Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1733
Kommentarer: 1242

« augusti 2012 | Hem | oktober 2012 »


Med små medel. Och livlig fantasi.

Jag kommer ihåg storhetstiden för MTV när det handlade om att göra omfattande och framförallt dyra musikvideos. Och som det alltid brukar göra, när motsatsen växte fram. Framförallt när internet blev större och artister kunde producera och sprida sina egna filmer utan astronomiska kostnader.

Ett exempel är OKGO, ett amerikanskt band som är några av pionjärerna med sina hemsnickrade filmer som alltid varit roliga, kreativa och som främst spridits genom YouTube. Något som har gjort dem världskända.

Du behöver alltså inte en säck med pengar för att nå ut med ditt budskap. Så länge det är så intressant att människor vill ta del av det. Som till exempel den här musikvideon. Två väggar, ett golv, rullband och tre projektorer var allt som krävdes för att den skulle spridas över nätet under förra veckan. Och väldigt mycket fantasi så klart.

 

Expert - Priskrig och konkurser

Jag gillar teknik. Jag gillar det inte så mycket att jag pillar glasögonen till rätta när jag går in på en teknikblogg, men det fascinerar mig. Gillar att se när teknologin skapar möjligheter för människan som är oväntade och fantastiska. Därför är det väldigt trevligt att man idag kan se dessa ”under” överallt. Filmer, bilder och artiklar finns att hitta nästan på varje sida man besöker. Trots detta upplevda överflöd finns det fortfarande en miljö som alltid dödar denna fascination och nyfikenhet. Miljön skapad av våra elektronikjättar inom detaljhandeln. Storkedjorna verkar ha svårt att hitta ett tydligt koncept att bygga sina varumärken på. Möjligen har Media Markt försökt med sina XL butiker, men det känns som ett ganska primitivt sätt att fascinera sina besökare på. Det borde gå att göra så mycket mer! 

Dessa butiker säljer samma produkter som man häpnas över i filmer, bilder och artiklar på nätet. Men när man kommer för att se dessa produkter live är det som att någon drar ur kontakten och all ens energi och nyfikenhet bara dör. Man möts av produkter på hyllor i olika gångar, utan logik. Även om det fanns en tanke bakom är det omöjligt att lista ut vad det skulle kunna vara. Man befinner sig nämligen i samma sinnesstämning som ett skrämt djur. Det öppna landskapet får en att känna sig inhägnad istället för ombonad och trygg. Man blir inte lugnare av att människor springer runt och förvirrat letar efter någon som kan hjälpa dem att förstå den där saken de ska köpa. Något måste vara fel när man i en butik har nummerlappar för att ta itu med alla frågor kring sitt erbjudande. Det borde säga en att det saknas något som underlättar för konsumenten att ta sig fram till köptillfället. 

Elektronikbranschen har under de senaste åren befunnit sig i ett priskrig. Ett krig som har lett till att flera har fått ge upp. Nu senast ansökte Expert om konkurs. Priskrig känns som ett sådant tråkigt sätt att vinna marknadsandelar på i det här fallet. Känns även väldigt omodernt i en bransch som har så många möjligheter som elektronikbranschen. De borde slänga ett öga på modehusens brand- och retail-koncept (för översättning mellan världarna se Apple). Istället för att sälja allt till pressade priser, fokuserar de erbjudandet utifrån företagets kärna och levererar det i en miljö som speglar hur företaget vill att de ska upplevas. En retailmiljö ska på samma gång som den är ett effektivt säljhjälpmedel vara ett verktyg för att sätta besökaren i ett önskat mindset. Ett mindset som hör ihop med företagets kärna och erbjudande. Lyckas man med detta erbjuder man något mer än bara produkter. Lite av en upplevelse. I dag älskar vi upplevelser, allt som sticker ut från det vanliga är vi snabba på att ta till oss. Ett problem är dock att människor snabbt tröttnar och vill ha något nytt, men här har elektronikbranschen en oerhörd fördel. Nämligen teknologins vilda utveckling. Hela tiden matas företagen av inspiration till nya miljöer och installationer från nätets alla hörn. Helt gratis. 

Nu när vi närmar (?) oss slutet på detta krig, där bara de starka har överlevt, borde en naturlig väg att gå vara mot mer av ett brand experience tänk i butikerna (och på övriga nivåer). Det är ett bra sätt för att dels få lojalare kunder, men även för att dra till sig några av alla de vilsna konsumenter som borde vara många nu när antal försäljningställen minskar. 

Reklam påverkar oss genom att få oss att känna, inte genom att tänka.


Allt fler förstår vikten av att kommunicera med känslor, att verkligen få människor att känna någonting när vi ska nå ut med ett budskap. Mycket handlar om hur vi säger saker, snarare om vad vi säger.

Hur får man då människor att verkligen känna någonting? Det finns många tekniker, i filmens värld har filmskaparna filat just på detta många år. Med rätt musik, grafik, rekvisita och foto kan man skapa starka känslor och en otrolig förväntan på kort tid, något som man ser tydligt i vissa filmintron. Här har jag samlat några som verkligen lyckats med just detta, att känna. Så plugga in hörlurarna och låt dig inspireras!

