Igår kväll delades ”Svenska Designpriset” ut på Moderna Museet i Stockholm. Vår unga systerbyrå Bold var inför pristutdelningen förstås stolta som tuppar efter att fått tre nomineringar när man för första gången ställer upp i en tävling om Sveriges bästa design.
Hur tror ni Bold känner sig idag då? De tre nomineringarna resulterade i ett Guld och två Silver! Guld i kategorin Redaktionell Print för Spinalishandboken och Silver till förpackningar för Åhléns och en företagspresentation för Mateus.
Som partner till Bold suger även Åke i sig som en svamp av äran och berömmelsen. Vad kommer det bli av Bold med den här starten?
Vinnarjobben:
Guld: Spinalishandboken
Silver: Mateusboken
Silver: Åhléns påsar och omslagspapper
Se samtliga vinnare
Click the image to view a brief summary of our seminar in Cannes, where we define and explain the core elements of useful advertsing.
Det är Conan O'Briens svar på frågan: "Hur vet du när du ser något riktigt innovativt?"
Fler råd från Conan här.
Bild: Paul Clark Images
Tänk dig in i följande situationer:
A) Du är ute och går på gatan, då du blir hejdad av en ung man som frågar om du vill ställa upp i en snabb undersökning. Du svarar ja. Han bär på pärmar och papper och ber dig hålla hans mugg kaffe i ett ögonblick medan han tar fram frågeformuläret. Sedan börjar undersökningen, som visar sig bestå av en bild på en man och en enda fråga: "På en skala från 1 till 10, vad tycker du om personen på bilden?".
B) Du är ute och går på gatan, då du blir hejdad av en ung man som frågar om du vill ställa upp i en snabb undersökning. Du svarar ja. Han bär på pärmar och papper och ber dig hålla hans mugg iskaffe i ett ögonblick medan han tar fram frågeformuläret. Sedan börjar undersökningen, som visar sig bestå av en bild på en man och en enda fråga: "På en skala från 1 till 10, vad tycker du om personen på bilden?".
Om du utsätts för situation A) är chansen att du gillar personen på bilden avsevärt mycket högre än om du utsätts för situation B). Men vad är skillnaden? Intervjuaren är ju densamma, han visar upp samma bild av samma person och ställer samma fråga?
Skillnaden, som du kanske märkte, är att du i den första situationen får en mugg varmt kaffe i handen och i den andra är kaffet kallt. Och trots att du bara håller muggen i någon sekund, gör det hela skillnaden. Känslan av värme som din kropp blixtsnabbt registrerar får dig att tycka bättre om personen du ska bedöma, och en sekund av kyla får dig att tycka sämre om honom.
Det här experimentet utfördes för några år sedan av John Bargh och Lawrence Williams vid Yale University och har reproducerats flera gånger sedan dess, alltid med samma resultat.
Lärdomen? Återigen att vi ofta inte har någon aning om varför vi agerar, känner eller tycker som vi gör, utan att det som Nobelpristagaren Daniel Kahneman kallar "system 1" – det undermedvetna – styr det mesta i våra liv.
Vill du höra mer om det här kan du lyssna på avsnittet "Choice" av den alldeles fantastiskt formidabla podcasten Radiolab. Berättelsen om experimentet ovan börjar 49:50 in i programmet, men lyssna allra helst på alltihop om du vill veta hur vi egentligen fattar beslut och gör våra val.
Så är åtminstone fallet om man ska tro en artikel i senaste The Economist. Och det ska man, inte minst för att vi känner igen slutsatserna.
Ämnet är den status som märkeskläder för med sig. Eller närmare bestämt den status som märket på märkeskläder för med sig. För det är märket som räknas mest, inte designen. Ett antal forskningsexperiment visar t ex att:
Två saker är värda att notera här:
Det ena är att experimenten inte går ut på att fråga människor om status, utan att testa hur deras beteende skiljer sig när de möter en person med en designerlogo på kläderna. Frågar man folk om de själva litar mer på eller skulle ge mer pengar till en person med tydliga märkeskläder skulle de förstås säga nej, som en sorts försvarsmekanism.
Det andra är att vi känner igen fenomenet från andra djur, t ex påfåglar som stoltserar med sin fjäderskrud – med en mycket intressant skillnad. Påfågeln får sin status just för att det inte går att skaffa sig en fjäderskrud; antingen har man den eller så har man den inte. Vi människor, å andra sidan, ser sällan bortom ytan och "lurar" oss själva att tro att en logo på tröjan är lika med status oavsett om plagget är äkta eller ej.
Varför? Den rådande gissningen är att evolutionen fortfarande inte lärt oss hur vi i en statusutvärdering ska hantera tillverkade, i motsats till naturligt förekommande, föremål. Eftersom det är så svårt att snabbt avgöra kvaliteten på ett tillverkat förmål bara genom att titta på det använder hjärnan en genväg som säger att om tillräckligt många andra människor är överens om att något är av hög kvalitet, så är det så. Och för att citera slutet på artikeln:
"Maybe a further million years or so of evolution will eliminate this failing. In the meantime, marketers can open another bottle of champagne."
