Sök i arkiven

Åkestam Holst m fl
Kungsgatan 5
Box 7103
103 87 Stockholm
Phone: +46 8 14 11 11
Fax: +46 8 21 68 10
Skriv ett mail / Email us
Vi jobbar här / Our people

Antal inlägg: 1722
Kommentarer: 1240
Hem

Apotek Hjärtat - Blowing in the wind

Reklam som folk talar om är något vi eftersträvar på Åkestam Holst och när det sker med helt organisk tillväxt och spridning utan en krona i media blir vi själva imponerande. Den dokumentation vi gjorde för Apotek Hjärtat har nu nått ut till 150 länder och har över 2,2 miljoner unika visningar. Nyhetskanaler som CNN, CBS och TIME är bara några av alla som hängt på. Att filmen har lagt sig högst upp bland de mest lästa artiklarna på Mashable är intressant. Många kommentarer berör och berömmer tekniken bakom installationen som utfördes av våra kompisar på STOPP/FAMILY. Till alla er kommer här ytterliggare en liten bakom-film:

Är linjär-TV:n verkligen död?

Leos_blogg

Jag har nu praktiserat som planner på Åkestam Holst i 2 månader och har bland annat fått göra en del research inom diverse områden. Jag blev då intresserad av detta ämne eftersom jag själv inte längre tittar så mycket ”vanlig” TV. Jag tänkte också att det skulle passa bra som en kort utredande text på byråns blogg.

On-demand tjänster som Netflix och Viaplay är två av de största aktörerna inom sitt område på den svenska marknaden och de växer i antal användare hela tiden. Detta har skapat en hel del debatter hur vida den linjära tvn kommer att dö ut eller inte och i så fall när det kommer att hända.

SVTs VD hävdar att linjär-tvn är stark och att den kommer hålla sig så och Dagens Media rapporterade att tv-tittandet ökade med 1% från 2011 till 2012 i målgruppen 3-99 år. Casten Almqvist, VD på TV4 menar att en anledning till att Linjär-tvn är så stark som den är, beror på den så kallade ”lägereldsupplevelsen”. Med detta menar han att det är något socialt med att titta på tv tillsammans och samtidigt med andra. Även Teracom Group AB anser att den ökade konsumtionen av VOD-tjänsterna inte kommer att resultera i någon övergång från linjär-tv till VOD-tjänster. I alla fall inte på flera år.

Anledningen till att VOD-tjänsterna inte har blivit mer populära än vad de är idag beror på att de inte är tillräckligt utvecklade. Två studenter från Linnéuniversitetet har använt sig av en enkät för att få reda på vad det är som VOD-tjänsterna måste utveckla och fick då svaren att det största problemet är utbudet av tv och film på tjänsterna. Det finns för lite material. Andra synpunkter som konsumenter har är att kvaliteten på ljud och bild måste bli bättre. Dessa brister gör att VOD-tjänsterna idag används som ”back-up” där man kan titta på tv-program eller filmer som man missade när de sändes på den linjära tvn. Däremot skriver studenterna i sin artikel att linjär-tvn kommer att försvinna, men först om 10 år, vilket också stärks av två forskare från Handelshögskolan i Stockholm.

För att motivera varför jag har undersökt detta så vill jag också titta på hur arbetet med marknadsföring på VOD-tjänsterna kan gå till. Författarna till undersökningen från Linnéuniversitetet såg att majoriteten av de svarande gärna betalar mer för att få en VOD-tjänst som är reklamfri än om den innehåller reklam. Detta skapar problematik för marknadsförare eftersom det i så fall inte kommer att vara några reklampauser i framtiden. Teknikföretaget Cisco har i en rapport presenterat att marknadsförare kommer behöva arbeta mer med produktplacering, men inte så som vi utformar den idag. Man menar att innehållet (produkter) i tv och film ska vara klickbart och på så sätt ska konsumenten kunna få mer information om produkten och förmodligen kunna klicka sig vidare till en e-butik direkt. Eftersom man är inloggad på sitt personliga konto på VOD-tjänsterna så ges förslag på tv och film baserat på vad man har tittat på tidigare vilket kanske kan göra att det blir lätt att se vem som ser produkten och vem som klickar på den för att få mer information.

Hoppas detta väcker intresse för nya utmaningar på nya kanaler!

 

Tack för mig!

Leo Peyron

Dispatch från Drömfabriken

8 timmars sömn behöver många av oss för att må bra. En del klarar sig med betydligt mindre. Det sägs att det räckte med 4-5 timmars sömn för Margaret Thatcher medan vår egen Göran Persson föredrog att ta en tupplur på regeringskansliet. Oavsett hur mycket vi sover så är kvalitén på sömnen direkt avgörande för hur vi presterar i vaket tillstånd.  

Vi utför också en hel del arbete även när vi sover. Det är händelser och tankar som behöver bearbetas och det sköter hjärnan genom vårt undermedvetande. Marknadsförare och forskare testade redan på 60-talet metoder på subliminal påverkan och nu intresserar man sig även för den sovande människan.

Sedan en tid finns det flera appar och andra verktyg som påstås göra det möjligt att styra drömmar och därmed aktivt kunna förändra dess innehåll. Tillståndet att påverka drömmarna kallas på engelska Lucid dreaming och har illustrerats i Hollywoodproduktionen Inception från 2010. Men innan vi accepterar att få våra minnen utbytta och våra drömmar sponsrade genom produktplacering bör vi nog sova på saken.

Skulle sömntåget trots allt inte komma som det ska rekommenderas boken 24/7 – Late Capitalism and the end of Sleep, av Jonathan Crary. Ny forskning kring vikten av att drömma och sova hittar du här: och här:

24-7


Några saker som vi pratat om på jobbet senaste veckan

Catsareover


• Att Webby Awards har släppt en fin och bra Social Media Report, med titeln "Cats Are Over: Social Media in the Post Cat Economy. Läs och ladda hem på: http://www.webbyawards.com/socialmediareport/

• Bästa musikvideon sen Michael Jacksons thriller
http://www.youtube.com/watch?v=b0ci3BExMB4

• Att vi är nyfikna på okdothis.com som släpps i november eftersom "For every photo ever taken, there is a moment where the photographer has a creative decision to make. That moment is about to change." http://okdothis.com

• Blockholm (Arkitektur- och designcentrum).
Och det faktum att Stockholm alltså kommer att byggas upp som en exakt replika i Minecraft. http://www.blockholm.com/articles/how-does-blockholm-work

• Mycket fina sidbyten när man scrollar på
http://digitduel.resn.co.nz

• En japansk matlukts-app-isch-gadget. Även om vi egentligen har väntat på något liknande till hemmabion (fast med krutrök, flygfotogen och sånt då...)
http://m3.idg.se/2.1022/1.526243
http://www.amazon.co.jp/gp/product/B00FJ5MMNE

• Att polisen skjuter GPS-tracker på bilar för att slippa biljakter.
Coolt. Emelie som är AD här på Åkestam borde såklart ha satt en sån här på sin cykel som blev stulen i helgen. Annars kunde väl någon sätta trackers på samtliga pendeltåg som man sen kan följa på respektive linje via mobilen så man vet när man ska gå hemifrån och redan då veta om man behöver springa eller inte. http://news.cnet.com/8301-17852_3-57609416-71/police-firing-gps-tracking-bullets-at-cars-during-chases

Uppdatering: Det dök upp ett kickstarterprojekt som tar fram ett cykel-lås som säljer ett smartlock och som har GPS-tracking. De planerar att skeppa till sommaren. Läs mer här: http://www.kickstarter.com/projects/lock8/lock8-the-worlds-first-smart-bike-lock


• För den där grejen - som du kan beskriva fast inte riktigt sätta ord på
http://www.wordsforthat.com

• Apptips för er som filmar mycket med er Iphone är att börja använd Youtube Capture.
Förutom att bildstabiliseringen är riktigt bra, så sätter den även en skön mättad ton på filmen. Ett krux, avskakningen kommer till priset av ytan så tänk på att ta lite vidare bild än vanligt.
https://itunes.apple.com/se/app/youtube-capture/id576941441

• Att bli glad av att läsa hur en digital dag kan se ut:
http://feber.se/art/284508/jag_lskar_internet/

• Internet of Things förklarat på ett väldigt enkelt och bra sätt. Och filmen i slutet ­ är oslagbar.
http://blog.smartthings.com/iot101/what-is-the-internet/

• Att Kaffe och techno är ett måste på måndagar.
http://www.mixcloud.com/whisperingmatt/techno-mix-december-2009/

• Liten skojig tjänst som wikipediar upp en, ibland ganska långsökt, gemensam nämnare eller mittpunkt mellan två sökfraser.
http://thismeetsthat.com

• Eftersom Apple har spärrar för sånt här, så detta finns bara för Android.
Den känner av var du är, och ändrar vilka appar som visas på din defaultscreen utifrån detta. Så att de appar som du vanligtvis använder på jobbet, visas när du är där, och om du är t.ex. i ditt vardagsrum, så visas helt andra mer relevanta appar. Och så vidare. Eftersom den även lär sig ditt beteende. Smutt. 
http://www.youtube.com/watch?v=chUtv1kWIg8
https://www.coverscreen.com/

• Att vi nog missat att det här caset vann guld i Cannes och lite sånt. En enormt snygg lösning på hur man kan använda befintliga beteenden och kanaler för att få sitt sagt.
http://rebornapps.be/

• Att vi upptäckte att Kung-Fu Master finns för iPad:
https://itunes.apple.com/se/app/id431460546?mt=8&affId=2049622

• och slutligen att vi inte kunde sluta titta på den här:
http://i.imgur.com/k5tu6EQ.gif

"There´s only one very good life. That´s the life you know you want and you make it yourself."

