket fritid, eller är det bara ovanligt talangfulla? Gissa!

Ett recept på desperation, av Kalle Åkestam

Det fanns mycket kul med att vara sommarpraktikant på Åkestam Holst. Det var kul att jobba med duktiga människor. Det var kul att dricka öl på balkongen och det var kul att äta lunch i Humlan.            

Vad som inte är lika kul är efterdyningarna. Utpressningen. Jag läser mitt sista år på Berghs copylinje och från dag ett har vi hållit på med Call for entry-kampanjen för One Show. Imorgon är det presentation och på måndag ska material skickas till USA för att beskådas av diverse reklamlegender. Min stackars hjärna har haft fullt upp med att komma ihåg att äta frukost och vägen till skolan, att skriva blogginlägg har haft lite lägre prioritet om man säger så. Men jag har aldrig tänkt att strunta i det, bara ta itu med det när presentationen är klar.

Så vad händer när man i desperation ber sin praktikbyrå om feedback på sitt jobb? Martin, mannen som jag kanske utbytte flest mail och SMS med, svarar "Kalle får först input när vi får se hans blogginlägg på Fabriken". Istället för att fundera över saker som strategi, copy och presentation sitter jag här och skriver om matlådan jag glömde i kylen på Åkestam Holsts övervåning. Det var vad det här inlägget skulle handla om, hur jag metaforiskt lämnade matlådan för att visa att en del av mig fanns kvar. Hur den maträtt jag mest av allt ville briljera med under lunchen blev den jag lämnade. Typ.
Men nu blir det inget sådant inlägg. Det blir mer en öppen vädjan om hjälp från människorna som gav mig en fantastisk sommar och insikten att aldrig ge upp.
Kan jag få lite feedback nu? Fattar man strategin och budskapet?

Fisk i saffran- och kokossås
Ingredienser

4 port

2 dl ris, basmati eller jasmin
500 g fiskfilé, t ex sej
1/2 tsk salt
2 dl matyoghurt
1 msk vetemjöl
2 dl kokosmjölk
1 fiskbuljongtärning
1/2 påse saffran,
ca 0,25 g
1/2-1 tsk sambal oelek

Gör så här

Koka riset, dela fisken i 4 portionsbitar och salta. Vispa ihop matyoghurt, vetemjöl, kokosmjölk, buljongtärning, saffran och sambal oelek i en låg, vid gryta. Koka upp och lägg ner fisken. Låt sjuda under lock på svag värme 6-7 min. Servera med ris och paprika.

/Kalle

I hate people

Angry

Bild: JelleS

Så heter den låt i världen som just nu klättrar snabbast i populäritet. I alla fall om man ska tro We Are Hunted, som sätter ihop listor baserat på vilka band och vilken musik folk pratar om på nätet.