På Market.se berättas idag om en intressant undersökning för alla som fått för sig att online är något helt annat än offline, med helt andra spelregler och helt andra framgångsfaktorer. Det är företaget ForeSee Results har gjort en undersökning i Storbritannien om vad som driver trafik till e-handelssajter, och så här ser resultaten ut:
Även om man alltid ska ta människors självdiagnostiserande svar med en nypa salt är det svårt att förbise den enorma överlägsenhet som varumärkeskännedom uppvisar i resultaten. Och visst är det inte särskilt överraskande egentligen. Varumärken är ju en genväg i beslutsprocessen, en beslutsprocess som vi så ofta vi kan vill göra så kort vi kan.
Verktygen i våra händer må ha förändrats de senaste tio åren (till det bättre) men verktygen mellan våra öron har det inte.
När Gunilla Ståhl och Suzanne Fritz slutade jobba hos vår uppdragsgivare Posten blev vi här på Åkestam Holst så klart lite ledsna.
Vilken tröst då, när de snart var tillbaka med ett nytt uppdrag för oss att sätta tänderna i. De skulle starta en bokhandel på nätet som inte riktigt var som de andra. En personlig boklåda som verkade oberoende av förlag och stora bokhandelskedjor och där man skulle kunna inspireras, handla och dela med sig. Varje köp i den här bokhandeln skulle också resultera i böcker till Honduras fattigaste barn. Vårt uppdrag inför sjösättning av deras briljanta idé var att ta fram ett namn och en logotyp.
Resultatet blev Fritz Ståhl – Books & Passion som nu har öppnat lagom till julhandeln. Vi rekommenderar varmt ett besök. Vi tackar ödmjukt Suzannes och Gunillas föräldrar som gav sina barn så perfekta efternamn. Utan er hade den passionerade boklådan Fritz Ståhl varit tvungen att heta något helt annat.
Låt oss applådera för vår formgivare Torbjörn Krantz. En man (i sina bättre år - uppenbarligen) som i helgen kammade hem specialpriset för ”gott hantverk” i Arkitektmuseets pepparkakshustävling.
I bidraget ”Alla får plats hemma” visar Tobbe på en otrolig skicklighet och ett brinnande hjärta.
Fast vi blir inte direkt förvånade. Det gör han ju i allt han gör.
Tummen upp och dunk i ryggen från vännerna på Åkestam.Holst.
Ej att förglömma är döttrarna Ylva och Vanja som också var med i skapandet av det finfina pepparkakshuset.
Äntligen är vår stora, varma och väldoftande Lussebulle på plats. Den finns till dig som vill värma frusna händer, bli glad eller bli sugen på lussebullar. Gör som Aida Bajgoric från Modette http://nyheter24.se/modette/aidabajgoric. Lussebullen finns på Hötorget, Drottninggatan, Birger Jarlsgatan eller Stureplan i Stockholm eller GBG eller Malmö.
Har ni vägarna förbi den här skylten och inte har den festaste pälsjackan som jag har att värma er i så tycker jag ni ska stanna upp och smeka lite på Lussekatten, den är nämnligen en riktigt VÄRMESPRIDARE!
haha så sjukt bra ide, och det bästa den står vid en busskur (bra för de som glömt vantarna hemma 
)
Minimalism, skandinavisk enkelhet, vita väggar och sparsmakat möblerat.
Våra hem har aldrig varit så lika varandra som nu. Vi har helt enkelt rensat bort oss själva. Men i lågkonjunkturens efterdyningar söker vi efter trygghet och bestående värden och att fylla sitt hem med en egen berättelse, sk. Storytelling. Vi jagar efter "fynd" och hellre än att shoppa färdiga lösningar, föremål personifieras för att visa vilka vi är och vad vi tycker om. I centrum för den har trenden står vitrinen, skåpet som visar vem du är.
Det handlar om enkla blomstilleben i en glasklocka à la Svenskt tenn, arrangemang av robotsamlingar och porslinsfugurer som radas upp i ett vitrinskåp, till lådor och öppna hyllplan som samsas med väskor, skor och accessoarer bakom glas i garderoben till arrangemang av böner och sädeslag i öppna hyllplan i köket. Hemmet har blivit ett personligt museum, där våra samlingar visar vilka vi är och vad vi tycker om, precis som trendoraklet Li Edelkoort förutspådde 2007. Och som kronan på verket har IKEA valt just ett vitrinskåp för jubiluemskatalogen 2011 och som går ut i 300 miljoner ex.
Men storytelling är inte bara begränsad till hemmet, utan är ett ypperligt sätt för företag att snabbt höja upplevelsen av varumärket. Ett färskt exempel är restaurant Mvseet, där Don Perelli, köpt ett tigerskelett från Kolmården och lagt in i ett vitrinskåp. Även fast restauranten bara har 5 dagar på nacken känns den ombonad, varm och gemytlig och en klassiker, precis som ett museum.
Vad kan vi lära av det här? Jo, att vi kan hjälpa varumärken att skapa sin egen berättelse. Att inte snegla för mycket på de varumärken som skriker högst ex H&M och ICA utan att hitta ett unikt sätt att personifiera varumärket via föremål. Att använda patina och storytelling som genväg för att höja varumärket. Att visa vem varumärket är i sitt egna vitrinskåp. Ett vitrinskåp som kan var socialt och digitalt som på Facebook, eller analogt som i utomhusreklam.