Diana_vreeland_telluride_a_l

Paul-smith-2_2025804b

Citatet kommer från Diana Vreeland. Kallad för "oraklet" och "the high priestess of fashion" var hon i över 40 år en centralfigur i modelvärlden. Först som  inflytelserik moderedaktör på Harpers Bazaar och 1962-71 som chefsredaktör på Amerikanska Vogue.

Under denna tid var hon med att helt omdefiniera spelreglerna för mode och modepress. Hon förde fram modeller som Twiggy, Veruschka, Penelope Tree och Jean Shrimpton. Hon jobbade aktivt med den tidens stora fotografer som Richard Avedon, David Bailey och Irving Penn och skapade med sin obevekliga övertygelse och sitt totala frisinne modehistoria. Just nu ligger dokumentären om hennes liv på svt.play. Och den är som dokumentären är när den är som bäst. 

http://www.svtplay.se/video/1307540/diana-vreeland-modets-grand-old-dame

Vill man få en inspirerande dos av tro på dig själv, gränslöst mod och en aldrig sinande nyfikenhet så passa på innan den plockas bort om några veckor. 

Får jag samtidigt slå ett slag för en annan lysande dokumentär och ett oerhört intressant personporträtt – Paul Smith, Gentleman designer. Den är lite svår att hitta men den går att ladda ner på I-tunes.

https://itunes.apple.com/gb/movie/paul-smith-gentleman-designer/id598592694

http://vimeo.com/63651915

Den har samma upplyftande och energigivande verkan som filmen om Diana Vreeland. Som namnet på hennes första spalt i Harpers Bazaar så fint är namngiven, Why don´t you?

 

Konsten att sälja egentligen ingenting

Gränserna mellan digitalt/analogt blir som bekant allt suddigare. Nu tar Amazon första steget mot begagnade Mp3:or. Nu är ju en gammal datafil egentligen ingenting och ändrar varken form eller funktion när du skickar den vidare, men vad du kan få för inbytesvärde på din gamla låt kan bero på vem som haft den tidigare. I artikeln nedan finns bland annat citatet "It's got soul like an old guitar". 

» Amazon to open market in second-hand MP3s and e-books

- Jo du vet, den här filen laddade Bono ned 2012, så den vill jag ha 500 dollar för.

Nu är meningen ovan bara ett påhittat exempel och jag skulle aldrig vilja lägga 1 krona på Bonos gamla Mp3-fil, hur många gånger han än spelat den. Men! Jag skulle onekligen känna en lockelse i att köpa en låt för mer pengar än den jag hittar på iTunes, om jag visste att den passerat min idol Jarvis Cockers dator, hur dumt det än låter.

Yves-Klein-Saut-dans-le-vide-1960Att fylla ingenting med någonting som bara har ett imaginärt värde är fascinerande, men det är såklart inte något nytt. Den franske konstnären Yves Klein sålde tomrum redan på 50-talet. Vernissagen lockade så mycket folk att polis och brandkår fick skingra massan och nyligen har den excentriske kinesiske miljonären Chen Guangbiao i ett PR-jippo börjat sälja luft på burk. Må vara att han gör det för att göra ledarna i Peking uppmärksamma på Pekings dåliga luft, men att han på tio dagar fick iväg över 8 miljoner burkar borde säga mer om vårt psyke än om Pekings dåliga miljö.

Fascinerande som sagt och jag har inte riktigt kunna släppa tanken på vad Amazons second hand-butik kan få för roliga konsekvenser. Är det någon som vill fylla något digitalt eller analogt ingenting är det bara att höra av sig. Jag är med. Förresten, om Chen Guangbias luft kommer i olika smaker? Det kan du hoppa upp och klappa dig på. Välj bland annat mellan Post-industrial Taiwan och Pristine Tibet.

Med en gif till Cannes

Leve gifJag har en inre synbild som heter "Med en gif till Cannes" som går ut på att jag inom kort kommer göra en enkel gif-banner som är så genial att den tar mig till Boulevard de la Croisette och Cannesfestivalens Grand Prix. På detta gif-tema skickade Lars Bæcklund nyss:

http://gifyourself.net/

Inte helt säker på om just denna gif-apparat kommer förverkliga min vision, men i väntan på min super-gif, klicka på länken ovan och njut av det enkla och roliga i en gif. Just när detta skrivs verkar folk vara på kontoret, jag antar att det kommer se annorlunda ut om några timmar.

Trevlig helg!

/A

Docutu.be

Personligen tycker jag det är få saker som slår en bra dokumentärfilm. Och många verkar hålla med mig. Under den senaste tiden har dom största tv och bio succéerna i Sverige, med miljontals tittare, varit just dokumentärer.

Förmodligen har det som dokumentärerna skildrar den största påverkan på om det blir en succé eller inte. Men formatet i sig, historieberättande i sin renaste form, är ett ypperligt sätt att nå publiken med sitt budskap på ett enkelt och ärligt sätt.

Kanske är det därför vi ser att det dokumentära formatet börjar användas mer och mer även i reklambranschen. Vår senaste film för ATG är ett exempel, den här filmen för sportutrustningsföretaget PERRY är ett annat.

Hur som helst. För er som också tycker att dokumentärfilm är mysig underhållning, så borde ni besöka Docutu.be. En sida som har samlat alla dokumentärfilmer som finns på YouTube. Bookmark it for a rainy day, som dom säger.

Vaccinera din partner mot otrohet

Katt

Apotek Hjärtat hade tidigare planer på att inför årets julrush placera ut levande mobila oxytocin enheter för att mildra julstressen. Oxytocin är ett viktigt hormon i kroppen som frisätts av taktil beröring och varm temperatur och gör att vi känner ökad tillit, minskar ångest och minskar troligen också stress. Nu har en grupp tyska forskare funnit intressanta belägg för att det också bidrar till att skapa ett betryggande avstånd till eventuella rivaler med en dusch oxytocin i näsan på din partner. Läs mer om resultatet här! Finns att köpa receptfritt på Apotek Hjärtat (men vid använding utöver det som anges på förpackning skall läkare rådfrågas).

 

Vårt digitala stresshjärta tar emot stressade själar dygnet runt.

 

Madam, I'm Adam

Alex skickade den här skärmdumpen till mig och Jocke eftersom texten är så fin.

Befriande larvigt och smart skrivet av ett stort multisföretag med kunder i världens alla hörn. För vem kan värja sig mot en till synes så meningslös text men som faktiskt består av välriktade palindromer? Inte jag i alla fall (möjligtvis Ola Salo).

Applog

Reklam som folk pratar om.


Byråns senaste film för Folksam är (tillsammans med Zlatans mirakelmål) veckan virala fenomen världen över. Toppat med inslag på CNN (bl a intervju med Folksams Lena Strand) och Huffington Post. Väldigt, väldigt kul för alla inblandade! Sedan vi inledde samarbetet med Folksam för tre år sedan har vi fått förtroende att på djupet vara med och identifiera vilka associationer och drivkrafter som verkligen påverkar attityd och försäljning. Sånt leder till reklam som både fungerar och gillas. Har du inte sett filmen? Kolla här.

Ett ödmjukt litet yes!


I går kväll släpptes nomineringarna till 100-wattaren, tävlingen som premierar reklamkampanjer som kombinerar kreativitet med dokumenterad effekt. Åkestam Holst hade en stor kväll som bästa byrå med åtta nominerade bidrag, för sju olika uppdragsgivare! Ett gott tecken på att idéerna som rullar ut från Kungsgatan 5 gör skillnad för våra kunder.

