Hur förklarar du det här herr Dahlén?

Studerar man senaste dygnets topplista från Viral Video Chart (mest länkade klippen just nu) inser man på en gång att Gang Starr plötsligt har blivit det hetaste man kan titta och lyssna på, sju år efter att de släppte sin senaste skiva. Anledningen är naturligtvis att Guru, en halvan av Gang Starr, igår gick bort vid den allt för låga åldern 43 år. Precis som när Michael Jackson gick bort förra året så leder alltså dödsfallet till att artistens musik återupplivas, vilket väl egentligen inte är så konstigt. Det som gör det intressant är det här beteendet går tvärt emot hur vi annars fungerar. 

Micael Dahléns Nextopia-teorier pekar ju på att vi hela tiden är intresserade av nästa grej och inte tittar bakåt överhuvudtaget. När någonting släpps på marknaden så blir det i princip direkt ointressant. Då är det ju inte nästa stora grej längre.

Att Gang Starr plötsligt är hetast på Youtube och på Twitter går tvärtemot de här teorierna. Att någon dör betyder ju att det med stor sannolikhet inte kommer släppas något mer material överhuvudtaget från den artisten. Gang Starr är helt enkelt inte nästa stora grej och borde därmed inte vara särskilt intressanta.

Så varför lyssnar alla på Gang Starr idag? Beror det möjligen på att de helt plötsligt blev lite mer limiterade? Priset på en konstnärs verk brukar ju skjuta i höjden i samma stund som densamme trillar av pin. Men i det fallet handlar det främst om ren ekonomi. Det potentiella utbudet begränsas plötsligt vilket helt logiskt leder till ett högre pris. Men att lyssna på MJ eller Gang Starr på Spotify eller Youtube har ju inget med ekonomi att göra.

Kanske är det helt enkelt så att dödsfall är undantaget som bekräftar Nextopia-regeln. Vid vissa tillfällen tillåter vi faktiskt oss själva att blicka bakåt.  

Comments

[Lars]

Mycket intressant. Jag har själv funderat kring detta och en gång i tiden skrivit ner några av de tankarna när jag gästbloggade på just herr Dahléns blogg:

http://nextopia.info/2008/11/10/%E2%80%9Dyou-had-me-at-goodbye%E2%80%9D/

[Per Robert Öhlin]

Bra synpunkt. Förväntningsteorin i all ära, men det är ingen heltäckande teori. Tänk bara på hur nostalgi och barndomsminnen kan fylla varumärken med värde. Då handlar det inte om att blicka framåt utan att återuppleva trygghet, historia och känslan av en fast punkt i tillvaron.

[Viktor Bolin]

Jag tycker att nextopiatanken bottnar i att människor vill ha det ouppnåeliga (som finns i framtiden). På samma sätt, precis som du skriver i texten, blir Gang Starrs musik mer limiterad och därmed "speciell" (precis som "det senaste"), vilket kan förklara uppgången i konsumtion.