Källa: Ikea, Li Edelkoort, olika inredningsbloggar och sist men inte minst min syster Linnéa Bach Gärde
Uppdaterat: En klok person tyckte att jag kanske borde påpeka att det inte är vi som har gjort den här varianten på ketchupfilmen. Det är alltså inte vi. Geniet bakom heter Einar Arvidsson. Tack för uppmärksamheten.
Idag presenterar Handelns Utredningsinstitut sin prognos för julhandeln 2010 och två saker är intressanta:
a) Decemberhandeln förväntas öka med 3%, motsvarande 64,7 miljarder kronor (särskilt elektronik och kläder går som tåget just nu), och
b) dessutom är det jämfört med rekordjulhandeln 2009.
En rekordjul igen alltså. Skönt.
I dagarna släpptes 2010 års upplaga av rapporten "Svenskarna och Internet" från Stiftelsen för Internetinfrastruktur och den är en guldgruva av siffror. Vill du ladda ner hela rapporten kan du göra det här, och här är några utdrag:
Det var mycket på en gång, jag vet. Men du kan ju alltid bokmärka det här inlägget för att gå tillbaka till när du behöver stöd för tesen att nätet och sociala nätverk är en självklar del av människors - och därmed även konsumenters - liv. För hur märkligt det än kan låta, verkar vissa fortfarande inte tro det.
Creative Director Andreas & Patent Director Henrik
Creative team Jocke & Petra
Idag öppnade ett nytt café runt hörnet från byrån. Men det är inget vanligt café, utan cykelkungen Salvatore Grimaldis nya butikskonceptet Bianchi Café & Cycles. Man kan alltså både köpa en hoj och få en espresso, samtidigt. Intressant koncept.
Kreativitetsgurun Fredrik Härén brukar säga att det inte finns några nya idéer, utan bara kombinationer av gamla. Just därför är det en bra kreativitetsövning, att koppla ihop två till synes olika ting och se om man kan skapa något nytt. Eller bara lätt begagnat i alla fall.
Ändå är det förvånansvärt sällan man ser oförväntade mixar. Vår planner Dan tipsade om Dental Spa som finns i Bangkok. Där begreppen tandläkare och spa kombinerats till något nytt och rafflande.
Själv satt jag i frisörstolen hos Jons Ljud & Hår i Flen när jag skulle gifta mig. Högtalarsystem och hårsprej i skön förening. Egentligen ganska enkelt; kunden är avslappnad och inställd på att unna sig. Ett perfekt tillfälle för att presentera bra ljud.
”Rökt fisk & video” från Sällskapsresan 3, 1988, var helt enkelt före sin tid.
Och du. De bjuder på allt kaffe på Bianchi tom lördag. Prova själv!
Igår hade vi Be Better Online på besök. De berättade om hur optimering funkar på Google. Varför en site hamnar längst upp på organiska söklistan? Och hur du kan förbättra dina chanser att bli topp-3 på relevanta sökord? Lösningen heter:
Sökmotoroptimering = steg 1, välja rätt sökord och bygga en teknisk och innehållsmässigt optimal webbplats så att Google och andra sökmotorer på enklast möjliga sätt förstår vad webbplatsen är relevant för vid indexering.
Länkkraft = steg 2, förbättra placeringarna för de sökord man valt att optimera genom länkkraft. Det skapas genom att andra webbplatsägare indirekt säger till Google att de rekommenderar webbplatsen för sina besökare genom att de länkar till den. Ju fler starka, relevanta och bra webbplatser som länkar till ens egen webbplats desto bättre.
Som reklambyrå behöver vi tänker på det här redan vid idéandet och att ställa krav på de webbyråer vi jobbar med för kampanjsiter eller hemsidor. Då förbättras våra chanser att vår blogg och alla andra digitala kampanjer hamnar långt upp på söklistan för relevanta sökord på Google --> mer relevanta besök och i slutändan en nöjdare kund.
Bildtext: vår kära blogg ligger inte i toppen. Dags för optimering?
När man jobbar med reklam passerar allehanda undersökningar ens väg. Vissa bra, andra av dubiös kvalitet och vissa till och med med dubiöst syfte. Så hur ska man veta vad man ska lita på?
Det är förstås inte helt enkelt. Men en bra början är att ladda ner "Does It Matter?" till din iPhone, om du har en sådan. Där kan du på några sekunder se om t ex procentskillnader i en undersökning är statistiskt signifikanta eller bara ett resultat av slumpen. Eller vad felmarginalerna vid olika urvalsstorlekar är.
Undertiteln säger väl allt: "Putting an end to meaningless research debates". Inte kostar den något heller. Här hittar du den i iTunes Store.
(Tack till Jonas Söderström för tipset!)
Den mobila applikationsmarknaden växer så det knakar. I maj 2008 fanns det totalt två stycken (!) applikationer att välja mellan på App Store, sju månader senare var den siffran uppe i över 15 000. I år passerade antalet applikationer för Iphone 200 000 och väntas fortsätta öka i nästan samma takt en bra bit framöver.
Det finns relativt lite statistik kring svenskars applikationsinköp och nedladdningar. I en undersökning som Mediavision har låtit göra uppgav i alla fall 62 % av alla svenska Iphone-innehavare att de har köpt applikationer under de senaste tre månaderna. I december 2009 köpte vi svenskar också Iphone-applikationer för cirka 11,5 miljoner kronor, med den siffran är antagligen betydligt högre idag.