De nominerade bidragen i sin helhet:

Audi
Audi, 'Audi quattro älskar snö' blev nominerad i kategorin Konsument. 

E-handels_testet_e-handelstestet logo
Posten och kampanjen 'E-handelstetstet' fick en nominering i Kategorin Producent.

SOS
SOS Barnbyar kampanj 'Tomt på innehåll, fullt av mening' nominerades i Kategorin Ideelt.

6a00d8341c093353ef0162fc33e73d970d
Pause Ljud & Bild, 'The Heist' uppskattades av juryn och fick en nominering i Smartkategorin.

Driver
Pause Ljud & Bild fick ytterligare en nominering i kategorin Smart för den rullande kampanjen 'Drive-by'.

IMG_9532
Pressbyrån och kampanjen 'En liten tjänst från Pressbyrån' blev även den nominerad i Smartkategorin.

ATG
ATG, 'För att hästar ger allt' nominerades i kategorin Långsiktigt

OLW
OLW och 'Fredagsmys' fick också en nominering i kategorin Långsiktigt.

Knäck den mänskliga koden

PinDet här har ingenting med reklam att göra, möjligtvis om analyserande av fakta vilket faktiskt är planning, och då är vi ju inne på reklam. Hur som helst, jag läste ett intressant inlägg om vilka pin-koder vi använder. Den före detta raketforskaren Nick Berry har kollat igenom hackade databaser och sett vilka tangenter vi trycker på när vi står där med kreditkortskoden eller simkortslåset.

Av 3,4 miljoner pin-koder är såklart 1234 den vanligaste. Vart tionde person använder den. Därefter kommer 1111 och 0000. De 20 vanligaste knappas in av 26,83 procent.

Om du hittar ett kreditkort eller en telefon och känner för att testa, börja alltså med de tre ovan. Fortsätt sedan med listan härintilll. Pröva även klassiska årtal, framförallt de som inleds med 19 då många använder sitt födelseår. Det sista är speciellt populära bland de som idag är 28, 27 och 26 år (har alltså pinkoden 1984, 1985 och 1986). Upprepningar ökar chanserna till träff mitt i prick, exempelvis 1212 och 4545. 17,8 procent av koderna innehåller sådana kombinationer.

Vilken du inte ska prova? 8086. Bara 25 av 3,4 miljoner koder hade den. Nick Berry skriver att han blev lite förvånad över att en otippad kombination som 2580 var på plats 22, men när han tittade på sin telefon förstod han varför. Den ekivoka 6969? Plats 10. Glädjande för Ian Flemming och Daniel Craig är att 0007 tar sig in på plats 23 över våra mest populära kombinationer.

Mad Men och psykopater

Det brukar vara lätt att känna igen kreativitet när man möter den. En klassisk definition av den kreativa processen bygger på divergent tänkande, dvs förmågan att tänka brett och associationsrikt. Att kreativitet också är granne med galenskap kanske inte är en nyhet, däremot är det numera bevisat. Simon Kyaga, forskare i medicinsk epidemiologi på Karolinska Institutet, har arbetat med en stor studie som visar på ett samband mellan kreativt skapande och vissa psykiska sjukdomar. Genom att kombinera olika patient- och hälsoregister knöts personer som behandlats för depression, bipolär sjukdom och schizofreni med sina friska släktingar vars yrken var kända. Frågan som ställdes var om patienterna och deras friska släktingar oftare hade kreativa yrken än friska personer och deras släktingar. Personer med typiskt kreativa yrken, i studien konstnärer och forskare, har mer av vissa personlighetsdrag som antas kunna bidra till ökad kreativitet. Resultaten i studien stärker ett samband främst mellan kreativitet och psykos (FoF 2011:9). Hela studien finner du här.

COVER.001

För den som inte har tillgång till nationella hälsoregister finner en underhållande och läsvärd guide i Jon Ronsons bok The Psychopath Test. Den går bland annat igenom den amerikanska diagnosmanualen DSM-3. Med lite träning och beslutsamhet kan även den ovane bli sin egen psykopat eller åtminstone lite kreativ på vägen. Men för att lyckas göra reklam som låter tala om sig och gör skillnad för våra uppdragsgivare krävs något helt annat, men det är en väl bevarad hemlighet på Kungsgatan 5.

Med små medel. Och livlig fantasi.

Jag kommer ihåg storhetstiden för MTV när det handlade om att göra omfattande och framförallt dyra musikvideos. Och som det alltid brukar göra, när motsatsen växte fram. Framförallt när internet blev större och artister kunde producera och sprida sina egna filmer utan astronomiska kostnader.

Ett exempel är OKGO, ett amerikanskt band som är några av pionjärerna med sina hemsnickrade filmer som alltid varit roliga, kreativa och som främst spridits genom YouTube. Något som har gjort dem världskända.

Du behöver alltså inte en säck med pengar för att nå ut med ditt budskap. Så länge det är så intressant att människor vill ta del av det. Som till exempel den här musikvideon. Två väggar, ett golv, rullband och tre projektorer var allt som krävdes för att den skulle spridas över nätet under förra veckan. Och väldigt mycket fantasi så klart.

 

Reklam påverkar oss genom att få oss att känna, inte genom att tänka.


Allt fler förstår vikten av att kommunicera med känslor, att verkligen få människor att känna någonting när vi ska nå ut med ett budskap. Mycket handlar om hur vi säger saker, snarare om vad vi säger.

Hur får man då människor att verkligen känna någonting? Det finns många tekniker, i filmens värld har filmskaparna filat just på detta många år. Med rätt musik, grafik, rekvisita och foto kan man skapa starka känslor och en otrolig förväntan på kort tid, något som man ser tydligt i vissa filmintron. Här har jag samlat några som verkligen lyckats med just detta, att känna. Så plugga in hörlurarna och låt dig inspireras!

 
 
 
 

Kan man vara introvert i en social värld?

Är du en av dem som gladeligen blottar varje skrymsle av ditt liv i sociala medier. Som har hundratals friends och followers och inte har några som helst problem med att vädra dina dagliga tankar och åsikter för tusentals människor att ta del av?

Eller är du en av dem som kanske har Twitter, Facebook, Instagram men känner något slags inre motstånd? Som är där ute i sociala medierna men i grunden inte känner dig hemma i det sättet att umgås och interagera med andra. Du vill gärna se vad andra gör men tänker dig för både en och tre gånger innan du skriver en kommentar i ett öppet forum. Lugn, du är långt ifrån ensam och det behöver inte vara något negativt.

SVD har i veckan haft en mycket intressant artikelserie om introverta och extroverta personlighetstyper. Vi föds alla med en viss läggning och de grundläggande dragen är man fast med hela livet. En tredjedel upp till hälften av världens befolkning ansens ha läggning mer åt det inåtvända hållet. Det är förstås inte svart eller vitt, utan som i det mesta en glidande skala.

Förenklat behöver introverta mindre stimulans för att känna sig levande och får sin energi från den inre världen – läsande, reflekterande, djupa samtal i mindre konstellationer. Som introvert är det svårt att till exempel ladda batterierna i en stor grupp, energin kommer istället om han träffar en eller två i taget. Återhämtningen sker genom att ha tid för sig själv.

De extroverta personerna å sin sida lever mest i den yttre världen. Där går de som barn i huset, har nycklarna till umgängessätt och livliga diskussioner och behöver inte använda sig så mycket av sina inre förmågor. Extroverta behöver en massa stimulans för att inte bli uttråkade, och energin kommer utifrån – mycket folk, gärna mycket prat. Laddandet av batterierna sker genom att interagerande med andra. Båda personlighetstyperna kan lära sig att agera i strid med sina naturliga drag, men det är då endast en förändring av det yttre – den inre kärnan förblir oförändrad. 

Författaren Susan Cain som skrivit boken ”Quiet: The power of introverts in a world that cant stop talking” menar att dagens samhälle är på tok för anpassat efter den extroverta människotypen – skolan, arbetsplatsen, de egenskaper vi värdesätter och premierar – och skulle må bättre av en större balans. Inte minst ur ett kreativt perspektiv. När psykologer tittar på de mest kreativa människorna är det människor som är bra på att utbyta och driva igenom idéer – men som har tydliga introverta personlighetsdrag. Förmågan att stänga av omvärlden, spendera tid med sig själv och sina egna tankar har visat sig vara en ovärderlig tillgång i den kreativa processen. Dessutom beskrivs många av världens stora ledare och tänkare som introverta. Hennes bok har blivit en världssuccé och hennes föredrag på TED är snart uppe i 3 miljoner views. Titta gärna på det.