 
 
 
 

Kjell avslöjar sanningen!

Hej, jag heter Felix

Under etiketten Våga fråga fick Radio Rix MorronZoo frågan om de killar vi använt i de senaste Felixfilmerna verkligen heter Felix på riktigt. Eller har vi bara tagit några och döpt om dem? Lyssna på inslaget där vår projektledare Kjell ger hela sanningen.

Kjell pratar Felix i radio 

Prao på Ikea

Arbetet med vår nya uppdragsgivare Ikea är i full fart och nu är fokus på att lära oss så mycket som möjligt om företaget och kulturen. För att sedan kunna göra kloka vägval som i slutänden kan mynna ut i förhoppningsvis riktigt bra reklam. Som ett steg i det har vi praktiserat på Ikea.

Det var en härlig, glad stämning bland personalen trots att jobbet bitvis både var stressigt och tålamodsprövande. Vi kom därifrån med många intryck. Dagarna var både lärorika och roliga. Här kommer några snapshots:

Ikea-bild

Från gatan till styrelsen, hur personliga varumärken förändrar karriärer

Bloggbild

Från gatan till styrelsen, hur personliga varumärken förändrar karriärer

Personligt varumärke, personal branding, är ett ämne som är ganska splittrat. Vad är det egentligen? Kan man bygga upp ett sådant och i så fall hur? Denna förvirring är inte endast från gemene man utan även inom industrin där det finns ett flertal olika definitioner. Varumärkesgurun Peter Montoya definierade det dock som ”Personliga varumärken är de förväntningar och associationerna som skapas i sinnet hos sin publik”. Det fina med denna definition är att detta gör det möjligt att se personen och varumärket som en produkt, detta öppnar upp en mängd möjligheter för analyser och utveckling.

De som enligt mig har utnyttjat detta bäst i världen, och som inte får tillräckligt med cred i Sverige, är hiphopen i USA. En ytlig studie om de allra största artisterna kan vid en första anblick endast skvallra om produktplacering, men en djupdykning visar något annat. En hel industri av människor som tidigt upptäckte hur de kan utnyttja sig själva och sin image för att öka sina periodiserade inkomster. Med internet är det idag mycket lättare att studera och analysera de största aktörerna och detta är några av de punkter som jag tycker är intressanta.

Låt varumärket marinera

Gemensamt för de tre som har lyckats bäst, Jay-Z, 50 Cent och P. Diddy, är att ingen av de stressade sina affärsäventyr. De kom alla tre in i musikbranschen ganska sent och lite visare än de som lanserades innan. De lät sina varumärken utvecklats och stärkas innan de började expandera till nya marknader. 50 Cent är intressant för hans karriärframsteg utfördes i dubbel hastighet, han lyckades bygga en enorm hype innan sin debut. Självfallet fick han ett flertal erbjudanden från olika sneakersbolag och liknande för enkla branding uppdrag men han tackade nej och väntande till skivan släpptes. Han fick en monsterrelease, som fortfarande är ett av de största skivsläppen i USA, och här ändrades maktnivåerna. Han var en superstjärna och ett varumärke som var värt miljontals dollar.

Denna maktposition gjorde hans nästa äventyr möjligt. Helt plötsligt började ett varumärke kallat Vitamin Water ta plats på de amerikanska affärshyllorna, du har säkert druckit ett flertal flaskor här i Sverige själv. Det få visste i början var att 50 Cent var en stor drivkraft för produkten. Större än någonsin och nu med stor finansiell frihet hade han hittat företaget när det var nystartat och istället för att endast bli en front figur kunde han förhandla till sig ägarskap/aktier i företaget. En massiv marknadsföringskampanj gjordes där flaskorna placerades i flertal popkultur evenemang men även i ett flertal nyttigare sammanhang (denna strategi kopierades senare av svenska Vitamin Well som såldes genom apoteket). Detta gjorde att varumärket byggdes både på ”gatan” och i andra mainstream sammanhäng. När Coca-Cola senare köpte upp företaget så sålde 50 Cent sin del och hade mångdubblat sin tidiga investering. 

Kärnan i det här är att artisten vågade vänta tillräckligt länge för att han ska bli större och viktigare, med dessa faktorer blir det möjligt att förhandla till sig bättre förmåner än vad andra kan.

If it makes sense, it makes dollars

Jay-Z är förmodligen den hiphopartisten som det hörs mest om i Sverige, detta är inte bara en väldigt bra artist men en smart entreprenör och affärsman. Tillskillnad från 50 Cent lanserades han från början med sitt eget skivbolag, han och hans affärspartner hade redan från start tagit makten i sina egna händer. I efterhand har han berättat att det var mycket mer jobb men avkastningen var bättre och gav andra förhandlingsmöjligheter.