Vänder vi däremot blicken mot den globala marknaden finns det lite mer konkret statistik att hämta. Enligt Gigaom laddas 4,8 iPhone-applikationer ned i snitt världen över per användare och månad, för en genomsnittlig kostnad av 4,37 dollar. Det ger en total applikationsförsäljning per månad på 250 miljoner dollar. Än mer svindlade siffror är att år 2009 hade i snitt varje Iphone-användare laddat ner 57 applikationer!
Frågan är om detta är ett nyhetens behag eller om applikationsförsäljningen kommer att fortsätta växa framöver. Vi kan i alla fall konstatera att konkurrensen i den mobila applikationsdjungeln är och kommer säkerligen att förbli väldigt hård. Därför gäller det att sticka ut och erbjuda nya och kreativa applikationer som konsumenterna vill ha. Eller så kan man alltid skapa en applikation precis som alla andra och hålla tummarna på att bli en av de 57 lyckligt lottade.
Riksdagsvalet närmar sig med stormsteg. Partierna är nu ute och kampanjar som bäst och i media diskuteras vilka frågor som kommer att avgöra valet. Men är det verkligen partiernas åsikter i specifika frågor som kommer avgöra vad du och jag röstar på, eller är det i själva verket tvärt om – att det du och jag röstar på avgör vad vi tycker i dessa specifika frågor?
Roger Dooley på bloggen Neurosciencemarketing hävdar det senare. I det här inlägget hänvisar han till forskningsresultat som extremt tydligt visar att det är på det sättet. Undersökningen byggde på att ett antal försökspersoner, med olika partisympatier, fick uttrycka sin åsikt om ett fiktivt välfärdsrelaterat lagförslag. Skulle man satsa på det alternativ som innebar större statligt stöd (uppenbart mer vänster) eller det som innebar mer återhållsamma statliga subventioner (uppenbart mer höger)? Precis som väntat så tyckte de försökspersoner som sade sig sympatisera med demokraterna att alternativet som innebar större statligt stöd var bäst, medan de som såg sig som republikaner föredrog det andra alternativet.
Sen börjar det bli intressant. Del två av experimentet gick nämligen ut på att hälften av de deltagande personerna fick veta att demokraterna stod bakom det första alternativet och hälften fick informationen att det var republikanerna som stod bakom samma alternativ. Samma sak för alternativ två. Detta fick till följd att en stor del av deltagarna i experimentet helt plötsligt ändrade åsikt. Republikaner tyckte att det var en utmärkt idé att staten skulle bekosta förslaget och demokrater tyckte tvärt om.
Resultatet från experimentet visar entydigt att om man vet vilket parti som ligger bakom lagförslaget så har själva innehållet i detta inte något som helst samband med vilket alternativ man väljer. Vad som däremot har ett starkt samband med valet är vilket parti som sägs ligga bakom alternativet och försökspersonernas partisympati. De personer som på förhand sade sig vara demokrater tyckte att demokraternas alternativ var klart bäst, oavsett om detta involverade stora statliga utgifter eller ej. Som vanligt med oss människor så hade personerna i studien dock ingen som helst aning om varför de valt som de gjorde. De flesta var fullständigt övertygade om att de valt alternativ baserat på innehållet i lagförslaget, utan att bli påverkade av sin partitillhörighet. De trodde dock att andra blivit påverkade av sin partitillhörighet. (Kommer ni ihåg det där med att ”jag blir inte påverkad av reklam, men andra blir nog det.”?)
Anledningen till att vi handlar på det här uppenbart irrationella sättet är något som forskare kallar kognitiv dissonans. Kortfattat så handlar det om att vi strävar efter att vara rationella människor med logiska och konsekventa åsikter och handlingar. Om det dyker upp någon form av information som inte riktigt rimmar med våra tidigare val så uppstår kognitiv obalans. Hjärnan gör då allt för att återfå balansen. Om jag ser mig som anhängare till ett visst parti så är sannolikheten alltså stor att jag kommer anpassa mina åsikter i sakfrågor efter vad partiet tycker, även om jag på förhand tyckte helt annorlunda. Därför är det skitsvårt för partierna att locka över väljare från motståndarblocket.
Varumärken borde naturligtvis fungera på ungefär samma sätt. Det är en av anledningarna till att starka varumärken kan komma undan med en hel del innan jag överger dem. Ta Apple till exempel. Jag har en gång i tiden börjat köpa Apples produkter. Eftersom min hjärna tycker att jag är en rationell människa så måste alltså mitt val att köpa Apple ha varit genomtänkt och smart. Följaktligen blir jag övertygad om att Apple gör fantastiska produkter. De få gånger som Apple gör något fel (händer det?) så uppstår kognitiv dissonans i min hjärna, och jag ser genast till att återställa balansen genom att bortförklara den strulande produkten genom att glömma bort den eller hitta en förklaring som ligger utanför Apples kontroll, t.ex. att jag själv måste ha gjort något fel. Därför är ett starkt varumärke en fantastisk tillgång.I morse var vår käre Göran med i TV4 Nyhetsmorgon och pratade valaffischer. Som vanligt på ett ödmjukt, positivt och balanserat sätt. Se det här:
"Den mentala orgasmen" är Per Robert Öhlins senaste bok och bra läsning för den som vill göra något värt att minnas och att bli ihågkommen för. Den handlar om kreativitet; vad det är och inte är, hur den fungerar och när den inte gör det, och varför den är så viktig (och rolig och skrämmande).