/Filip

Skärmavbild 2012-09-03 kl. 15.24.46

The Best Little Agency in The World!

Agency

Vi vet inte om rubrikens koppling till en gammal 70-talsmusikal (och 80-talsfilm med Dolly Parton och Burt Reynolds) är så passande. Men glädjehus i den gamla världen och reklambyråer i den nya förenas åtminstone av allmänhetens skepsis till branschen. Och exakt där slutar förstås alla likheter.
Till saken: Advertising Age och Creativity, USA:s självklara och högt respekterade branschtidningar för reklam och marknadsföring arrangerar varje sommar en ”Small Agency Conference”. Då betyder ”small agency” oberoende reklambyråer med under 150 anställda. I Sverige skulle definitionen motsvara alla oberoende byråer utom möjligen F&B. Även i resten av världen är byråer med 150 anställda rejäla kolosser, men tydligen inte i US of America…
Men det vore förstås inte USA om man inte också delade ut Awards. Vi vet inte riktigt hur nomineringsarbetet går till, men vi fick i alla fall frågor i våras om hur vi jobbar, vår byråfilososfi, vad vi tror på och varför vi finns. Dessutom ville man se exempel på kampanjer från det senaste året.
Så småningom kom en inbjudan att delta i konferensen men suget att åka till Minneapolis mitt i sommaren var inte överväldigande i konkurrens med några veckors välbehövlig (sol)semester.
Desto större blev förstås överraskningen när vi mitt i juli fick beskedet. Åkestam Holst är ”International Small Agency of The Year”. Det är lite svårt att ta in: Världens bästa lilla reklambyrå… Vi har förstås fått fina utmärkelser förr. Men det här är så väldigt konkret. Auktoriteterna Advertising Age och Ceativity tycker att den hårt arbetande lilla byrån på Kungsgatan, i avkroken Stockholm, Sverige, just nu är allra bäst i världen. Wow liksom!
Vi har ännu inte sett till någon grandios buckla eller minsta lilla diplom. Kanske står de kvar och dammar i något tomt ballroom i Minneappolis. Å andra sidan minns vi inte om Dolly fick någon buckla hon heller. Vi får kolla upp saken.
Hursomhelst, stort tack till alla våra uppdragsgivare som utmanar och triggar oss till kommunikation som imponerar over there. Ni är bäst!

Vår tids "daktylografiska apor".

Enligt Kolmogorovs lag kommer en hypotetisk "daktylografisk apa" att skriva ut en komplett och korrekt kopia av en av Shakespeares pjäser, bara den får tillräckligt med tid. För mer info läs: Satsen om oändligt många apor

Jag vet inte exakt hur många författare som ligger sömnlösa om natten p.g.a denna "lag" men förmodligen inte så jättemånga. 

Några som borde oroa sig lite är kanske istället alla de (vi) som jobbar inom den s.k. kreativa sfären. Åtminstone om man skall tro DENNA artikel i Wall Street Journal, som tar upp hur datorkraft förhåller sig till kreativitet och vissa branscher.

Enligt den så handlar kreativitet (lite förenklat) om serier av algoritmer som baserat på olika input ger olika output. En dator skulle lika gärna kunna utföra detta som en människa. Tydligen så sker det redan i musikbranschen, sajter med algoritmer som hittar och skapar "hits". Med det i bakhuvudet så kan jag utan att tveka säga att jag för inte så länge sen funderade på hur det kommer sig att all listpop nuförtiden låter i stort sett identisk.

Så vad blir det för bransch härnäst? Vilken algoritm skulle lösa ditt jobb?

Apropå inget ;D så såg jag filmen I, Robot nu i helgen, helt OK rulle. Kolla trailern nedan.

Det fanns en tid innan fredagsmys... Chips med måndagsångest.

Olw

Att bygga en relation

Harry_Ginny_Roy_Lichtenstein_by_guad

Vad företagen ska ha för roll på sociala medier är kanske ett uttjatat ämne, men jag har senaste tiden tagit del av flera intressanta studier som jag tänkte dela med mig av.

Nyligen publicerade Harvard Business Review en studie som handlar om varför konsumenter interagerar med företag på sociala medier och vad företagen tror är anledningen till att konsumenterna interagerar med dem på till exempel Facebook.

Resultatet är väldigt intressant då överst på konsumenternas lista är ”rabatt”, medan företagen tror att det är den minst prioriterade anledningen till att konsumenter följer dem i sociala medier.  R1205G_A_

 

Detta gäller inte bara sociala medier utan varumärken och reklam i allmänhet, konsumenter är helt enkelt inte så intresserade av att ha en relation med företag om det inte gynnar dem själva i form av funktionella värden som rabatter eller emotionella så som status och tillhörighet. Det betyder nödvändigtvis inte att det är hopplöst, men mycket beror på typ av varumärke och vilken typ av konversation man vill ha, involvera sig i samt skapa utrymme för.

Kanske kan tyckas lite deppigt för de företag som befinner sig (eller funderar på att göra det) på sociala medier, men borde ses som ett lysande tillfälle att faktiskt göra något bra, relevant och något som konsumenterna faktiskt gillar. 

Ett litet tips är att fundera på vad syftet är med till exempel kampanjen eller Facebook-sidan. Kan ni som företag tillföra något och är det relevant?

Som sagt, bara ett litet tips. 

 

 

 

Varför vi älskar det som inte är perfekt

Richard-Branson-boss-of-Virgin
Har precis avslutat Den Globale Entreprenören av Richard Branson. En bok där han delar med sig av sina lärdomar. Även om Richard stundtals blir lite högtravande och ibland på gränsen till skrytsam så finns det en hel del saker som fler företagsledare borde inspireras av. Om man nu vill att ens företag och varumärke ska bli framgångsrikt, för det måste man väl kunna påstå att Virgin lyckats bli?

Richard Branson har delat upp boken i fyra delar där en del handlar om vikten att skapa ett starkt varumärke. Hans beskrivning av hur han ser på varumärke är fantastisk;

 ”Varumärken handlar om mening. Alla varumärken betyder något, och ingen kan någonsin kontrollera alla de betydelser de ska få. Varumärken är idéer, drömmar och nystan av associationer”

Vidare fortsätter Richard Branson och reflekterar över varför han tror att Virgin lyckats diversifiera sig så kraftigt och ändå kunnat använda Virgin som varumärke på alla marknader. Hans enkla tes är att varumärket Virgin inte är perfekt. Något vi alla kan identifiera sig med, eftersom alla människor har någon form av fel och brister. Varumärket måste helt enkelt vara mänskligt vilket gör att man upplevs sympatisk, vilket i sin tur leder till att man gillar det och vill ”umgås” oftare med varumärket. Richard Branson uttrycker det på följande vis;

”Allt för många företag vill att deras varumärke ska avspegla något slags idealbild av dem själva. Följden blir att märket inte får någon form eller karaktär och inget förtroende från allmänheten”. Att våga driva med sig själv och visa att man inte är perfekt är mer effektivt än att skryta om sig själv. Människor är utleda på floskler och uppblåstheter”

Jag tycker Richard slår huvudet på spiken. Människor söker ju varumärken lika mycket som varumärken söker människor. Att skapa starka och framgångsrika varumärken handlar bland annat att skapa en långsiktig relation. Precis samma regler som gäller när man väljer vänner. Och vem vill umgås med någon som är helt perfekt? Vi älskar helt enkelt människor (och varumärken) som är inte är perfekta eftersom det en spegling av oss själva.

Det här är något många företag i underhållningsbranschen har förstått sedan länge när de skapar karaktärer i te x böcker och filmer. Det finns en anledning till att vi älskar Homer Simpson mer än Ned Flanders.

Ned_flanders_Homer_Simpson_tubo

Läs boken i sommar så hoppas jag att vi får se lite mer Homer-Simpson-Reklam efter sommaren.

Faim to Claim

Unknown

Per Robert Öhlin är en sällsynt eldsjäl som outtröttligt vill få oss alla i kommunikationsbranschen, både beställare och producenter, att göra bättre, smartare och effektivare reklam.
Genom flera böcker har Per Robert lyft de goda exemplen och med träffsäker pedagogik förklarat varför vi tar till oss viss reklam, medan annan går spårlöst förbi.
I sin nya bok, ”Faim to claim”, fortsätter han sitt korståg och visar goda exempel på strategier för framgångrikt varumärkesbygge.
Vi har fått förmånen att delta i en bloggstafett där avsnitt ur boken publiceras för allmän läsning. Blir du nyfiken på att läsa mer kan du beställa boken på de flesta ställen, t ex Ginza.

