Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1764
Kommentarer: 1249

« januari 2011 | Hem | mars 2011 »


Vad är grejen med banners? Egentligen? (JAR Generalizations, del 4)

2264851630_459facd66e

Bild: polapix

Artiklarna i generalizations-numret av Journal of Advertising Research handlar inte bara om TV, även om många av dem gör det. Så låt oss byta ämne en stund och kasta oss över till nätet, närmare bestämt till bannerannonsering (eller displayannonsering, om man föredrar den termen).

Frågan som Gian M Fulgoni och Marie Pauline Mörn ställer sig i artikeln "Wither the Click? How Online Advertising Works" är densamma som många annonsörer säkert ställt sig genom åren: Med tanke på att klickfrekvensen på banners typiskt sett ligger runt 0,1%-0,2%, vad är då poängen med dem?

Och till råga på allt har det visat sig att långt från alla människor klickar på banners överhuvudtaget; i USA står t ex 6% av internetanvändarna för 50% av alla klick och de riktiga storklickarna är 25-44-åriga låginkomsttagare.

Tankefelet som många fortfarande gör, även om det börjar bli ovanligare, är förstås att internet enbart skulle vara ett direktresponsmedium. För även om människor är framåtlutade när de använder nätet är de också människor, och därför samtidigt mer eller mindre passivt mottagliga för stimuli. Så kanske är det så att banners även fungerar som traditionell, analog annonsering och påverkar vårt beteende genom sin blotta närvaro?

Det var vad Fulgoni och Mörn ville testa. De gjorde det genom att i 139 onlinekampanjer jämföra en testgrupp som exponerades för kampanjen med en kontrollgrupp som inte gjorde det, och sedan analysera deras efterföljande beteende såväl online som offline. Kampanjerna var för en lång rad olika produkter och tjänster: resor, finans, bilar, hemelektronik, media, detalhandel, m m.

Slutsatserna då? En hel del godsaker:

  • Under första veckan efter en kampanj var antalet besökare på avsändarens sajt 65% högre i testgruppen, dvs bland de som exponerats för kampanjen, än i kontrollgruppen. Även efterföljande veckor var besökarantalen från testgruppen långt högre, även om skillnaden minskade lite vecka för vecka.
  • Besök till konkurrerande sajter ökade också som ett resultat av en kampanj men mindre än besöken till avsändarens sajt. I synnerhet kampanjer för detaljhandel, kläder, bilar och finans drev besök till konkurrentsajter.
  • Inte jättemånga i testgruppen googlade på varumärket efter kampanjen, även om de var långt fler än i kontrollgruppen, men ökningen var ändå viktig eftersom en sökning på varumärket ofta är en tydlig köpintention.
  • Generiska sökningar efter produkten eller tjänsten var 69% högre i testgruppen än i kontrollgruppen första veckan efter kampanjen. Och även här fortsatte mönstret under efterföljande veckor, men med avtagande skillnad.
  • För e-handlare ledde en kampanj till 42% fler köpare i testgruppen än i kontrollgruppen.
  • För offline-detaljister var ökningen i antal köpare 10%, men eftersom basen var så mycket större för offline- än online-detaljister var ökningen i kronor och ören (eller snarare dollar och cent) mycket större offline.
  • Sökannonsering har generellt större påverkan på människors köpbeslut än banners, vilket är naturligt eftersom folk som aktivt söker efter något är "i marknaden". Men - och det här är intressant - om man tar hänsyn till en banners långt större räckvidd visade det sig i Fulgoni & Mörns analyser att bannerannonsering oftast generar en högre total försäljningseffekt.
  • Analysen ger stöd åt tesen att banners- och sökannonsering ihop skapar synergieffekter. Såväl ökningen i antal köpare och i värde var större då båda formerna av annonsering användes än summan av de individuella effekterna.