Full av underhållande anekdoter och citat, är det en utmärkt bok att sparka igång höstterminen med, då vi fortfarande har ljus i blicken och hopp i sinnet. Och i slutet av boken bjuds vi på "100 kreativa frågor" som syftar till att sätta igång de kreativa kugghjulen på ett högst praktiskt vis. Läs den, så kanske din höst inte blir lik någon tidigare.
Mitt eget favoritavsnitt, troligen för att det stödjer det jag redan tycker (kognitiv bias, anyone?), är det där brainstorming som idéteknik skjuts i sank. Men sån är jag.
Läs mer om boken här.
...men det handlar om möjligheten att slippa alla de där fula kablarna som ligger i drivor i hörnen i våra hem. Så det är ganska intressant ändå.
En hel del, tror vi. Men framför allt kan vi bidra med en sak – samtalsämnen. Det var ämnet för min presentation på ett seminarium och i en paneldebatt om sociala medier som arrangerades av analysföretaget Regi idag på förmiddagen.
Tack för att jag blev inbjuden. Det var trevligt. Här är min presentation.
Bild: Fonzie's cousin
"We care about our status for a simple reason: because most people tend to be nice to us according to the amount of status we have."
- Alain de Botton
"Status" är ett ord som åkt in och ut på rehab de senaste åren. Även om det egentligen är ett mångfacetterat begrepp, har det ju i populär mening kommit att handla om att köpa det dyraste, senaste och snyggaste. Men i en allt mer diversifierad och avancerad konsumentkultur har den synen på status blivit för snäv, menar många.
Det mest omskrivna svenska exemplet på detta är boken "Status" av Marie Söderqvist Tralau, som menar att det som framför allt höjer ens status är duktighet, t ex i form av allmänbildning, att vara en bra förälder, språkkunskaper och att ha många vänner.
Men i morse läste jag den bästa översikt jag hittills sett av den moderna definitionen av status, och dessutom tog det bara sju minuter. Du hittar den i "Statusphere" från Trendwatching.com, som delar in statusbegreppet i fem typer:
Det jag gillar med deras spaning är, förutom att den är en enkel snabbkarta över modern status, tre saker:
För det första glömmer den inte bort att status till stor del fortfarande handlar om att kunna köpa dyra saker. För det gör det – givetvis i snabbväxande delar av världen men även här på hemmaplan. Att tro något annat känns lite väl postmodernt.
För det andra menar Trendwatching.com att status är en av de mest grundläggande grottmänniskodrivkrafterna vi har och att det finns ett statuselement – stort eller litet – i så gott som allt vi köper. Jag tror att det stämmer och blir allt mer relevant. Om man ser kunskap som en statussymbol, vilket man bör göra, kan det mycket väl finnas status i att t ex köpa vita bönor från Euroshopper istället för Heinz.
För det tredje tar de upp "status stories", ett begrepp som gör status till ett verktyg för alla marknadsförare oavsett bransch och prisklass eftersom det handlar om att statusvärdet mer härstammar ur vilken berättelse som är förknippad med varumärket än ur den fysiska produktens egenskaper. Kan man ge sina kunder något intressant att berätta för andra, så höjer det deras status och därmed värdet på varumärket.
Vilka statusberättelser finns om ditt varumärke?
Studerar man senaste dygnets topplista från Viral Video Chart (mest länkade klippen just nu) inser man på en gång att Gang Starr plötsligt har blivit det hetaste man kan titta och lyssna på, sju år efter att de släppte sin senaste skiva. Anledningen är naturligtvis att Guru, en halvan av Gang Starr, igår gick bort vid den allt för låga åldern 43 år. Precis som när Michael Jackson gick bort förra året så leder alltså dödsfallet till att artistens musik återupplivas, vilket väl egentligen inte är så konstigt. Det som gör det intressant är det här beteendet går tvärt emot hur vi annars fungerar.
Micael Dahléns Nextopia-teorier pekar ju på att vi hela tiden är intresserade av nästa grej och inte tittar bakåt överhuvudtaget. När någonting släpps på marknaden så blir det i princip direkt ointressant. Då är det ju inte nästa stora grej längre.
Att Gang Starr plötsligt är hetast på Youtube och på Twitter går tvärtemot de här teorierna. Att någon dör betyder ju att det med stor sannolikhet inte kommer släppas något mer material överhuvudtaget från den artisten. Gang Starr är helt enkelt inte nästa stora grej och borde därmed inte vara särskilt intressanta.
Så varför lyssnar alla på Gang Starr idag? Beror det möjligen på att de helt plötsligt blev lite mer limiterade? Priset på en konstnärs verk brukar ju skjuta i höjden i samma stund som densamme trillar av pin. Men i det fallet handlar det främst om ren ekonomi. Det potentiella utbudet begränsas plötsligt vilket helt logiskt leder till ett högre pris. Men att lyssna på MJ eller Gang Starr på Spotify eller Youtube har ju inget med ekonomi att göra.
Kanske är det helt enkelt så att dödsfall är undantaget som bekräftar Nextopia-regeln. Vid vissa tillfällen tillåter vi faktiskt oss själva att blicka bakåt.