S112-113

Ett textavsnitt ur boken:

Du behöver inte vara arg för att du är billig
Herb Kelleher är en kedjerökande, före detta advokat som älskar att dricka whiskey (Wild Turkey) och klä sig som Elvis Presley.
En kväll 1971 satt han och pratade med en kund på en restaurang i San Antonio. Deras resonemang ledde till en liten skiss på en cocktailservett som senare skulle bli startskottet för lågprisflygbolaget Southwest Airlines.
De frågade sig om det är möjligt att flyga billigare genom att kapa onödig service och bara använda sekundära flygplatser? På den tiden var det en revolutionerande tanke. Kelleher uttrycker sin idé så här:

»Om du sätter dina anställda först blir de glada och motiverade. En glad och motiverad representant behandlar sina kunder väl. Det skapar nöjda och glada kunder. Och det vi vet om glada och nöjda kunder är att de kommer tillbaka, vilket gläder aktieägarna. Det är inget mysterium, det är helt enkelt bara så det funkar.« Det stannar inte där. Bara för att man utmanar en bransch med lägre priser behöver man inte vara en arg rebell som Ryanair. Southwest Airlines har upptäckt att man kommer långt med humor och lite självironi.
Kelleher har lyckats skapa en företagskultur där man inte får ta sig själv på för stort allvar och där skrattet (och sången!) alltid ligger nära till hands. (Gå in på YouTube och sök på »funny steward Southwest Airlines rapping safety information«, så får du ett smakprov på den omtalade humorn – som ju också kan betraktas som service.) Tack vare konsekvens och humor har South-west Airlines alltid placerat sig topp fem på Forbes lista över de mest omtyckta flygbolagen. Tidningen har också utnämnt Kelleher som en av de bästa företagsledarna i usa, alla kategorier.
Även om humorn bygger på rena känslor fungerar den också som ett rationellt alibi för den som eventuellt är rädd för att framstå som en snåljåp. »Jag åker med Southwest för att det är roligare«, är en fullt hållbar ursäkt.
Vilken ursäkt har Ryanair-resenären?

Stafetten fortsätter enligt nedan:
Onsdagen 13 juni: Kontaktmannen om ”Var det hybris eller gemenskap som byggde Babels torn?”
Torsdagen 14 juni: Mangan Lundin om ”Århundradets förförare”
Måndagen 18 juni: The Brand-Man om ”Ur Zues huvud föddes listen”
Onsdagen 20 juni: Retorikiska om ”Marlboro Man, Fjällräven och andra obundna själar”
Torsdagen 21 juni: Wolber World  om ”Naiva drömmar som förflyttar berg”
Måndagen 25 juni: Fame to claim om ”Gör din berättelse skillnad?”

Ännu mer stöd för att känslorna styr över tänkandet

Heart vs brain

Dags att återigen ta upp ett kärt ämne som vi tenderar att återkomma till med jämna mellanrum – beslutsfattande. Hur går det egentligen till? Att vi inte är rationella varelser som fattar välgenomtänkta förnuftiga beslut, utan snarare känslodrivna varelser som fattar emotionella beslut, och sen efterrationaliserar dem för att kunna känna oss som kloka analyserande personer, finns omfattande forskning som stödjer (sök på t.ex. ”känslor” här på bloggen för ett axplock). Men forskning på det området kan man ju inte få för mycket av, så jag tänkte hänvisa till ännu en studie i ämnet. 

Forskare på University of Exeter har nyligen genomfört en studie där de ställt människor inför olika typer av ekonomiska beslut, i form av förslag på hur 10 £ ska delas upp mellan försöksdeltagarna. Det visade sig naturligtvis att många fattar fullständigt irrationella beslut, sett till traditionell ekonomisk teori, om de ställs inför orättvisa förslag. Så långt inga överraskningar. Där det börjar bli intressant är när forskarna också väger in försökspersonernas fysiologiska reaktioner på de olika förslagen. Genom att mäta förändringar i hjärtfrekvens och svettproduktion i fingertopparna kunde forskarna skilja mellan personer som blev starkt respektive svagt känslomässigt och fysiologiskt påverkade av förslagen. 

Deras slutsats är att de personer som fick starka fysiologiska reaktioner av de olika ekonomiska förslagen också i betydligt högre grad gjorde irrationella, ekonomiskt ofördelaktiga beslut, jämfört med de personer som inte reagerade lika starkt. Men för att detta samband ska gälla måste man också vara bra på att lyssna på sin kropp. Något som testades genom att låta försökspersonerna räkna sina egna hjärtslag. De personer som kunde göra detta med hög träffsäkerhet var alltså mer benägna att påverkas av sina känslomässiga reaktioner än dem som var sämre på att lyssna på sina kroppar.

Läs mer om studien här.

 

Meta-T-shirt

Kidult är en "graffitivandal" som ofta använder sig av ett antikapitalistiskt budskap i sina aktioner. Han ogillar dessutom skarpt när varumärken som Kenzo, Christian Louboutin, Colette, Hermes, Louis Vuiton, Agnes B, Celine etc. använder sig av graffiti och street art för att tuffa till sig, ergo sälja mer. Hans hämnd har varit att med en modifierad brandsläckare spraya ner hela deras butiksfasader med sin tag eller diverse budskap. Butikerna har varje gång så fort det bara gått tvättat bort klottret. 

1[1]

2[1]

Senast i raden att bli attackerade var Marc Jacobs butik i New York. Något som Kidult gladeligen twittrade om. 

3[1]

Marc Jacobs tänkte dock lite annorlunda jämfört med sina kollegor och vände snabbt på steken till sin fördel. Han började genast twittra om att det var ett samarbete och så tog han fram en t-shirt med fotot screentryckt på. Till skillnad mot Kidults liknande vanliga suport-t-shirts som kostar runt 290 kr så satte Marc sin prislapp till drygt 5000 kr och skrev ART BY ART JACOBS under. Det måste svidit ordentligt för Kidult när han insåg att han nu står i centrum av den kommersiella cirkusen som han själv gör allt för att bekämpa.

4[1]
Kidult har nu snabbt besvarat det hela genom att ta fram en egen version av t-shirten, men med texten NOT ART BY KIDULT. Den kommer släppas idag och kostar ca 65 kr.

5[1]
Det går inte helt oväntat ett rykte som lyder att det hela trots allt är ett samarbete. Något som vi innerligt inte hoppas och inte heller tror att det är. Vilket som har Marc Jacobs och Kidult lyckats med en ordentlig viral som spridits blixtsnabbt över nätet.

Exemplet illustrerar ovanligt tydligt hur varumärken inte är varumärkesägarens kontroll – varumärken är allas egendom. Mer så nu än någonsin tidigare. Kloka varumärkesägare inser detta och bjuder på sitt varumärke. Ju mer människor får interagera med det och engagera sig i det, desto djupare kan relationen till det bli. Varumärkesstrategen och författaren Marty Neumeier är på samma sak när han säger till varumärkesägare att ”[a brand] is not what you say it is. It’s what THEY say it is” och uppmanar dem att omfamna detta faktum.  
 
Marc Jacobs var klok nog att förstå det i det här fallet; istället för att försöka städa undan spåren från Kidult tog han det till sig på ett sällsynt begåvat sätt och kapitaliserade på det genom att ge egna fans (och Kidults fans) någonting som aldrig skulle ha kunna kommit inifrån företaget. Obs! detta betyder förstås inte att man bör släppa allt helt fritt, eller att man ska vara glad när någon vandaliserar ens varumärke, men det betyder att någonting större kan hända när man bjuder in istället för att stänga dörren och sköta allting själv.

6[1]
Avslutningsvis, för att göra allting ännu mer intressant, har någon kvick och kvicktänkt person tagit fram en t-shirt med t-shirten tryckt på. Kanske ingen storsäljare, men det gör onekligen historien ännu roligare. Det kan vara värt att ägna en liten tanke åt att allt detta har hänt inom loppet av någon månad, och vad det innebär.

Camera Poetica

Instamatic

Min vän David Lindecrantz lanserade för några veckor sedan en ny retrokamera-app för iPhone. Man kan tycka att marknaden för retrokameraappar borde vara mättad. Men till skillnad från alla de appar som lägger en solblekt Instamatic känsla över alla dina bilder, så tar den här appen dig tillbaka det digitala 80-talet. Med 1-bit Camera fotar du i 1-bitars format. Alltså stenhårda svartvita bilder. Ingen gråskala, bara ettor och nollor – bara svarta eller vita pixlar. Hela appen är dessutom smakfullt designad i klassiskt Macintosh manér och bilderna påminner om vad man kunde göra med en GameBoy Camera, och det ger i alla fall mig gåshud.