Alla de här effekterna är alltså frikopplade från klick. Med andra ord verkar det som att banners till största delen fungerar som annonsering offline; de lämnar ett minnesspår i huvudet på mottagaren som sedan under rätt förutsättningar påverkar hennes beteende. Vilket än en gång visar att skillnaden mellan online och offline inte är så stor som man kanske tror. Tekniken är annorlunda men hjärnan som använder den är densamma.

Hej, och hejdå från Åkestam Holsts eminenta praktikantgrupp från Berghs!

Så var dagen vi fruktat under två veckors praktik kommen. Dagen då sorgen och saknaden infinner sig i strupen. Det har blivit dags att lämna en fantastisk praktikplats för att återgå till vardagen på Berghs. Utanför byråns vackra fönster är det kallt och snöigt. Vi trycker våra kunskapsfyllda pannor mot glaset och brister ut i kör: 
Det är dags för Fredagsmys Om det så är det sista vi gör! Snart är det är slut på praktiken. Det är dags för ett sista fredagsmyyyyys!

Vi tar en skiva extra av byråns surdegsbröd den här morgonen och värmer fingrarna mot våra överfyllda kaffekoppar. Den sista måltiden smakar lika gott som första dagen även om den idag är något bitterljuv att avnjuta.

Så vad lär man sig på Åkestam Holst under två veckor?

  • Cocktail är tydligen mer än bara en drink
  • Ge aldrig upp! (vilket påminns om via post-it lappar i taket)
  • Att säga Ramlösa med tjocka m
  • En riktigt bra reklamidé är kanaloberoende
  • Vilka forum alla geeks och gamers hänger på
  • Att även chipsskålar och stenar behövs castas till reklamfilm ibland
  • Vikten av ett varumärkes emotionella värden 


Emma, Louise, Johan och Jonna

IMG_0605

Tjoho! Årets Bästa Byrå. Igen!

Aretsbyra10
Vad ska man säga? För andra året i rad och för sjätte gången på åtta år fick vi igår kväll kliva upp på scenen och hämta förstapriset när analysföretaget Regi i samarbete med Dagens Industri utsåg ”Årets Bästa Byrå” på Cirkus i Stockholm.

I Årets Bästa Byrå är det uppdragsgivarna som bedömer sina byråsamarbeten och att kalla det tävling är därmed egentligen fel.

Men sammanräkningen och jämförelsen byråer emellan är ändå intressant. Den visar t ex att de byråer som får högst betyg i klassen ”Stora Reklambyråer” är oberoende byråer som också hävdar sig väl i de tävlingar som belönar kreativitet (för andra året i rad delar vi prispallen med King och Forsman & Bodenfors).

Vi är förstås grymt stolta över utnämningen. Den sporrar oss och den visar att allt hårt arbete för att så ofta det går leverera reklam i världsklass faktiskt både uppskattas och betalar sig i form av nöjda kunder.

Och tack John, för tårtan och semlorna!

Folksam - Ny film & sponsorspotar

Jo tack, TV-reklam verkar fungera alldeles utmärkt (JAR Generalizations, del 3)

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet" -Mark Twain

4293098263_04d00a5a69

Bild: Funky64

"TV funkar inte längre" är en fras som jongleras hej vilt nuförtiden, särskilt i delar av kommunikationsbranschen som har ett egetintresse i att propagera för andra medier (eller inga medier alls). De brukar luta sig mot påståenden som att bruset i TV blivit så stort, att folk multitaskar när de tittar på TV, att nätet är så mycket bättre på att leverera relevanta budskap eller till och med att folk minsann inte gillar TV-reklam.

Men hur ligger det till egentligen? Om jag nu är en marknadschef som är mer intresserad av hur min reklam ska hjälpa min försäljning än av en allmän tyckarverkstad, hur ska jag då veta vad som egentligen är sant?

Svaret är att jag kan läsa vilken studie som helst där man faktiskt har analyserat frågan på riktigt, och då kvickt bli varse att sanningen ligger långt från snacket.