Sällan har väl varumärkets betydelse varit tydligare. Och mer lönsamt.
Nya Moderaterna - men vad är nytt?
Nu när valstriden närmar sig och partierna rustar för fullt, känns Nya Moderaternas logga som en gammal nyhet.
När jag jobbade med FMCG på L'Oréal klassades en nyhet som en produkt som fått en ny egenskap tex en mascara med förbättrad formula (läs: ännu längre fransar :-)) eller en produkt som inte fanns sedan tidigare såsom mascara med aloe vera. Livslängden för en nyhet är och var kort, jättekort. Och det är ju själva grejen med att få kalla det en nyhet, eller ny - det har en begränsad tidsperiod kopplad till sig vilket skapar nyfikenhet. Nu känns ju FMCG och mascara ganska långt i från politik och Moderaterna men ofta ligger ju FMCG i framkanten när det gäller att hitta nya sätt att skapa försäljning, vilket Moderaterna uttnyttjade i förra valet men det de inte har fattat är att de inte längre är nya och då kan de ju inte heller kalla sig för nya. För 2010 har de ingen ny formula (partiledare) eller helt ny allians att kommunicera. Eller sitter de på triumkortet som ska lanserar lagom till hudvårdsfönstret i vecka 16? Då kanske de skulle ta i med Nyare Moderaterna så man förstår att de hela tiden förnyar sig för att svara mot utvecklingen i samhället och hos individer.
Fredagsmys. Ett ord. Många dolda njutningar. För stor och små. För ung och gammal. Tänk att få äga det ordet. Att få människor att säga det, längta dit och samtidigt tänka på ett speciellt varumärke. Ofta och mycket. Några få företag har lyckats med bedriften att äga ett begrepp och sätta ett likhetstecken mellan fenomenet och varumärket. Jeep är ett sådant ord. En Jeep är en Jeep. Inget snack om den saken men ändå så häftigt att ett bilmärke kan definiera hela kategorin för terrängmotorfordon. Samma sak med Cola. Och nu Fredagsmys = OLW. Den här bilden från skylten på PUB i Stockholm och OLWs ostbågar tycker jag stärker min matematiska formel.
För ett ögonblicks njutning och fascination kan jag varmt rekommendera Boston Globes "The Big Picture", t ex bilden ovan från samlingen "Tough Guy Challenge 2010".
Om du missade den, läs gärna Micaels Dahléns krönika hos Veckans Affärer från igår, "Gör det du är sämst på". Den handlar lite om Dolph, lite om Magnus Samuelsson och lite om Saab, men särskilt det här avsnittet är viktigt:
"Om Iphone över huvud taget är en bra mobiltelefon är svårt att svara på. Bland alla de hundratals miljoner Google-träffar den genererar har jag inte hittat en enda som handlar om dess telefonkvaliteter, du vet det där som har att göra med att ringa, som mobiltelefoner var tänkta att vara till för."
Fast i ärlighetens namn missade han en sajt: den här.
Något att tänka på för alla användare av Gowalla, Foursquare och andra GPS-tjänster där ute. (Tack Mattias, för tipset.)
Från dagens DI:
(Här kommer ett inlägg för oss som varit med ett tag. Så om du är född efter 1980 eller så, kommer du tycka att jag är precis så mossig som jag troligen är.)
För någon vecka sedan började Adam och Fredrik prata om den där gamla Snickers-reklamen som "alla" kommer ihåg. Och när jag skulle berätta vad det var jag själv mindes av den räknade jag upp tre saker:
Tjenare. Det visade sig vara nästan helt fel (fast en av tre var å andra sidan inte så dåligt). Titta själv:
Kurret i magen och dalmålet fanns där, men det var ju någon helt annan som sa det. En anonym och ointressant person som jag överhuvudtaget inte kommer ihåg. Så varför minns jag så fel? Jag kan komma på två möjliga förklaringar.
Antingen är det Just D:s fel:
Eller, mer troligt, så har det med vårt sanslöst ständigt sprattspelande minne att göra. Det finns mycket man fortfarande inte vet om hur våra minnessystem fungerar men en sak vet men helt säkert och det är att ett minne inte är en korrekt ögonblicksbild av det förflutna. Minnen rekonstrueras varje gång vi "minns" dem och påverkas av en uppsjö av saker som inte har något med själva originalhändelsen att göra. Och ibland finns det inte ens någon originalhändelse – minnen kan vara helt fiktiva, planterade genom t ex psykologiska experiment, berättelser eller bilder. (Jag läste faktiskt häromdagen om någon som hade som en orealiserad affärsidé att sälja fiktiva, copypastade bilder och filmer som visar hur föräldrar har varit på Disneyland och andra ställen med sina barn när de var små, utan att egentligen ha varit det. Billigt och bra, eftersom det mesta man minns från sin barndom troligen ändå har sitt ursprung i bilder, berättelser och filmer, inte i själva händelserna i sig. Jag kommer ironiskt nog dock inte ihåg var jag läste det.)