Interface

Häromdagen läste jag om en annan kamera, Descriptive Camera, som tar än mer abstrakta bilder. Kameran är utvecklad av Matt Richardson på NYU Interactive Telecommunications. När man knäpper en bild med Descriptive Camera så printar kameran efter någon minut ut en liten papperslapp med en kort text som beskriver det man fotograferat. Man får alltså inte ut någon bild alls utan istället en beskrivning av bilden i text. Kameran finns än så länge bara som prototyp, men jag gissar och hoppas att någon appifierar den snart. Mer om Descriptive Camera här [BBC].

Printouts

Två av kamerans inte helt objektiva bildbeskrivningar

Descriptivecamera

Kamerans baksida

Är det verkligen att kasta pengarna i sjön?

Like_ale1

Den bästa reklamen för småföretagare var enligt en artikel i Dagens Industri för några veckor sedan rekommendationer. Påståendet är helt korrekt, jag anser dock att det finns olika sätt att tolka de resultat som kom fram i den underliggande studien som Maria Ottoson hänvisar till i artikeln. Mycket av dagens forskning pekar nämligen på att en word-of-mouth process, som rekommendationer är en del av, kan startas på fler sätt än artikeln får det att framstå, enbart av existerande kunder. Självklart har existerande kunder en viktig roll i själva spridningen, men det är möjligt att som företag med olika knep öka chanserna för att spridningen ska ske. Ett företag kan både underlätta för existerande kunder att berätta och för potentiella kunder att ta del av rekommendationerna. Maria Ottoson påstår istället att en möjlig konsekvens av resultatet är att  ”Annonsering kan vara att kasta pengar i sjön för småföretag”. Jag skulle snarare vilja påstå att det är en icke optimal användning av de reklammedier som listas i artikeln, och då framförallt de digitala medierna, som leder till att småföretag kan uppleva annonsering som att de slänger pengar i sjön. 

Enligt artikeln listas hemsidan som den näst viktigaste säljkanalen för småföretagare medan sociala medier ligger i botten. Traditionella printannonser i tidningar rankar 19 % som en viktig väg till nya kunder, medan bara 7 % lyfter upp internetannonser som ett viktigt verktyg. Vidare uppger drygt 60 % av småföretagarna att återkommande kunder är den viktigaste inkomstkällan. Det mest häpnadsväckande här är att sociala medier hamnar i botten, ett verktyg som annars borde vara väldigt intressant för småföretagare då det är ett väldigt kostnadseffektivt sätt att nå ut med sitt budskap. Om det används på rätt sätt det vill säga. 

Aktuell forskning (Frederick F. Reichheld 2003 - The One Number You Need to Grow) fastslår att det ett företag främst bör fokusera på är att få existerande kunder att rekommendera produkten/servicen till människor i sitt nätverk. Orsaken är att lojala återkommande kunder är viktiga men är inte de kunder som får företaget att växa, det är nya kunder som testar produkten, blir sporadiska användare och i slutändan möjligen blir en lojal kund (sistnämnda är dock inte ett mål i sig)  som får företaget att växa. (Anschuetz, Ned; 2002. “Why a Brand’s Most Valuable Consumer is the Next one it Adds”). Kortsiktigt är självklart befintliga kunder viktiga för att säkerställa ett positivt kassaflöde men om företagets önskan är att växa bör man fokusera lika mycket, om inte mer, på  att locka nya kunder. Småföretagare har dock oftast en begränsad budget för kommunikation vilket kan göra det svårt att få uppmärksamhet och genomslag i traditionella medier. Detta är dock ingen omöjlighet men kräver att det är något speciellt med annonsen, antingen i utförandet eller i vilken kontext annonsen sätts. Den ska helt enkelt ha en hög grad av kreativitet. Om man lyckas skapa något som människor vill sprida vidare slutar det idag oftast med att den sprids på nätet, där sociala medier har en central roll. Därför bör man inte alltid som småföretagare se traditionella medier som en nödvändig kanal för att kommunicera ett direkt produkterbjudande eller som ett startskott för en bredare, och om optimalt genomförd, mer kostnadseffektiv kampanj online. Med den kunskapen som finns idag kan man som småföretagare öka chanserna för att få igång en word-of-mouth process som både lockar nya kunder och ger befintliga kunder en känsla av stolthet som early adoptors genom en välplanerad online kampanj. 

Ett bra exempel på ett företag som har lyckats med att använda de digitala kanalerna för att starta en word-of-mouth process är en nyöppnad hamburgerrestaurang i Stockholm som heter Flippin´Burgers. En sökning på google ger en ganska tydlig bild av alla de spår som lämnats och jag själv har nog hört restaurangen nämnas som en av de bästa hamburgerrestaurangerna ett flertalet gånger innan de ens hade öppnat. Jag tycker det visar ganska tydligt att annonsering för småföretag inte är att kasta pengarna i sjön, det gäller bara att ha en tydlig plan för vad man vill ha sagt och hur man bör gå tillväga för att nå ut med sitt budskap. Eller vad tycker du?

 

 

 

 

Säg hej till min polare Pete. En total främling.

PetePlanen innan Pete dök upp, var att skriva ett långt inlägg om ”Consumers Don't Like Being Forced to Do Things, But That's What We're Doing In Video”. Det vill säga om de reklamsnuttar som ligger före YouTube-klippet vi egentligen vill titta på. Många gånger väldigt störande och därför en mycket märklig reklaminvestering. Men, eftersom mitt inlägg ska handla om Pete hänvisar jag istället till länken ovan, läs mer än gärna om du jobbar på ett företag som lägger pengar på just pre roll.

Så nu till min polare Pete. Jag fick honom igår via Wander, en några månader gammal app som slumpvis kopplar ihop främlingar. Du blir ombedd att skicka en bild på det du ser just nu, på något kul från där du bor, eller på vad som helst. Mycket underhållande och som du inte vet slutet på. Jag blev ihopkopplad med Pete utanför Chicago. Petra med en kille från Sydkorea som precis var på väg ut i natten. Fredriks nya kompis blev en kille från Barcelona som skickade en bild på en bar som Petra hade varit på.

Rolig värld. Efter Pete ska jag leta efter en ny kompis i Paris. Eller Venedig. En klackspark i sammanhanget som gör att jag gillar Wander extra är att de tre skaparna av Wander kallar sig själva för The Hustler (det är CEO:n), The Hacker och The Designer. Oseriös seriositet.

I reklamsammanhang kan en app som Wander användas för matchmaking eller mer intressant, för ett resebolag för att göra kunder mer intresserade av ett varumärke.

Vikten av att ha en drivkraft

En person som blivit något av en husgud för oss på Kungsgatan 5 är Simon Sinek. Han har utvecklat ”the golden circles”, som är en lika enkel som genial modell för vilka varumärken och personer som lyckas få människor att lyssna på dem. Hans grundläggande filosofi är att det helt enkelt är de som har en tydlig drivkraft, en tro eller en dröm som tenderar att lyckas. De varumärken som brinner för något - inte bara för att tjäna pengar åt sina aktieägare. Se hans inspirerande TED-talk på ämnet nedan.

 

Men det här är ju egentligen gamla nyheter. Simon Sinek har vi tjatat om länge. Även om jag inte tror vi gjort här på bloggen. Det som är någorlunda nya nyheter är att en annan blogg med fabrik i namnet, nämligen psykologifabriken, har skrivit om forskning som förklarar varför vissa människor lever längre än andra. En intressant detalj som nämns i inlägget är att det i USA finns två levnadsår under vilka vi löper betydligt högre risk att dö. Dessa är det år man föds (ganska naturligt), och det år man går i pension. Innevånarna på Okinawa i Japan, som är en av de folkgrupper som har en ovanligt hög medellivslängd, har inte ens ett ord för pension. Vad de däremot allihop har, och delar med de flesta andra folkgrupper som utmärker sig för ovanliga höga medellivslängder, är en tydlig drivkraft i livet – de vet varför de går upp på sängen på morgonen.

Att ha en drivkraft och en vilja i livet tycks alltså vara fullständigt livsviktigt. Både för varumärken och människor.   

 

Vad är du bäst på?