En sådan finns i generalizations-numret av Journal of Advertising Research och heter "Empirical Evidence of TV Advertising Effectiveness" av Joel Rubinson, undersökningschef på amerikanska Advertising Research Foundation. Han har gjort en meta-analys av totalt 388 reklamcase ur sju olika undersökningsdatabaser från 1990 fram till 2008 för att testa hypotesen att TV-reklam blivit mindre effektivt med tiden. Majoriteten av casen rör snabbrörliga konsumtionsvaror men långt ifrån alla. Slutsatserna är märkbart enhetliga:

  • Säljeffekten av TV-reklam ser ut att ha ökat över tiden, inte minskat. 
  • TV har inte heller blivit mindre effektivt i förhållande till andra medier.
  • TV-reklam är effektivare än online både vad gäller att driva kännedom (inte överraskande) och köpintention (kanske överraskande).

Den övergripande slutsatsen är att TV-reklam är (minst) lika effektivt som det varit de senaste tjugo åren och att försäljningseffekten främst är kopplad till TV:s förmåga att driva kännedom.

Sedan betyder resultaten förstås inte att alla pengar bör läggas på TV, vilket också Rubinson noterar. Det kan mycket väl vara så att skälet till att TV behåller eller ökar sin effektivitet är att marknadsförarna blivit duktigare på att veta när de ska använda TV och när de inte ska göra det, i takt med att antalet medier vuxit. Så precis som vanligt finns inget enkelt facit i vårt hörn av affärsvärlden. Men det finns åtminstone en hel del ackumulerad kunskap att tillgå, så att man slipper förlita sig på myter, snicksnack och direkta felaktigheter.

Vill du läsa de andra inläggen i serien, klicka på taggen "JAR Generalizations" nedan.

Reklam är ingen tickande bomb (JAR Generalizations, del 2)

Har reklam effekt på kort eller lång sikt? Svar: ja. Eller snarare, det första är en förutsättning för det senare.

Starting-blocks-2

I detta andra inlägg om specialnumret av Journal of Advertising Research om "empirical generalizations" från juni 2009 tänkte jag att vi skulle titta på artikeln "The Total Long-Term Sales Effects of Advertising: Lessons from Single Source" av Kate Newstead, Jennifer Taylor och Rachel Kennedy från Ehrenberg-Bass Institute vid University of South Australia. Frågan de ställer sig är den ovannämnda, och varför inte kasta oss över slutsatserna med en gång så att vi har det överstökat? Här är de:

1. För att reklam ska ha en försäljningseffekt på lång sikt måste den först ha en säljeffekt på kort sikt. Den kan inte vara en "tickande bomb" som någon gång plötsligt ska utlösas.

2. Halveringstiden för reklamens försäljningseffekt är normalt tre till fyra veckor.

Hur har de kommit fram till det? Data, data och åter data. Grunden är s k "single-source"-data, vilket betyder att man tittar på samma hushåll (eller individer) före och efter att de har exponerats för reklam och sedan studerar i vilken utsträckning de köper varumärket i reklamen, på kort och lång sikt.

Så vad Newstead, Taylor och Kennedy gör är att peka på slutsatserna från en mängd single-source-studier sedan 60-talet fram till idag, bl a av Colin McDonald och John Philip Jones, och hur de alla visar samma sak: att reklamen måste få en omedelbar effekt om den ska ha någon effekt alls. Dessutom har de även tittat på "split-cable"-data, dvs där man jämför en testgrupp av hushåll med en kontrollgrupp och studerar skillnaden i försäljningseffekt, och visar att slutsatsen därifrån är densamma.

Några saker är värda att notera i sammanhanget:

  • Med "effekt" menas alltså försäljningseffekt och inte något obskyrt mått som reklamerinran eller liknande.
  • Den reklampåverkan som mäts har heller inget att göra med huruvida folk kommer ihåg, gillar eller förstår reklamen. Det enda man är intresserad av är "opportunity to see", alltså om de överhuvudtaget haft chans att se reklamen.
  • Författarna påpekar också något som kan te sig självklart men som man ofta glömmer bort i vardagen, nämligen att reklam inte påverkar människor genom att fullständigt övertyga dem om något i ett givet ögonblick utan genom att sakta men säkert puffa ("nudge") dem i en viss riktning och, inte minst, att huruvida reklamen lyckas med det är i hög grad beroende av mediestrategi, medieinvestering och vad konkurrenterna gör. 