Bild: Guillermo
Det man också vet om hur minnen formas är att de blir starkare om den känslomässiga upplevelsen i samband med originalhändelsen är stark. Här är det också värt att nämna att det inte, som vissa verkar tro, bara är känslomässigt negativa händelser som leder till starka minnen. För att ett minne ska formas är det avgörande hur känslomässigt laddad upplevelsen är ("the quantity of arousal"), inte huruvida känslorna är positiva eller negativa ("the quality of valence"). För oss som sysslar med reklam betyder det till exempel att vi inte behöver vara rädda för att placera reklam i sammanhang som är känslomässigt negativt laddade. Tvärtom så kan det mycket väl ge högre effekt på hur varumärket fastnar, särskilt i det undermedvetna (där det sedan har en enorm betydelse för våra köpbeslut, men det är ett annat blogginlägg).
Så min amatörmässiga slutsats om vad som är i görningen vad gäller Snickers är denna:
Avslutningsvis är det intressant att notera att den som lagt upp Snickers-filmen på YouTube konstaterar att: "Det som gjort reklamspoten odödlig är reklammakarnas fullkomligt bristande fingertoppskänsla. Kvinnan som tar en Snickers 'när det kurrar i magen' jobbar i ett dignande fruktstånd och killen som flottar timmer i djupaste Norrland låter och ser ut som en östermalmsbrat i stickad tröja". Men tänk om reklammakarna i själva verket var minnesforskande genier som visste precis vad de höll på med? Var är ni idag? Träd fram, jag ber er!
Eller förresten, jag skojar bara. Allt är Just D:s fel.
Utmärkta bloggen Psyblog har skapat en lista de kallar ”10 More Brilliant Social Psychology Studies: Why Smart People do Dumb or Irrational Things", som precis som namnet antyder har samlat ett gäng intressanta och mer eller mindre klassiska experiment inom socialpsykologi. Mycket intressant läsning för kommunikationsintresserade.
Den nya listan fick mig också att upptäcka föregångaren "10 Brilliant Social Psychology Studies...", där jag fastnade bl.a. för en artikel med titeln ”Why We All Stink as Intuitive Psychologists”, som redogör för en serie experiment med syfte att reda ut hur bra vi är på att bedöma hur andra människor kommer att agera i olika situationer. Resultatet visar, inte helt oväntat med tanke på titeln, att vi är rätt så kassa på den uppgiften. Vi tenderar helt enkelt att tro att alla andra kommer agera precis som oss själva. Och inte nog med det, vi tycker dessutom att de personer som inte väljer som oss själva är rätt så konstiga. Kan vara värt att ha i åtanke nästa gång du motiverar ett beslut med något i stil med ”så kommer alla tycka” eller ”så fungerar människor”. Det där ”människor” borde nog bytas ut mot ”jag”, och för att få reda på hur människor verkligen tycker och tänker kanske du ska fundera på att göra en liten undersökning. (Ja, jag är planner.)
PsyBlog skrivs av Jeremy Dean som forskar i psykologi vid University College London och innehåller massvis av kunskap som är helt nödvändig för den som vill förstå hur människor fungerar.
Till exempel handlar det senaste inlägget om att människor är fullkomligt usla på att analysera sig själva, att vi inte vet varför vi gillar saker vi gillar eller tycker som vi tycker. Vilket förstås ställer en hel del krav på, bland mycket annat, hur man ställer frågor i marknadsundersökningar och tolkar resultaten av dem. Ett ämne som man antar borde vara självklarheter för alla som arbetar med kommunikation men sällan visar sig vara det.
Ägna bloggen några minuter. Gärna så ofta du kan.
"In short, just because people have more choice does not mean they will opt for more obscure entertainment." Så skriver The Economist i en mycket bra artikel ("A World of Hits") om hur underhållningslandskapet har förändrats i och med internet. Vad de konstaterar är något som är typiskt för den tid vi lever i och som jag brukar tjata om så ofta att jag nästan är trött på det själv: världen handlar inte längre om "antingen eller", utan om "både och".
Det som har hänt i underhållningsvärlden är nämligen inte det som Chris Anderson förutspådde i "The Long Tail". Eller rättare sagt, det är inte bara det. För visst har svansen blivit mycket längre tack vare obegränsat hyllutrymme och kapade transaktionskostnader, som har skapat en "mass of niches". Men det som har hänt i ännu större utsträckning är att storsäljarna, hitsen, "blockbusters" har blivit ännu viktigare och tagit ännu större marknadsandelar inom film, musik och litteratur. Förlorarna är allt som ligger mittemellan – det som inte blir tillräckligt brett för att locka en masspublik men inte heller tillräckligt smalt att attrahera en hängiven nisch. Att böckerna på tio-i-topp-listan i Storbritannien ökade i omsättning från 3,4 miljoner pund 1998 till 6 miljoner pund 2008 är bara ett av många exempel.
Artikeln innehåller en massa godbitar. En av dem är självklar men ändå viktig eftersom gaphalsar som predikar "massmarknadens död" helt verkar ha glömt bort den: att underhållning och kultur är sociala fenomen och människor vill kunna uppleva och njuta av den tillsammans. En annan intressant slutsats är att människor som konsumerar blockbusters njuter mer av underhållningen (är lyckligare?) än de som föredrar nischprodukter. Visst, anledningen är troligen att de är mindre kritiska eftersom de konsumerar färre filmer, böcker och musikalster – men gör det något?
I KB:s arkiv finns mer om detta och fler illustrationer. Titta speciellt på affischen från 1932.