Efter varje besök i sponsringsmeckat Åre kommer jag tillbaka med samma tanke. Den handlar om hur tusan Red Bull, en tillverkare av en söt energidryck som är olagligt lite här och där, är det viktigaste som finns för lovanda talanger inom i princip alla livsfarliga sporter som finns. Och om drycken har någonting alls med det att göra. 

Förutom att andordna spektakulära tävlingar och spela in häftiga filmer så sponsrar Red Bull bara de bästa idrottarna. Och de är en sponsor man vill ha, som plöjer ner pengar i fysioterapeuter och öppnar stora, tunga dörrar. Presterar man inte i till exempel X-games så ryker den respektingivande Red Bull-hjälmen som skvallrar om att man är en åkare i världsklass. Svårare är det inte. 

Det intressanta blir när de rör sig utanför extremsporten som de länge har varit starka inom. Och vad som händer med sporterna de ger sig in i. När Lindsey Vonn kör i Red Bull-hjälm blir alpin racing modernare och Formel 1 är (i mina ögon) lite sexigare nu. Jag tänker liksom att bakom varje Red Bull-hjälm/-bil finns en idrottsmänniska som är lite mer dare devil än alla andra. Lite galnare, lite roligare.  

Att vid started av Red Bull Homerun (där alla med tillräcklig dödslängtan får tävla i ett kinesiskt störtlopp mot världsstjärnor i opistade backar) se längdguden Petter Northug stå där i en sån hjälm får mig dessutom att kanske, kanske, vilja kolla på längdskidor. 

Jag hörde ett rykte om att Red Bull inte längre primärt ser sig själva som en tillverkare av energidryck, utan att mediahuset har blivit viktigare. Om det är sant: Snacka om självinsikt. 

/Kalle Åkestam

INFLUENCERS - How Trends & Creativity become contagious

INFLUENCERS är en kortdokumentär där skaparna Paul Rojanathara och Davis Johnson utforskar hur trender och kreativitet sprids i dagens samhälle. Väldigt intressant och inspirerande, något för soffan efter påskmiddagen.

INFLUENCERS FULL VERSION from R+I creative on Vimeo.

 

Reklam påverkar oss genom att få oss att känna, inte genom att tänka.

PS101_3

Foto: Charlie White, The Americans: US Gymnastics Team, 2005

Känslor hjälper oss att navigera i tillvaron. De framhäver det som är betydelsefullt för oss i vår omgivning och det styr våra handlingar och tankar utifrån detta. Uppmärksamhet är ett viktigt instrument i denna process. Vi vilar ögonen på något vi tycker om, stirrar på något vi fruktar, eller kanske sneglar på någon vi föraktar. Inför en grupp av människor lägger vi märke till dem vars ansikte visar känslor: någon stirrar hotfullt, en annan ser glad ut, en tredje kanske gråter. Med några snabba ögonkast värderar vi gruppen och de möjligheter eller utmaningar den erbjuder. Ska vi mingla eller dra oss undan? Vem ska vi närma oss? Vem undvika?

Kring dessa frågor forskar Emotion Lab vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet som formulerat detta och byggt en test-station på utställningen Passioner på Nationalmuseet. Passa på att se hela utställningen som pågår till den 12 augusti. Det både engagerar och talar till våra känslor.

Touchscreen med känsla.

Nästa steg i utvecklingen av touchscreen. Snart kan vi känna vattentemperaturen i Thailand innan vi bokar resan. Häftigt. Är nästa steg igen, att vi kan känna doften av "Pad Thai Gai" genom "Touch-and-sniff"? 

Läs mer här

”It is about doing more instead of doing less, it is just being creative in how you do more”

Ända sedan jag som, förvirrad, pank men ganska obekymrad snowboardåkande diversearbetare började på reklambyrå för lite drygt 10 år sedan, så har jag tyckt att små budgetar är mer en utmaning än ett hinder. Ibland t om bättre. Det tvingar en att vrida och vända på problem och projekt vilket ibland föder bättre idéer och alltid gör en till en bättre kreatör. Inom området film, ett område som traditionellt sett är förknippat med stora utgifter, blir detta extra tydligt. Personligen blir jag inspirerad av filmare som gör skid- och snowboardfilmer, de lyckas oftast göra mycket av litet och en av mina senaste favoriter är filmen All I Can av Dave Mossop och Eric Crossland på Sherpas Cinema.

Citatet i rubriken kommer från filmen och handlar egentligen inte om att göra film med små medel, utan deras syn på hållbarhet. Jag tycker det är precis så man ska se på hållbarhet (och reklam), det handlar inte om att spara in, göra mindre eller att vi ska leva mer begränsat. Tvärtom, allt kommer bli mycket mer och mycket bättre, i takt med att vi, och företagen vi jobbare med blir mycket kreativare.

The weekly celebration goes to Dave and Eric at Sherpa’s Cinema for doing a lot with less and their positive view on sustainability and the future. Something that applies to life, as well as advertising.

Enkelt budskap

Keepcalm

Dagens hjältar!

Igår kväll delades ”Svenska Designpriset” ut på Moderna Museet i Stockholm. Vår unga systerbyrå Bold var inför pristutdelningen förstås stolta som tuppar efter att fått tre nomineringar när man för första gången ställer upp i en tävling om Sveriges bästa design.
Hur tror ni Bold känner sig idag då? De tre nomineringarna resulterade i ett Guld och två Silver! Guld i kategorin Redaktionell Print för Spinalishandboken och Silver till förpackningar för Åhléns och en företagspresentation för Mateus.
Som partner till Bold suger även Åke i sig som en svamp av äran och berömmelsen. Vad kommer det bli av Bold med den här starten?

Vinnarjobben:

Spinalis_bild
Guld: Spinalishandboken

Mateus
Silver: Mateusboken

Åhlens_bild
Silver: Åhléns påsar och omslagspapper

Se samtliga vinnare

Tiden går och går och går...

 

 

Nu ror vi hem den här skutan!

Stripes

Clip from our Cannes Seminar

Click the image to view a brief summary of our seminar in Cannes, where we define and explain the core elements of useful advertsing.

Skärmavbild 2011-06-28 kl. 09.23.10

"Om jag känner mig som en katt som tittar på solnedgången"

Det är Conan O'Briens svar på frågan: "Hur vet du när du ser något riktigt innovativt?"

Fler råd från Conan här.

Du har ingen aning

5579466984_a73956e472

Bild: Paul Clark Images

Tänk dig in i följande situationer:

A) Du är ute och går på gatan, då du blir hejdad av en ung man som frågar om du vill ställa upp i en snabb undersökning. Du svarar ja. Han bär på pärmar och papper och ber dig hålla hans mugg kaffe i ett ögonblick medan han tar fram frågeformuläret. Sedan börjar undersökningen, som visar sig bestå av en bild på en man och en enda fråga: "På en skala från 1 till 10, vad tycker du om personen på bilden?".

B) Du är ute och går på gatan, då du blir hejdad av en ung man som frågar om du vill ställa upp i en snabb undersökning. Du svarar ja. Han bär på pärmar och papper och ber dig hålla hans mugg iskaffe i ett ögonblick medan han tar fram frågeformuläret. Sedan börjar undersökningen, som visar sig bestå av en bild på en man och en enda fråga: "På en skala från 1 till 10, vad tycker du om personen på bilden?".

Om du utsätts för situation A) är chansen att du gillar personen på bilden avsevärt mycket högre än om du utsätts för situation B). Men vad är skillnaden? Intervjuaren är ju densamma, han visar upp samma bild av samma person och ställer samma fråga?

Skillnaden, som du kanske märkte, är att du i den första situationen får en mugg varmt kaffe i handen och i den andra är kaffet kallt. Och trots att du bara håller muggen i någon sekund, gör det hela skillnaden. Känslan av värme som din kropp blixtsnabbt registrerar får dig att tycka bättre om personen du ska bedöma, och en sekund av kyla får dig att tycka sämre om honom.

Det här experimentet utfördes för några år sedan av John Bargh och Lawrence Williams vid Yale University och har reproducerats flera gånger sedan dess, alltid med samma resultat. 

Lärdomen? Återigen att vi ofta inte har någon aning om varför vi agerar, känner eller tycker som vi gör, utan att det som Nobelpristagaren Daniel Kahneman kallar "system 1" – det undermedvetna – styr det mesta i våra liv.

Vill du höra mer om det här kan du lyssna på avsnittet "Choice" av den alldeles fantastiskt formidabla podcasten Radiolab. Berättelsen om experimentet ovan börjar 49:50 in i programmet, men lyssna allra helst på alltihop om du vill veta hur vi egentligen fattar beslut och gör våra val.