Den sista punkten leder oss också fram till den andra slutsatsen i studien, om reklamens avtagande effekt över tiden ("decay effect"), som till största delen beror på att konkurrenternas aktiviteter stör de minnen som reklamen skapat i människors hjärnor. Även här ger single-source-data och split-cable-data liknande svar: reklamens försäljningseffekt avtar med ca fyra procent per dag eller, annorlunda uttryckt, har en halveringstid på i genomsnitt fyra veckor. 

Varför är det viktigt att veta? I första hand för att planera media, och förstå huruvida en "burst"- eller kontinuitetsstrategi är bäst. Och här är den generella slutsatsen att en burst är bättre för nylanseringar och impulsvarumärken, medan kontinuitet är bättre för etablerade varumärken.

Så ligger det till med det. Nästa gång: Bevis för att TV-reklam fungerar.

Om du fortfarande undrar hur reklam fungerar kan du sluta med det nu

(För ett tag sedan blev jag ombedd att skriva ett gästinlägg på Micco Grönholms eminenta blogg The Brand-Man. Nu slog det mig plötsligt att jag kanske borde lägga upp det här också. Här är det.)

När jag först började skriva det här gästinlägget var jag på krigsstigen. Yxan var uppgrävd, fingerfärgen framme och jag hade hittat ett ämne som jag tyckte var som klippt och skuret för en “vi-som-verkligen-fattar-vs-det-bakåtsträvande-byket”-text. Något om boxare i olika ringhörnor, flugviktare mot tungviktare och en snabb, elak knock. Jag kände mig nöjd.

Ända tills jag kom på att det hade blivit precis lika pubertalt som det låter. Och att om det är något bloggosfären behöver kanske det inte är ytterligare en indignerad smocka, allra minst på den här hedersknyffelbloggen.

Så istället vill jag dela med mig av ett stycke lycka. Ämnet är fortfarande detsamma, bara uttryckt en aning mjukare:

Jag är kär.

I en skäggig australiensare som heter Spike.

Egentligen heter han inte Spike utan Michael. Men det var kärlek vid första ögonkastet, det lovar jag. Vid andra daten föll jag pladask och tredje gången var jag fullkomligt förlorad. För det var då han fullbordade ett crescendo av förförelse med “The Gear Model of Advertising – Modelling Human Response to Advertising Stimuli” (International Journal of Market Research, 2009, 51:3).

En nördig sorts kärlek, jag vet.

Bento2

Michael F. Cramphorn är något så ovanligt som en praktiker med ena hjärnhalvan fast rotad i forskningen. Han är en marknadsundersökare som, märkligt nog till skillnad från de flesta andra marknadsundersökare, tycker att det kan vara viktigt att förstå hur människor faktiskt fungerar och, i en förlängning, påverkas av yttre stimuli som reklam.

Så medan vi andra har lallat runt på våra byråer, marknadsavdelningar, ryggdunkarjippon, trendseminarier, bloggar och twitterfeeds med våra oneliners och från-höften-åsikter har han publicerat en rad artiklar i Journal of Advertising Research och International Journal of Market Research som borde vara obligatorisk läsning för alla som arbetar med reklam i någon form. Det nyss nämna alstret, “The Gear Model”, är kronan på verket.

Till att börja med baserar han inte sina slutsatser på vilka knattedata som helst. Spana in den här uppställningen:

  • 113 018 respondenter i
  • 48 länder som har svarat på frågor om över
  • 50 aspekter på reklam för
  • 350 varumärken inom
  • 150 typer av produkter och tjänster och
  • alltihop insamlat sedan 1991 till idag.