Det Jay har varit duktig med är att alla hans affärsutvecklingar har passat in med hans varumärke och det han vill kommunicera. Det började relativt tidigt, när skivbolaget började gå bra så skapade han och hans partners ett klädbolag, Rocawear, som var segmenterat till en målgrupp som var relativt outforskade. Detta var inte det första klädbolaget som hiphoppare skapat men Jay hade lyckats nå mer än bara en svart målgrupp i miljonprogrammen, utan nått mainstream Amerika. Klädbolaget omsatte miljontals dollar, men det intressanta är att företaget följde artistens utveckling. När den lanserades var det mycket hoodies och lös sittande byxor, men samtidigt som Jay-Z förvandlades från ”thug” till ”boardroom gangster” så följde varumärket efter och gick från gata till en mer städad och stilren stil.

Denna utveckling går att se i allt han engagerat sig i, vare sig det är hans livsstil blogg eller reklambyrån Translation, som fokuserar på att hjälpa varumärken att nå multikulturella målgrupper. Om det var en slump eller med flit märkte han och hans partners tidigt att alla deras expanderingar måste passa in med det de själva gör för att bli effektiva.

If it makes dollars, it doesn’t always make sense

Det finns dock ett flertal exempel där det har gått fel, inte bara vanliga produktplacerings tillfällen utan hela kampanjer där artisters ansikten har klistrats på utan någon baktanke. Kodak försökte bli öka sin popularitet i USA för en tid sen och signande ett flertal artister för en vanlig reklamkampanj. Det de missade helt var att ingen av artisterna hade någon koppling till fotografi och den strategiska delen missades helt. Ingenstans nämndes det att Kodak varumärket ska stå för det bästa som finns inom fotografi, istället var det en bunt människor som ladda upp bilder på Facebook. Reklamen är glömd, artisterna fick lite pengar och Kodak går det fortfarande dåligt för. En flopp.

Vare sig det är de huvudpersonen eller människorna runt om så har nästan alla lyckade kampanjer haft en god strategisk grund som kan visa kopplingarna mellan de två varumärkena som är inblandande.

Avrundning

Om du är intresserad av personliga varumärken är detta en extremt intressant vinkel och marknad som inte får tillräckligt med uppmärksamhet enligt undertecknande. Jag kan se parareller till dagens bloggande ungdomar och främst då BlondinBella och Kenza som har lyckats enorm väl med små medel, det är dock en diskussion för framtiden!

 

/Arman Darkahi

https://twitter.com/Arrrrrman

 

Kan man vara introvert i en social värld?

Är du en av dem som gladeligen blottar varje skrymsle av ditt liv i sociala medier. Som har hundratals friends och followers och inte har några som helst problem med att vädra dina dagliga tankar och åsikter för tusentals människor att ta del av?

Eller är du en av dem som kanske har Twitter, Facebook, Instagram men känner något slags inre motstånd? Som är där ute i sociala medierna men i grunden inte känner dig hemma i det sättet att umgås och interagera med andra. Du vill gärna se vad andra gör men tänker dig för både en och tre gånger innan du skriver en kommentar i ett öppet forum. Lugn, du är långt ifrån ensam och det behöver inte vara något negativt.

SVD har i veckan haft en mycket intressant artikelserie om introverta och extroverta personlighetstyper. Vi föds alla med en viss läggning och de grundläggande dragen är man fast med hela livet. En tredjedel upp till hälften av världens befolkning ansens ha läggning mer åt det inåtvända hållet. Det är förstås inte svart eller vitt, utan som i det mesta en glidande skala.

Förenklat behöver introverta mindre stimulans för att känna sig levande och får sin energi från den inre världen – läsande, reflekterande, djupa samtal i mindre konstellationer. Som introvert är det svårt att till exempel ladda batterierna i en stor grupp, energin kommer istället om han träffar en eller två i taget. Återhämtningen sker genom att ha tid för sig själv.

De extroverta personerna å sin sida lever mest i den yttre världen. Där går de som barn i huset, har nycklarna till umgängessätt och livliga diskussioner och behöver inte använda sig så mycket av sina inre förmågor. Extroverta behöver en massa stimulans för att inte bli uttråkade, och energin kommer utifrån – mycket folk, gärna mycket prat. Laddandet av batterierna sker genom att interagerande med andra. Båda personlighetstyperna kan lära sig att agera i strid med sina naturliga drag, men det är då endast en förändring av det yttre – den inre kärnan förblir oförändrad. 

Författaren Susan Cain som skrivit boken ”Quiet: The power of introverts in a world that cant stop talking” menar att dagens samhälle är på tok för anpassat efter den extroverta människotypen – skolan, arbetsplatsen, de egenskaper vi värdesätter och premierar – och skulle må bättre av en större balans. Inte minst ur ett kreativt perspektiv. När psykologer tittar på de mest kreativa människorna är det människor som är bra på att utbyta och driva igenom idéer – men som har tydliga introverta personlighetsdrag. Förmågan att stänga av omvärlden, spendera tid med sig själv och sina egna tankar har visat sig vara en ovärderlig tillgång i den kreativa processen. Dessutom beskrivs många av världens stora ledare och tänkare som introverta. Hennes bok har blivit en världssuccé och hennes föredrag på TED är snart uppe i 3 miljoner views. Titta gärna på det.

/Filip

Skärmavbild 2012-09-03 kl. 15.24.46