Det som skiljer oss från andra djur är vår förmåga att lura oss själva

Foolsgold

Så är åtminstone fallet om man ska tro en artikel i senaste The Economist. Och det ska man, inte minst för att vi känner igen slutsatserna.

Ämnet är den status som märkeskläder för med sig. Eller närmare bestämt den status som märket på märkeskläder för med sig. För det är märket som räknas mest, inte designen. Ett antal forskningsexperiment visar t ex att:

  • Kläder med en tydlig designerlogo ger bäraren högre status.
  • En designerlogo på tröjan eller skjortan ökar chansen att få ett jobb och att få en bättre lön (+9% i experimentet).
  • Designerlogos gör det lättare att få in pengar vid insamlingar till välgörande ändamål (dubbelt så mycket i experimentet).
  • Människor med en designerlogo på kläderna inger större förtroende, vilket t ex gör att vi litar på dem mer i penningtransaktioner.

Två saker är värda att notera här:

Det ena är att experimenten inte går ut på att fråga människor om status, utan att testa hur deras beteende skiljer sig när de möter en person med en designerlogo på kläderna. Frågar man folk om de själva litar mer på eller skulle ge mer pengar till en person med tydliga märkeskläder skulle de förstås säga nej, som en sorts försvarsmekanism.

Det andra är att vi känner igen fenomenet från andra djur, t ex påfåglar som stoltserar med sin fjäderskrud – med en mycket intressant skillnad. Påfågeln får sin status just för att det inte går att skaffa sig en fjäderskrud; antingen har man den eller så har man den inte. Vi människor, å andra sidan, ser sällan bortom ytan och "lurar" oss själva att tro att en logo på tröjan är lika med status oavsett om plagget är äkta eller ej. 

Varför? Den rådande gissningen är att evolutionen fortfarande inte lärt oss hur vi i en statusutvärdering ska hantera tillverkade, i motsats till naturligt förekommande, föremål. Eftersom det är så svårt att snabbt avgöra kvaliteten på ett tillverkat förmål bara genom att titta på det använder hjärnan en genväg som säger att om tillräckligt många andra människor är överens om att något är av hög kvalitet, så är det så. Och för att citera slutet på artikeln:

"Maybe a further million years or so of evolution will eliminate this failing. In the meantime, marketers can open another bottle of champagne."

Vad driver överlägset mest trafik i e-handeln? Varumärket förstås

Huvudet

På Market.se berättas idag om en intressant undersökning för alla som fått för sig att online är något helt annat än offline, med helt andra spelregler och helt andra framgångsfaktorer. Det är företaget ForeSee Results har gjort en undersökning i Storbritannien om vad som driver trafik till e-handelssajter, och så här ser resultaten ut:

Trafiken
 
Även om man alltid ska ta människors självdiagnostiserande svar med en nypa salt är det svårt att förbise den enorma överlägsenhet som varumärkeskännedom uppvisar i resultaten. Och visst är det inte särskilt överraskande egentligen. Varumärken är ju en genväg i beslutsprocessen, en beslutsprocess som vi så ofta vi kan vill göra så kort vi kan. 

Verktygen i våra händer må ha förändrats de senaste tio åren (till det bättre) men verktygen mellan våra öron har det inte.

Vi vill tacka Suzannes och Gunillas mamma och pappa.

När Gunilla Ståhl och Suzanne Fritz slutade jobba hos vår uppdragsgivare Posten blev vi här på Åkestam Holst så klart lite ledsna.
Vilken tröst då, när de snart var tillbaka med ett nytt uppdrag för oss att sätta tänderna i. De skulle starta en bokhandel på nätet som inte riktigt var som de andra. En personlig boklåda som verkade oberoende av förlag och stora bokhandelskedjor och där man skulle kunna inspireras, handla och dela med sig. Varje köp i den här bokhandeln skulle också resultera i böcker till Honduras fattigaste barn. Vårt uppdrag inför sjösättning av deras briljanta idé var att ta fram ett namn och en logotyp.
Resultatet blev Fritz Ståhl – Books & Passion som nu har öppnat lagom till julhandeln. Vi rekommenderar varmt ett besök. Vi tackar ödmjukt Suzannes och Gunillas föräldrar som gav sina barn så perfekta efternamn. Utan er hade den passionerade boklådan Fritz Ståhl varit tvungen att heta något helt annat.

1FritzStåhl

ALLA FÅR PLATS HEMMA

Låt oss applådera för vår formgivare Torbjörn Krantz. En man (i sina bättre år - uppenbarligen) som i helgen kammade hem specialpriset för ”gott hantverk” i Arkitektmuseets pepparkakshustävling.

Tobbes_hus

I bidraget ”Alla får plats hemma” visar Tobbe på en otrolig skicklighet och ett brinnande hjärta.

Fast vi blir inte direkt förvånade. Det gör han ju i allt han gör.

Tummen upp och dunk i ryggen från vännerna på Åkestam.Holst.

Ej att förglömma är döttrarna Ylva och Vanja som också var med i skapandet av det finfina pepparkakshuset.

 

Värmespridaren live

Äntligen är vår stora, varma och väldoftande Lussebulle på plats. Den finns till dig som vill värma frusna händer, bli glad eller bli sugen på lussebullar. Gör som Aida Bajgoric från Modette http://nyheter24.se/modette/aidabajgoric. Lussebullen finns på Hötorget, Drottninggatan, Birger Jarlsgatan eller Stureplan i Stockholm eller GBG eller Malmö.

 

Image

 

Har ni vägarna förbi den här skylten och inte har den festaste pälsjackan som jag har att värma er i så tycker jag ni ska stanna upp och smeka lite på Lussekatten, den är nämnligen en riktigt VÄRMESPRIDARE!

haha så sjukt bra ide, och det bästa den står vid en busskur (bra för de som glömt vantarna hemma ;) )

Image (1)

@ Åkestam Holst we express ourselves from the inside

Oscar_lars

Lussekattens färg och russinets form

Lussebulle

Hemmet som museum!

Minimalism, skandinavisk enkelhet, vita väggar och sparsmakat möblerat.

Våra hem har aldrig varit så lika varandra som nu. Vi har helt enkelt rensat bort oss själva. Men i lågkonjunkturens efterdyningar söker vi efter trygghet och bestående värden och att fylla sitt hem med en egen berättelse, sk. Storytelling. Vi jagar efter "fynd" och hellre än att shoppa färdiga lösningar, föremål personifieras för att visa vilka vi är och vad vi tycker om. I centrum för den har trenden står vitrinen, skåpet som visar vem du är.

Lisa_vitrin-moodboard

Det handlar om enkla blomstilleben i en glasklocka à la Svenskt tenn, arrangemang av robotsamlingar och porslinsfugurer som radas upp i ett vitrinskåp, till lådor och öppna hyllplan som samsas med väskor, skor och accessoarer bakom glas i garderoben till arrangemang av böner och sädeslag i öppna hyllplan i köket. Hemmet har blivit ett personligt museum, där våra samlingar visar vilka vi är och vad vi tycker om, precis som trendoraklet Li Edelkoort förutspådde 2007. Och som kronan på verket har IKEA valt just ett vitrinskåp för jubiluemskatalogen 2011 och som går ut i 300 miljoner ex.

IKEA_katalogen_2011_#3123F5

Men storytelling är inte bara begränsad till hemmet, utan är ett ypperligt sätt för företag att snabbt höja upplevelsen av varumärket. Ett färskt exempel är restaurant Mvseet, där Don Perelli, köpt ett tigerskelett från Kolmården och lagt in i ett vitrinskåp. Även fast restauranten bara har 5 dagar på nacken känns den ombonad, varm och gemytlig och en klassiker, precis som ett museum. 

Vad kan vi lära av det här? Jo, att vi kan hjälpa varumärken att skapa sin egen berättelse. Att inte snegla för mycket på de varumärken som skriker högst ex H&M och ICA utan att hitta ett unikt sätt att personifiera varumärket via föremål. Att använda patina och storytelling som genväg för att höja varumärket. Att visa vem varumärket är i sitt egna vitrinskåp. Ett vitrinskåp som kan var socialt och digitalt som på Facebook, eller analogt som i utomhusreklam.

Källa: Ikea, Li Edelkoort, olika inredningsbloggar och sist men inte minst min syster Linnéa Bach Gärde

 

Jag äter ketchup till allt. Punkt.

Uppdaterat: En klok person tyckte att jag kanske borde påpeka att det inte är vi som har gjort den här varianten på ketchupfilmen. Det är alltså inte vi. Geniet bakom heter Einar Arvidsson. Tack för uppmärksamheten.