Denna mustiga mylla av data kör han sedan genom faktoranalys, regressionsanalys och strukturella ekvationer – vilket på ren svenska betyder att slutsatserna är att lita på. Resultatet är robust och hederligt. Det är kunskap, inte tyckande. Det är också helt i linje med det man nu vet om känslolivets och det undermedvetnas betydelse för vårt beslutsfattande. Och det är inte några trappor, spindlar eller heatmaps så långt ett fuktigt öga når. Ut kommer istället “the Generalised Advertising Response (Gear) model”, en modell som till stor del förklarar hur reklam påverkar människors köpintention och som gäller i stort sett all reklam oavsett varumärke, bransch och genre (jodå, han har testat det också).

“Ajabaja”, vreser då den rättrådige, “vad folk säger att de ska göra är minsann inte detsamma som vad de sedan gör!”. Men Cramphorn är ingen dumskalle. Han är väl införstådd med invändningen men motiverar ändå valet av köpintention som beroende variabel på två sätt. För det första är forskningen tudelad i dagsläget vad gäller korrelationen mellan köpintention och faktisk försäljning. För det andra, och av större intresse, menar han att det bästa och egentligen enda effektivitetskravet man kan ställa på reklamen i sig, är att den ska få människor att vilja köpa varumärket i fråga. Huruvida de sedan faktiskt gör det påverkas av en lång rad faktorer som ligger bortom reklamens kontroll och realistiska uppgift, det vet vi alla.

Så vad kommer han fram till?

Det enda som egentligen gör Cramphorns arbete rättvisa är att läsa artikeln själv, men de viktigaste sammanfattande punkterna skulle kunna lyda så här:

  • Myten om AIDA(S) och andra beslutshierarkimodeller avlivas en gång för alla, medelst hänsynslösa fakta på bordet. Det finns ingen hierarki; saker händer samtidigt i hjärnan.
  • Faktabudskap och nyheter i reklamen driver i sig varken uppmärksamhet eller köpintention.
  • Helt avgörande för huruvida reklamen ska öka människors köpintention, d.v.s. vara effektiv i Cramphorns mening, är att den förstärker varumärkesrelationen (“the brand-person relationship”), alltså den känslomässiga närhet man känner till varumärket. Med andra ord påverkar reklamen sällan köpintentionen direkt utan tar vägen via varumärket; en till synes lika självklar som viktig iakttagelse som nästan alla ändå tycks glömma bort där ute i “verkligheten”.
  • Den absolut viktigaste drivkraften bakom en eventuell förstärkning av varumärkesrelationen är i sin tur reklamens sevärdhet (“watchability”), som beror på tre saker: människorna i reklamen, hur underhållande reklamen är och, då det är aktuellt, vilken musik som används.
  • En persons nuvarande varumärkesrelation och användning av varumärket har stor betydelse för hur påverkad hon blir av reklamen. Användare är t.ex. mer positiva och lättpåverkade än icke-användare.
  • En ökning i köpintentionen stärker i sin tur varumärkesrelationen och skapar därmed en positiv spiral mellan varumärkesrelation och köpintention.
  • Tråkig, icke sevärd reklam påverkar inte varumärkesrelationen negativt; det är “bara” pengar i sjön.

Bento3

Jaha?

Visst, för den här bloggens läsare ter sig nog de flesta punkterna som självklarheter eller åtminstone intuitivt riktiga. Och visst, många på reklambyråer, t.ex. där jag själv jobbar, skulle säga att de alltid vetat och arbetat efter mycket av det här. Men jag tycker ändå att det finns tre viktiga lärdomar att göra som jag tänkte avrunda med, assisterad av några kända röster.