Som vi har uppmärksammat här på bloggen så börjar begreppet fredagsmys sprida sig ordentligt. Vi har hela tiden varit övertygade om att det har varit tack vare vår reklam för OLW. Alla har dock inte varit lika övertygade. Från vissa håll har vi hört röster om att begreppet funnits och använts sedan länge, och att OLW helt enkelt hakat på trenden. En liten spaning med hjälp av Google Insights bringar klarhet i frågan. Visst, folk har pratat om (och googlat) fredagsmys även tidigare. Men det har definitivt hänt något under 2009.
Det ser kört ut för GPS-navigeringsföretagen...
Läs mer här.
Jag blev väldigt glad för det här:
"Hej,
Ville
bara säga att er blogg är en underbar källa till kunskap och
inspiration. Jag önskar att fler var så frikostiga med att dela med sig
av sina tankar och idéer. På tal om starka känslor så lyssnar jag på
Miike Snows fantastiska låt Burial (www.youtube.com/watch?v=
En meningslös uppdelning är vad det är. Och om det finns någon skillnad mellan det faktiska och det upplevda, behöver världen mer av det senare och mindre av det förra. Här är en både underhållande och tankeväckande presentation i det ämnet av Rory Sutherland, Executive Creative Director på OgilvyOne London.
Och om du inte hinner titta på hela, missa för allt i världen inte det fullkomligt briljanta Shreddies-caset han berättar om från och med minut 11:57.
Så heter den låt i världen som just nu klättrar snabbast i populäritet. I alla fall om man ska tro We Are Hunted, som sätter ihop listor baserat på vilka band och vilken musik folk pratar om på nätet.
Neuroscience Marketing har återigen grävt fram ett intressant experiment. Denna gång handlar det om sylt och om att gå på magkänslan.
Ett forskarlag lät två testgrupper och en grupp med smakexperter (jag antar att det innebär att de ska kunna skilja på bra och dålig kvalitet) smaka på fem olika syltsorter och sen rangordna dem efter kvalitet. Den första gruppen rangordnade syltsorterna utan några som helst krav på att motivera sin ordningsföljd. Det visade sig att deras rangordning landade ganska nära expertgruppens. Den andra gruppen ombads däremot att rangordna sylterna och sedan motivera hur de resonerat. Denna grupps rangordning visade sig hamna betydligt längre ifrån experternas.
En liknande studie genomfördes även med affischer. Där handlade det inte om att rangordna utan helt enkelt om att välja den man tyckte bäst om. Även i detta fall visade det sig att gruppen som tvingats fundera lite mer över sitt val faktiskt gjorde sämre val än den grupp som gick på magkänslan. I affischexperimentet hade man inte en expertgrupp som jämförelse utan frågade istället i efterhand testpersonerna hur nöjda de var med sina val. De personer som hade behövt motivera sina val, och därmed tänkt igenom dem ordentligt, visade sig vara betydligt mindre nöjda en den första gruppen, som helt enkelt valt på magkänsla.
Det här kan man dra en del slutsatser från. En är att fokusgrupper som sätt för att testa produkter eller reklam riskerar att komma fram till helt fel svar, om man inte lyckas fånga upp de spontana tankar och känslor deltagarna har snarare än deras åsikter och analyser. En annan är, precis som Neuroscience Marketing skriver, att vissa produkter gynnas av att konsumenterna går på magkänsla vid valet, och andra gynnas av att de gör informerade och rationella (eller i alla fall upplevt rationella) val.
Som vanligt är dock inget svart eller vitt. Forskningen pekar nämligen inte helt och hållet på att undermedvetna val uppnår bättre resultat än medvetna. Psyblog lyfter här fram flera exempel på forskning som visar på raka motsatsen. Så vad är egentligen sant? Vad säger din magkänsla?
Om man förstör en gitarr och låtsas som ingenting kan det gå så här:
Och så här hakar gitarrfabrikanten Taylor Guitars på det hela. Trevligt, nyttigt och smart:
Musikbranschen fortsätter att söka efter nya sätt att distribuera musik. Senaste exemplet är The Music Tee. Idén bygger helt enkelt på att sampaketera en fysisk produkt med en digital. T-shirten har skivomslaget, för tillfället t.ex. Mos Defs nya album The Ecstatic, på framsidan och låtlistan på ryggen. På köpet med t-shirten får man en kod för att kunna ladda ner albumet.
Det här är intressant av flera anledningar. För det första så är det ännu ett exempel på hur den fysiska och den digitala världen smälter ihop alltmer. Mer om det här och här.
The Music Tee är också ett intressant exempel på ett nytt sätt att manifestera sin skivsamling. En viktig funktion som den fysiska cd- eller lp-skivan fyller (eller fyllde) är ju att visa upp för människor runt omkring oss vilken musiksmak vi har. Detta blir givetvis svårare när vi laddar ner musik snarare än att köpa skivor. Det är helt enkelt inte lika mycket ”show off”-effekt i en MP3:a som i en fysisk skiva.
Att sampaketera digitala nedladdningar med en t-shirt är ett sätt att ge människor möjligheten att umgås mer med sina favoritartisters varumärken samt visa upp vilken musik man lyssnar på. Jag är övertygad om att det finns, och framförallt kommer dyka upp, en rad andra.
Via Trendcentral och Springwise.
Soundtrack of ÅH