  1. “Sunt förnuft är de fördomar vi samlat på oss vid 18 års ålder.” — A. Einstein
    Alltför många som köper, skapar och mäter reklam gör det utifrån förlegade mytbildningar om hur reklam och människor fungerar. De tror att det de gör är sunt förnuft och att det inte bygger på någon modell. Men som Paul Feldwick så riktigt påpekar i “Exploding The Message Myth” så har människor alltid en modell till grund för vad de gör, oavsett om de tror det eller ej, och de som inte vet vad den är förblir slavar åt den.
  2. “Schack är det största slöseriet med mänsklig intelligens som försigår utanför en reklambyrås väggar.” — R. Chandler
    Cramphorn visar att vi kan sluta tro att reklam skulle vara för svårt att kartlägga med akademiska metoder, att varje kampanj, bransch och utmaning är unik och att reklam är konst som till varje pris inte får fjättras i analysbojor. Jo, reklam är en skapande aktivitet besläktad med konst. Jo, det finns en x-faktor. Men. Generaliserbarheten i The Gear Model är imponerande och visar att det faktiskt går att ackumulera kunskap på ett vetenskapligt sätt även inom vårt gebit, precis som inom de flesta andra yrken. Så låt oss visa att R. Chandler hade fel.
  3. “Varje morgon när jag stiger upp slits jag mellan en lust att förändra världen och en lust att njuta av världen. Det gör det svårt att planera dagen.” — E. B. White
    Sist men inte minst, konsekvenserna. De insikter som neurologi och psykologi har givit oss de senaste decennierna om hur viktiga känslorna och det undermedvetna är för hur vi fattar beslut och påverkas av reklam är i och med Cramphorns arbete (och flera andras) empiriskt bevisade på ett sätt som är svårt att förneka. Då borde det rimligen få en hel drös konsekvenser för hur reklam planeras, skapas, testas, köps och utvärderas. Huruvida det faktiskt händer återstår emellertid att se; förändring är ju krävande. Allt jag vet är att ingen annan kommer att göra det åt oss. Så innan vi går ut och förändrar världen, låt oss njuta av den än en gång såsom den ter sig genom Cramphorns stålbågade glasögon – The Gear Model i all sin prakt med kausaliteter, vikter och hela baletten.

The_Gear_Model

That’s love.

P.S. Bento-lådorna är gjorda av Sakurako Kitsa.

8 saker som utmärker lyckade reklamkampanjer (JAR Generalizations, del 1)

I juni 2009 gav Journal of Advertising Research (JAR) ut ett nummer om generaliseringar, dvs ämnen som studerats och testats på bredden, längden och tvären så till den milda grad att slutsatserna får anses som generella "sanningar" (dvs så nära sanningen man nu kommer inom marknadsföringsforskning eller annan samhällsvetenskap). Det är med andra ord viktigt. Jag tänkte därför ägna ett blogginlägg var åt ett urval av de artiklar som förekommer i numret, och eftersom det knappast hänt något radikalt i människans evolution på ett och ett halvt år gör det inte så mycket att de inte är helt dagsfärska. Här är den första.

89696633_f87655b9b5

Bild: zizzybaloobah

Artikeln "Generalizations about Advertising Campaign Success" av Les Binet och Peter Field bygger på deras studie "Marketing in the Era of Accountability", som fick ganska mycket uppmärksamhet när den gavs ut. Det handlar om en analys av 880 kampanjer som tävlat i brittiska IPA Effectiveness Awards, troligen världens mest krävande och prestigefyllda reklameffekttävling, mellan 1980 och 2006. Författarna har studerat vad de gemensamma nämnarna är för kampanjer som uppvisat mycket stora effekter i ett eller flera av följande mått: försäljning, marknadsandelar, penetration, lojalitet, priskänslighet eller vinst. Slutsatsen är följande egenskaper gör en kampanj framgångsrik:

1. "Hårda" mål snarare än "mjuka".

Kampanjer som fokuserar på affärsresultat, t ex försäljning, uppvisar bättre resultat. Allra bäst går det om man kopplar mjuka och hårda mål till varandra.
Kommentar: Ett tydligt fokus på vad som är viktigt redan från början får konsekvenser rakt igenom hela processen. 

2. Fokus på pris snarare än volym.

Att fokusera på att minska priskänsligheten i varumärket är mycket mer lönsamt än att försöka öka försäljningen eller marknadsandelen i volym.
Kommentar: Det är förvånande att nästan inga kampanjmätningar "i verkligheten" ens tar hänsyn till hur reklamen påverkar priskänslighet eller prispremie, trots att det är vad reklam oftast gör allra bäst.

3. Fokus på penetration snarare än lojalitet.

Det är mer lönsamt att använda reklamen till att försöka hitta nya kunder än att försöka behålla gamla eller öka lojaliteten. Faktum är att lojalitetskampanjer presterar dåligt på nästan alla affärsmått.
Kommentar: Den gamla klyschan om att det är bättre att behålla en kund än att skaffa en ny är just det, en klyscha - i alla fall vad gäller reklam. 

4. Känslor slår förnuft.

Ju större fokus en kampanj har på att påverka människors känslor snarare än förnuft, desto större affärseffekt. Faktum är att de mest effektiva kampanjerna av alla är de som inte har något rationellt innehåll alls, eller väldigt lite därav.
Kommentar: "Verkligheten" bekräftar alltså (återigen) vad all modern forskning om reklam visar - att den är som effektivast om den påverkar oss känslomässigt och att rationella budskap har ganska lite med saken att göra. 

5. Kampanjer som folk pratar om.

"Fame campaigns", dvs kampanjer folk pratar om, är synnerligen effektiva.
Kommentar: Det är alltså inte bara roligt att folk pratar om en kampanj, det är bra för affärerna också. 

6. Hög share-of-voice.

Det finns en stark korrelation mellan share-of-voice och tillväxttakten i marknadsandel – särskilt när varumärket är litet, när TV är en del av mediemixen och när flera medier används.
Kommentar: Ingen nyhet, men just därför kan man undra varför inte fler marknadsförare lever efter det

7. TV.

Kampanjer med TV i mediemixen presterar bättre både vad gäller storlek på effekt och på produktivitet, dvs effekten i förhållande till investeringen. Dessutom har TV-effekten blivit starkare, inte svagare, genom åren; 2000-2006 var den ca 40% större än på 80-talet.
Kommentar: I motsats till vad många hävdar från höften, finns mig veterligen ingen seriös studie som visar att effekten av TV skulle ha minskat. Så inte heller här.

8. Tre eller fyra medier som används ihop.

Att gå i flera medier ger större affärseffekt än att gå i endast ett. Marginaleffekten är dock avtagande; tre eller fyra medier, beroende på budgetstorlek, är optimalt.
Kommentar: Ganska logiskt egentligen.

Skicka kärlek!

Du har väl inte glömt att det är Alla hjärtans dag på måndag? Det gör inget i så fall, för än finns tid att skicka en fin hälsning. Gör ett besök i Postens digitala blomsterhandel och komponera en egen bukett. Varje blomma symboliserar något och avgör vilket budskap som kortet kommer att förmedla. Svårare än så är det inte att sprida lite glädje! 

Posten_kärlek

Varför behöver världen bli mer Bold?

Bold_small

Det var länge sedan ett varumärke kunde hållas samman enbart av en logotyp, en typografi och ett konsekvent bildspråk. Idag handlar det också om idé och vilja, om röst och tonläge och om förmågan att interagera med kunder och andra intressenter. Om man dessutom tänker på hur antalet kommunikationskanaler har mångfaldigats och tempot i vår mediekonsumtion har ökat, så är det lätt att förstå att många varumärken kan ge ett lätt förvirrat intryck. Vilket helt följdriktigt leder till mer konfunderade konsumenter.

Låt oss presentera Bold, ett nytt dotterbolag till Åkestam Holst som kommer att arbeta med varumärkens hela gestaltning, från personlighet till visuellt uttryck. En strategisk designbyrå med varumärkesutveckling på programmet är den enkla beskrivningen. Bold kommer att drivas av Oskar Lübeck som cd och Carl-Fredrik af Sandeberg som vd. Båda har gedigen erfarenhet från kvalificerade uppdrag och uppdragsgivare, både här hemma och internationellt. Och båda tycker att det känns fint att stå tillsammans med Jesper Holst på bilden och visa upp den nya logotypen. Verksamheten är igång sedan en vecka tillbaka och känner du någon talangfull juniorformgivare så behöver Bold redan förstärkning. Kontaktuppgifter finns på Bolds interimistiska hemsida. Åke hälsar sina nya kompisar varmt välkomna och tycker redan att världen ser ut att bli lite vackrare. Eller kanske bara mer Bold.

Watch our brand new casemovies!

Living Christmas Cards 

The Human Jukebox

The Sound of Green 

Papa Piñata

The Golden Box

Vad driver överlägset mest trafik i e-handeln? Varumärket förstås

Huvudet

På Market.se berättas idag om en intressant undersökning för alla som fått för sig att online är något helt annat än offline, med helt andra spelregler och helt andra framgångsfaktorer. Det är företaget ForeSee Results har gjort en undersökning i Storbritannien om vad som driver trafik till e-handelssajter, och så här ser resultaten ut:

Trafiken
 
Även om man alltid ska ta människors självdiagnostiserande svar med en nypa salt är det svårt att förbise den enorma överlägsenhet som varumärkeskännedom uppvisar i resultaten. Och visst är det inte särskilt överraskande egentligen. Varumärken är ju en genväg i beslutsprocessen, en beslutsprocess som vi så ofta vi kan vill göra så kort vi kan. 

Verktygen i våra händer må ha förändrats de senaste tio åren (till det bättre) men verktygen mellan våra öron har det inte.

Rekommenderad läsning för alla (som älskar logistik).

Väntan är över för studenterna på Linköpings universitet och Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling. I dagarna levereras andra upplagan av Svensk-Engelsk Logistikordbok. Det är vår uppdragsgivare Posten, själv svensk mästare i logistik, som ligger bakom bokprojektet och som vi formgivit i en pärm av elegant brun kartong.

Logistikordbok_NY

Lycka till Hemtex!

Vår egen branschtidning Resumé gjorde igår ett hyggligt stort nummer av att ”Hemtex steker Åkestam Holst”.

Det är ett sätt att uttrycka saken. Ett annat sätt är att konstatera att Hemtex och Åkestam Holst runt årsskiftet ömsesidigt kom överens om att inte förlänga samarbetsavtalet som löper ut i mars.

Vi har arbetat med Hemtex i drygt tre år, inte två, som Resumé uppger. Vi har arbetat med fem olika vd-ar och tre olika marknadschefer. Vi har arbetat nära Hemtex styrelse. Vi har arbetat med McKinsey-konsulter och designbyråer. Vi har ända sedan start arbetat under ett starkt förändringstryck på alla plan och nivåer, från sortiment till butiksstruktur och kundupplevelse.

Det vi hela tiden varit överens om är att reklamen i möjligaste mån måste gå i takt med ett nytt erbjudande. Alla vet att reklam som springer allt för långt i förväg gör samma nytta som haren i ett 5000-meterslopp som ligger halva varvet före klungan. Alltså ingen alls. Eller ännu värre; lockar publiken att tro att det går fortare än det gör. Det har varit tufft för alla inblandade att konstatera hur genomgripande förändringar tar tid och vilket tålamod som krävs.

När vi nu skiljs, därför att förutsättningarna kräver ett ännu tajtare kommunikationsarbete än det som en extern fullservicepartner kan bidra med, gör vi det i samförstånd och med inte så lite vemod. Faktum är att riktig tuffa förhållanden ibland svetsar samman mer än ett samarbete i ständigt solsken.

Hemtex är börsnoterat och måste bedömas efter de villkoren. Vi är en oberoende reklambyrå och måste förstås se också till vår egen affär. Men det hindrar inte att vi kommer att sakna människorna och den fighting spririt som många medarbetare och inte minst nuvarande vd Erik Gumabon har stått för. Lycka till Hemtex, vi tror på er!